Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 34. 22 september 1951 - Snöundersökningar i Finland, av J M Angervo - En vattengenomkyld slipskiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 september 1951
749
Tabell 2. Snölagrens arf, djup, täthet och hårdhet vintern
1949/50. Södra och mellersta Finland
Snöarter
la 2a 3a lb 2b 3b lc 2c 3c Id 2d 3d
Antal ..... ..... 50 45 21 14 50 26 5 35 13 5 12
Djupets
medeltal . . cm 11 9 14 8 12 18 11 9 8 1 5
Täthetens
medeltal ..... 0,20 0,23 0,27 0,19 0,24 0,19 0,26 0,28 0,26 0,26 0,38
Översta lagrets art, djup, täthet och hårdhet
Snöarter Antal Djup Täthet Hårdhet
cm p/cm2
la .... ...40 10 0,20 45
lb .... ... 14 8 0,20 71
• lc .... ... 5 11 0,26 201
2a ...18 10 0,17 52
2b .... ...16 9 0,28 44
2c ... 9 9 0,21 222
3a .... ... 1 34 0,24 11
3b .... ... 2 14 0,29 83
3c .... ... 1 17 0,33 797
3 d .... , , 4 5 0,34 2 360
Tabell 3. Snölagrens art, djup, täthet och hårdhet vintern
1949/50. Norra Finland (från och med 64°N)
Snöarter
la 2a 3a lb 2b 3b lc 2c 3c Id 2d 3d
Antal ...... ..... 56 13 10 41 90 26 15 70 45 2 1 17
Djupets
medeltal ., , cm 11 11 14 16 22 20 17 19 16 18 12 7
Täthetens
medeltal . , 0,14 0,19 0,28 0,18 0,18 0,28 0,22 0,25 0,25 0,28 0,32 0,37
översta lagrets art, djup, täthet och hårdhet
Snöarter Antal Djup Täthet Hårdhet
cm p/cm2
la ..... .....56 11 0,14 11
lb ..... .....34 17 0,18 27
lc ..... ..... 4 8 0,20 190
Id ..... ..... 1 22 0,32 857
2 a ..... ..... 9 13 0,14 17
2b ..... .....30 23 0,26 79
2c ..... 2 22 0,32 34
3a ..... ..... 2 10 0,36 24
3b ..... 9 28 0,38
3d ..... ..... It 5 0,40 656
medelkornig gammal snö (2b) övervägande i påfallande
hög grad. Näst i ordningen är hård medelkornig gammal
snö (2c), porös småkornig ny snö [ia), och hård
storkornig snö (3c).
Bilden förändrar sig betydligt, då man undersöker de
olika snölagren från övre lagret nedåt. I övre lagret, både
i södra och mellersta samt norra Finland, är naturligtvis
porös småkornig ny snö (la) den vanligaste. Sedan följer
i södra och mellersta Finland porös pulversnö (2a) och i
norra Finland mjuk småkornig drivsnö (lb). I det andra
snölagret är både i södra och mellersta Finland de
medelkorniga mjuka och hårda snöarterna (2b och 2c) de
vanligaste, i norra Finland till och med i övervägande grad.
I de därpå följande snölagren börjar det förekomma
storkorniga eller hårda snöarter.
I olika delar av landet avviker snöns täthet betydligt i de
olika snölagren. I södra och mellersta Finland har
bård-artad storkornig snö (3b), småkornig mjuk drivsnö (lb)
och småkornig porös ny snö (la) varit relativt glest, så att
genomsnittstätheten varit för det mesta 0,19—0,20. Tätast
har varit den storkorniga skaren (3d) vars täthet i
genomsnitt blev 0,38. I genomsnitt har den porösa storkorniga
snön (3a), den hårda småkorniga drivsnön (lc), den myc-
ket hårda isiga snön (2d) och den hårda storkorniga snön
(3c) varit relativt täta (0,26—0,27). I norra Finland har
den porösa småkorniga nya snön (la) varit den glesaste,
tätheten i genomsnitt 0,14, och den tätaste har varit den
storkorniga skaren, tätheten i genomsnitt 0,37. Det är att
observera, att i motsats till södra och mellersta Finland
hör den hårdartade storkorniga snön (3b) i norra Finland
till de tätare snöarterna (genomsnitt 0,28).
