Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1951 - Samhällsplanering, av Arne S Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’64
TEKNISK TIDSKRIFT
Lekmanna- och fackmannainflytände
I nära samband med den administrativa
organisationens problem står frågan om det folkliga
inflytandet. Detta gör sig i dag väsentligen
gällande via två inkörsportar, de kommunala
organen och statsmakterna. Mellan dessa två poler
med folkligt inflytande finns ett fält med i
huvudsak ämbetsmässig handläggning av frågorna.
På senare år har emellertid lekmännen trängt
in på detta fält. Det finns centrala ämbetsverk,
som ledes av styrelser med lekmannainslag, och
även vissa länsmyndigheter ledes av nämnder
med sådan sammansättning.
Det nya förslaget till organisation av
länsstyrelserna innebär lekmannainflytande i fråga om
alla viktigare grupper av ärenden.
Landshövdingen skulle sålunda få dela sin makt med olika
grupper av lekmän, växlande efter arten av
ärenden. Förslaget har i detta avsnitt mötts med både
lovord och kritik. Med det ökade
lekmannainfly-tandet kan följa, säger kritikerna, otymplighet,
partiskhet och andra olägenheter. Det kanske
kommer att gå många år, innan en uppfattning
stadgat sig om lekmannainflytandet i statliga
myndigheter på såväl det nationella som det
lokala planet. Kanske kommer uppfattningarna
från tid till tid att växla så som de hittills gjort
i förvaltningens historia. Frågan hör till dem,
som bör nalkas välvilligt och fördomsfritt av de
planerare, som är måna om att arbeta i
samförstånd med den allmänhet de har till uppgift att
tjäna.
Men även fackmännen, experterna på de olika
områdena av samhällsplaneringen, är ju
samtidigt lekmän. De bör odla denna sida av sitt jag.
Inom samhällsplanering gäller det att finna en
syntes av tekniska, ekonomiska, juridiska,
sociala och estetiska synpunkter. De flesta av de
fackmän, som sysslar inom området, kommer i
kontakt med alla dessa olika slag av synpunkter,
och ingen behärskar hela fältet. Den fara, som
lurar på experten är, att han överskattar
betydelsen av den sida av en fråga, som han bäst
behärskar på grund av sin utbildning och
yrkeserfarenhet. Ännu olyckligare är det, om han rent
av förbiser att andra sidor finns.
Risker av detta slag minskas, i den mån
fackmannen har skaffat sig en allmänbildning
beträffande alla de faktorer, som genom
samhällsplaneringen bör bringas att samverka. Denna
allmänbildning bör inte komma honom att tro,
att han behärskar allt, men den ger honom
möjligheten att upptäcka, när han bör fråga sig för
hos andra, och den gör honom villigare att
samarbeta och ta hänsyn. Att utbildningen och den
första yrkeserfarenheten ligger på ett begränsat
område, har inte hindrat att många fackmän
utvecklat sig till samordnare, dvs. till planerare
på det högsta planet, där syntesen göres. Sådant
beror på de personliga egenskaperna.
Självfallet finns det behov av
specialbegåvningar och specialiserat arbete även inom
samhällsplaneringen, men utvecklingen går starkt i den
riktningen, att allt större vikt lägges vid
syntesen. Genom vissa omläggningar i utbildningen
vid våra högskolor kan väl något göras för att
inrikta de blivande fackmännens
uppmärksamhet på behovet av kringblick vid verksamhet
inom detta område. Huvuddelen av utbildningen
kommer dock att ske, sedan skolstudierna
avslutats, och därvid beror graden av framsteg dels
på den personliga läggningen och dels på
atmosfären inom bela planeringsområdet.
Det finns emellertid ännu ett krav på den
idea-liske samhällsplaneraren av i dag. Han måste
offra en del av sin tid på att söka kontakter med
lekmännen, att verka för upplysning om
samhällsplanering och söka stimulera så många
medborgare som möjligt till medverkan och kanske
framför allt till kritik. Vid kontakten med
lekmännen lär sig fackmannen själv väsentliga ting.
Vi befinner oss alltjämt i Sverige i det läget, att
den för allmänheten tillgängliga litteraturen på
samhällsplaneringens område är synnerligen
knapphändig. Vem skriver den första allsidiga
framställningen av exempelvis modern svensk
stadsplanering till tjänst för kommunalmännen
och andra intresserade lekmän?
På inget område kan utvecklingen gå framåt
snabbare än den upplysta lekmannaopinionen
medger. Ibland lyckas en begränsad krets av
fackfolk och särskilt intresserade lekmän driva
fram lagstiftning och organisatoriska åtgärder
av särskilt avancerad art. Om det då icke lyckas
att snabbt vinna förståelse hos tillräckligt breda
grupper av medborgare, står bakslaget på lur.
Motstånd reses på punkt efter punkt. Utbildning
och personaltillgång kommer att släpa efter,
ändringar av angränsande lagstiftning förhindras,
myndigheter, med vilka samarbete är
nödvändigt, vägrar att följa med på den nya vägen. Den
i och för sig värdefulla reformen kan icke föras
ut i livet, och själva reformtanken kan råka i
vanrykte. Inom samhällsplaneringen, som
strävar till syntes, är det i hög grad angeläget att
hela utvecklingen går organiskt och parallellt på
olika avsnitt. Därför bestämmes framstegstakten
icke minst av den energi, varmed
samhällsplanerarna själva bidrar till allmänhetens
upplysning.
På samhällsplaneringens område befinner vi
oss för närvarande i en nydaningsperiod.
Misstag och framsteg kommer att omväxla med
varandra. Framstegen kommer att överväga, i den
mån samhällsplanerarna förmår sätta
upplysning framför maktspråk, människan framför
tekniken och folkets intresse framför
gruppegoismen. Det bör ligga nordiska samhällsplanerare
nära att som ledstjärnor ha respekt för individen
och demokratisk samverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
