Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 15 september 1951 - Robotar — vapen för nästa krig, av Karl-Gustav Hjerpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951
711
Fig. 9. Cirkelstyrning.
koordinater ställes in på robotens
navigerings-niottagare före starten. Precisionen beror till stor
del på noggrannheten hos de mätkretsar, med
vilka roboten avgör sitt läge i det
koordinatsystem, som markstationernas radiovågor
etablerar.
En tillämpning av autonavigeringen är
hyperbel-systemen, fig. 8, där roboten själv mäter
radiovågornas gångtidsskillnad till två fasta punkter
A och B. Härigenom kan roboten navigera längs
den godtyckliga hyperbel som inställts på dess
navigeringsmottagare. Dessutom mäter roboten
gångtiden till endera av stationerna A eller B och
avgör på så sätt själv när den uppnått
fällnings-punkten.
En annan tillämpning av autonavigering är
cirkelsystemet, fig. 9, där roboten först flyger längs
den cirkel som har centrum i B. Det kan roboten
själv avgöra genom att mäta radiosignalernas
gångtid till och från B. När dessutom signalerna
till och från A har rätta gångtiden, dyker roboten
mot målet.
Vid ledplansstijrning definieras ett ledplan med
hjälp av en radiosändare, som genom
riktanten-ner sänder ut sin energi i två strålningslober med
något olika riktning. De böjda linjerna i fig. 10
förenar punkter med samma fältstyrka. De två
strålningsloberna i ett ledplan divergerar en
lämplig vinkel, sådan att skillnaden mellan
lober-nas fältstyrkor blir tillräckligt skarp när roboten
avviker ur symmetriplanet. Roboten mottar
vardera lobens signal för sig, och söker sig till
symmetriplanet, dvs. till lika signalstyrka i bägge
loberna.
Skärningen mellan två ledplan kan man kalla
för ledstråle. Ledstråleprincipen är en metod,
som ofta anges för styrning av exempelvis
luftvärnsrobotar. Ledstrålen i fig. 11 riktas ungefär
mot målet, och luftvärnsroboten söker sig längs
strålens symmetrilinje.
Ur apparatmässig synpunkt måste varje lob i
sändarens antenndiagram ha en karakteristisk
frekvens eller modulation, för att roboten skall
kunna känna på vilken sida om ledplanet eller
ledstrålen, som den befinner sig.
Målsökning är den mest avancerade formen a\
signalstyrning. Vid denna styrmetod söker sig
roboten av sig själv mot målet när det fångats
av robotens målsökare. Det viktigaste organet i
målsökaren är det, som anger riktningen till
målet. Riktningsbestämningen utlöser de
styrimpulser, som via rodren leder roboten mot målet.
Fig. 10. Led planstyr ning.
Fig. 11. Ledstrålestyrning.
Fig. 12. Samband mellan robotens flyghöjd och det
avstånd som medger förbindelse med ultrakortvåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
