Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 29 september 1951 - Festival of Britains South Bank Exhibition, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 september 1951
785
Festival of Britains
South Bank Exhibition
061.41(42)
Den 30 september 1951 stänger South Bank Exhibition i
London sina portar och har då räknat in 8 miljoner
besökare. Därmed är även publikframgången registrerad för
en utställning, som bör komma att få lika stort inflytande
på planeringsväsen och byggnadskonst under 1950-talet som
Stockholmsutställningen 1930 och Landesausstellung i
Zurich 1939 har haft för 1930- och 1940-talen.
South Bank Exhibition ingick som den främsta av flera
hundra föranstaltningar under ett belt års firande av
Festival of Britain. Teoretiskt är den avsedd att hugfästa
minnet av "The Great Exhibition" 1851, som präglade
maskinålderns definitiva inträde. I praktiken har South
Bank Exhibition haft en betydligt mera konkret uppgift.
Som de flesta andra utställningar av denna storleksordning
(den har kostat över 6 \l£) har den givetvis avsett att
dra en stor mängd besökare till sig själv, till London och
till Storbritannien.
En annan och väsentligare uppgift, vilken förklarar att
dess huvudtillskyndare har varit nuvarande
utrikesministern Herbert Morrison, är att den avser att lämna ett
bokslut över vad brittiskt ingenium och skaparkraft av i dag
förmår — ett bokslut som man väntar sig skall få
uppmuntrande och stimulerande verkan såväl inrikespolitiskt
som på det internationella planet.
Det är inte något tvivel om att denna uppgift har nåtts.
South Bank Exhibition är en högst imponerande
utställning — imponerande på alla fronter och genom alla de
mångskiftande medel som den har tagit i sin tjänst.
Idémässigt och innehållsmässigt, utställningstekniskt,
byggnadstekniskt och ingenjörstekniskt når den fullt så långt
(och t.o.m. litet längre) som vad 1951 års resurser medger.
Utställningen som landskap
Planeringsmässigt bryter utställningen med alla
hittillsvarande normer. Ända fram till New York World’s Fair
1939 har alla utställningar (utom, naturligtvis, Stockholm
1930 och Zürich 1939) varit uppbyggda kring en
centralaxel, korsad av en tväraxel i en centralplats, enligt bästa
"Beaux Arts"-tradition. South Bank-utställningen
förverkligar de principer för landskapsplanering, som är Stor-
britanniens stora bidrag till denna teknik. På grund av
stadsbyggandets tröghet har dessa principer hittills icke
kunnat tillämpas annat än i begränsad utsträckning. I
South Bank Exhibition har de fått ett fritt spel, utan att
hämmas av tidigare bebyggelse.
Det var också en lyckträff att man i hjärtat av London,
på Themsens södra strand, fick tag på ett område som
kunde röjas från tidigare byggelse och ställas till
utställningens förfogande. Genom torrläggning blev ytterligare
något hektar avvunnet från floden.
Området är dock inte större än 12 ha, och den
kringliggande bebyggelsen tränger på. Med hjälp av några
skickligt utförda avskärmningar här och där har den
emellertid inkomponerats som bakgrund till utställningens
byggnader, samtidigt som på norra sidan den förbiflytande
floden och de ståtliga byggnaderna på andra stranden
tjänar som en effektfull fond, vilken framskymtar i många
olika perspektiv genom utställningens promenader, trappor
och fönster.
Även den breda och tämligen vidriga järnvägsbro som
går tvärs igenom området har man lyckats inkomponera i
utställningen. Icke bara så att dess många valv — listigt
kamouflagemålade — har utnyttjats till olika ändamål, utan
bron utgör också skiljelinjen mellan utställningens två
hälfter, vilka geografiskt benämnes "uppströmssektionen’’
och "nedströmssektionen", men idémässigt "Landet" och
"Folket".
I uppströmssektionen öppnar sig The Concourse,
utställningens stora festplats, kring vilken grupperar sig, på ena
sidan den luftiga massiva Dome of Discovery, vaktad
av den frisvävande Skylon, utställningens vertikala
kännetecken (Tekn. T. 1950 s. 725), på den andra den helt
inglasade "Transport" längan.
Till denna öppna plats kommer man från utställningens
huvudingång på norra Themsenstranden vid Charing Cross
över en tillfällig Bailey-bro, via trappformiga avsatser,
runt huvudrestaurangen och över ena sidan av en stor
tvärställd fontän där varje vattenstråle har sin motpart i
en flamma av brinnande gas.
Man har här åstadkommit en huvudingångsled med
mycket stor trafikkapacitet trots sin slingrande gång, och som
ständigt ger nya utblickar över utställningen och dess
omgivningar. När man står inne på South Bank Exhibition
känner man den redan!
I nedströmssektionen ger strandpromenaden, "Seaside"
samma omväxling: på landsidan ett skiftande
kulisspanorama, som i koncentrat ger den engelska folkbadorten
med sin bebyggelse, sina försäljningsstånd och tivolinöjen,
Fig. 1. Dome of Discovery
och Skylon, sedda genom övre
delen av ett valv byggt av
jättebågar av trä från British
Columbia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