Även under vintern 1949/50 varierade hårdhetsvärdena
betydligt. I södra och mellersta Finland var sålunda
hårdheten i den medelkorniga mjuka snöarten minst, 44 p/cm3,
i de porösa snöarterna, den småkorniga porösa pulversnön
45 p/cm2 och i den medelkorniga porösa pulversnön 52
p/cm2. Den följande gruppen bildar den mjuka
småkorniga drivsnön med 71 p/cm2 samt den hårdartade
storkorniga snön med 83 p/cm2. De hårdaste snöarterna i
södra och mellersta Finland var den hårda småkorniga
drivsnön med 201 p/cm8 och den hårda medelkorniga
gamla snön med 222 p/cm2, och naturligtvis var skaren i
särklass med 2 360 p/cm".
I norra Finland var snöns genomsnittshårdhet i den
porösa småkorniga nysnön 11 och i den porösa medelkorniga
pulversnön 17 p/cm2. Genomsnittshårdheten i den
småkorniga drivsnön är 27 och i den mjuka medelkorniga
gamla snön 79 p/cm2. Genomsnittshårdheten i den hårda
småkorniga drivsnön var 190 samt i skaren 656 p/cm3.
Då man gör jämförelse med vintern 1948/49, visar det
sig, att de porösa snöarternas hårdhet vintern 1949/50 var
mindre än under den föregående vintern. Så var även
förhållandet med den mjuka och hårda medelkorniga gamla
snön. Däremot visade det sig, att den småkorniga mjuka
och hårda drivsnön och i synnerhet skaren var under
vintern 1949/50 hårdare än åren förut.
Observationer gjorda under tvenne vintrar berättigar inte
till några utlåtanden om klimatologiska genomsnittsvärden
på snöns hårdhet. Emellertid kan man dock konstatera,
att under de båda vintrarna snöhårdhetsvärdena icke skilde
sig nämnvärt från varandra. I bägge fallen kan snöarterna
uppdelas, om man tar snöns hårdhet i betraktande, i tre
definitivt olika hårdhetsgrupper. Detta bekräftar, såsom
blev framhållet i början, att man genom att uppdela 12
snöarter enligt snökornets eller flingans storlek och
mjukhet kan få en någorlunda uppfattning även om snöns mera
speciella fysikaliska egenskaper. Genom att årligen
fortsätta med dylika observationer kommer man att göra nya
rön om snöfördelningens klimatologiska egenskaper.
Under de senaste vintrarna har man i Finland även gjort
observationer och mätningar i mekaniskt bildade
snöformationer. Man har t.ex. på olika orter utfört
snötäthets-och hårdhetsmätningar i vägdrivor, som olika plogar
åstadkommit. Detta observationsmaterial, som ytterligare
bör utökas, kan i framtiden på ett intressant sätt belysa
frågan om de mekaniskt hopsamlade snömassornas
konstruktion.
Som det framgår ur det föregående kan snön i hög grad
variera till form, struktur, täthet och hårdhet. Delta
förorsakar att den snö som bör avlägsnas på mekanisk väg
ställer i olika fall mycket olika krav på de redskap som
användes för ändamålet. Då snö avlägsnas med tillhjälp
av olika maskiner, vore det därför på sin plats att ofta
göra observationer och mätningar även om snöns kvalitet
samt andra egenskaper. Endast på detta sätt kommer man
underfund med vilka egenskaper hos snön man bör
särskilt beakta vid konstruktion av maskiner för avlägsnande
av snö.
En vattengenomkyld slipskiva har en amerikansk
tillverkare åstadkommit genom att leda in vatten i en
centri-fugalränna vid axeln, så att det diffunderar genom
skivan (som är av standardtyp) till bearhetningsytan. En
sådan skiva lär arbeta snabbare, noggrannare och räcka
längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
