Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Det stora verket, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’64
TEKNISK TIDSKRIFT
söka nya motstånd. Vi måste ständigt söka oss
nya arbetsuppgifter, som ställer nya krav på oss.
Vi drivs från motstånd till motstånd, ty endast
rörelsen mot nya uppgifter vidmakthåller
spänningen. Sålunda får inställningen på spänning
till följd en genomgripande dynamik. I
allmänhet åstadkommes en stark dynamik på det
sättet, att man underskattar nuet och pekar på ett
i framtiden hägrande mål. Det märkliga med
spänningens dynamik är att den har sin
förutsättning i en absolut hängivenhet till nuet.
Att göra spänningen till huvudsyfte betyder att
människan förlägger tyngdpunkten till sig själv.
Kampen mot de yttre motstånden har ett inre
syfte. De yttre motstånden blir endast medel för
den inre upplevelsen. På detta sätt renodlar man
spänningen. De flesta människor har emellertid
någon kännedom om spänningen endast såsom
ett moment i ett handlande, som för övrigt
uppfylles av intressen och tillfredsställelser i
samband med karriär, erkännande och andra yttre
fördelar. Sannolikheten för att en människa
skall upptäcka spänningen som livsvärde blir
större ju mer hon får tillfälle att tillfredsställa
sina vanliga behov. Så länge det finns brister i
den vanliga behovstillfredsställelsen, fängslas de
flesta människor av dessa brister, och all strävan
går ut på att i olika avseenden höja
levnadsstandarden. Det är när levnadsstandarden når
en viss höjd som det blir en naturlig reaktion att
söka nya värden. Troligen krävs det en stor
skepsis inför de vanliga formerna av
tillfredsställelse — dvs. en omvärderingskris — innan
en människa verkligen kan upptäcka det i själva
aktiviteten inneboende värdet, arbetets
egenvärde.
Ett nytt stadium i en människas utveckling
inträder i det ögonblick, då hon vänder sig bort
från de yttre tingen och inriktar sig på
spänningen som det centrala grundvärdet.
Uppnåendet av detta stadium förberedes av en allmän
tillfredsställelse av de olika behoven. Första
stadiet i utvecklingen är sålunda, 0111 vi ser i stort,
att hela samhället får en allt högre
levnadsstandard, som utmynnar i en välståndskris, vars
innebörd är en inflation av de dittills omfattade
värdena. Ögonblicket är inne för skapandet av
en ny dynamik på basis av en ny värdering.
Faran är stor för uppkomsten av skenvärden,
som endast leder till en försämring av
levnadsförhållandena och sålunda återställer den
ursprungliga bristsituationen. Skall det verkligen
kunna bli fråga om en utveckling med kvalitativ
innebörd, måste välståndskrisen få sin
upplösning i den dynamik, som inträder i och med att
spänningen accepteras som centralt grundvärde.
Vi får ett utvecklingsschema, fig. 1, omfattande
tre stadier. Det första stadiet kännetecknas av
kampen för behovstillfredsställelse. Utvecklingen
till andra stadiet går över behovsmättnad och
3 Kosmiskt spänningsstadiuin
†
2 Spänningens stadium
t
t
Fig. 1.
U tvecklingsschema.
Omvärderingskris (Välståndskris)
†
Behovsmättnad
†
I
Behovstillfredsställelsens stadium
därmed följande tvivel på de vanliga
behovsobjektens självtillräcklighet. Detta är
omvärderingskrisen eller, om vi ser i stort, välståndskrisen.
Det andra stadiet är spänningens stadium, där
allt yttre får sin betydelse endast av att vara
medel till upplevande av spänning. Ett tredje
stadium låter ana sig. När individen allt mer
renodlar spänningen och frigör sig från beroendet
av alla andra motiv, förändras hans upplevelse
av den egna personen. Hans jagkänsla frigör sig
från hans individuella livsform. Detta betraktade
vi förut som en upplevelse av en inre gemenskap.
Vad som sker är att individen börjar känna sig
som uttryck för den kosmiska energin. Ett nytt
slags medvetande uppkommer. Detta stadium
kan vi kalla det kosmiska spänningsstadiet.
Individen lever i medvetandet att vara ett med den
energi som verkar i kosmos, och när han fullgör
sitt eget verk, upplever han det som ett kosmiskt
skeende, vilket utspelas inom hans individuella
livsform. På detta stadium övervinner människan
förgängelsen, eftersom denna endast berör den
individuella livsformen.
Inriktningen på spänning framstår i
belysningen av den angivna utvecklingen som en
angelägenhet av största allmänna betydelse. Den som
ständigt söker spänningen fullföljer med hänsyn
till mänskligheten ett för hela mänskligheten
gemensamt verk. I spänningen lämnar var och en
sitt bidrag till mänsklighetens utveckling. Den
inre gemenskap som realiseras i spänningen
betyder även gemenskap i mänsklighetens stora
verk. När vi fattar spänningen som det centrala
grundvärdet och som ett deltagande i
mänsklighetens stora verk, blir det en högsta plikt för var
och en att söka sig sådana uppgifter som öppnar
vägen till spänning.
Skall vi med ett ord uttrycka den djupaste
innebörden i denna utveckling, blir det:
dödsövervin-nelse eller evighetsupplevelse. Detta är det
högsta syftet för all strävan, detta är meningen i
mänsklighetens utveckling. Detta är det stora
verket som vi alla är kallade att medverka i. Här
har vi den outsinliga inspirationskällan för vår
dagliga gärning.
Litteratur
Sjövall, Björn: Världen är mitt verktyg. 2:a uppl., Stockholm 1951.
Arbetsfilosofin och världskrisen. Stockholm 1949. Vilan i
verksamheten. Stockholm 1950. Symbolernas bok. Stockholm 1950. Hur man
förverkligar sig själv — arbetsfilosofin i bild. Tekn. T. 1950 s.
433-Människans roll i evolutionen. Religion och Kultur 1950, h. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
