Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1951 - Lysrörets egenskaper, av Gösta Siljeholm och Gunnar Günther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
TEKNISK TIDSKRIFT
ändområden, ger sämre utbyte t.ex. räknat i
lm/W än de, som emitterar i gulgrönt till gult,
även om kvantutbytet i alla fallen är lika.
Om man eftersträvar ett lysrör med högt
ljusutbyte är det uppenbarligen nödvändigt att
beskära spektrums ändområden, dvs. att använda
ett lyspulver, vars emission är sammanträngd
mot känslighetskurvans tyngdpunkt. Ett sådant
lockande förfarande — tillverkarna anger ännu
så länge ej färgsammansättningen noggrant i
sina kataloger — får emellertid köpas på
bekostnad av färgåtergivningen.
Det kan vara värt att skärskåda detta
förhållande litet närmare med ett elementärt exempel.
En natriumlampas ljus, som utgörs av
våglängderna 5 890 och 5 896 Å, lyser som bekant gult.
Samma färgton kan man erhålla genom att
blanda visst rött och grönt ljus i lämpliga
proportioner och detta så väl att ögat, om allt är
riktigt utfört, ej kan skilja de båda gula ljusen åt.
Betraktar man emellertid olika gröna, gula och
röda föremål i dem, blir förhållandena
annorlunda. I natriumljuset ser föremålens färger
gula till svarta ut, i blandljuset däremot
framträder tydligt de gröna, gula eller röda färgerna.
Orsaken härtill är att blandljuset som sådant
i sitt spektrum innehåller alla dessa färger. Ett
föremåls färg kan nämligen endast återges helt
korrekt, om det belysande ljuset innehåller
våglängder av samma färg". Är inte så förhållandet
kommer föremålet att skenbart få en mer eller
mindre förvanskad färgton.
Av det sagda framgår att villkoret för en
belysningslampa med förstklassig Ijuskvalitet är, att
den ger ljus av tillräcklig intensitet med alla
våglängder, som faller inom ögats
känslighetskurva. Väljer man ett lyspulver, som i sin
emission saknar de blåaste och rödaste delarna av
spektret och i stället utnyttjar den tillförda
energin till ljusutstrålning i gult och närgränsande
våglängdsområden, höjs visserligen ljusutbytet
men i gengäld förmår ett sådant rör ej korrekt
återge en del blåa och röda färger.
Emellertid är det viktigt att understryka att
olika lysrörs förmåga till exakt färgåtergivning
alls icke kan eller får bedömas genom direkt
iakttagelse av det lysande röret. Det lär då hända
att man mycket väl låter sig lura att tro att ett
lysrörsljus har större rödhalt än ett annat, som
dock i verkligheten innehåller såväl mera rött
som blått. Den högre blåhalten kan föranleda
misstaget. Endast genom jämförelse av föremåls
olika färger i de olika lysrörsljusen går det att
utan särskilda mätanordningar få ett rätt
begrepp om färgåtergivningen.
Denna är av största betydelse, då man vill
utnyttja färgers dekorativa egenskaper såsom i
hemmen, där man sedan gammalt framför allt
önskar varma färgtoner, dvs. orange och
djupröda nyanser. För den skull bör man emellertid
ej förfuska färgåtergivningen i violett och blått.
Även om vi med glödlampsljuset vant oss vid en
viss nedvärdering av dessa färger kan lysrören
här fullända färgskalan, skapa en rikare, mera
färgdekorativ miljö och sålunda skänka något
väsentligt nytt. För allmän arbetsbelysning med
lysrör, i affärer, skolor, fabriker osv., där
färgåtergivningen oftast är av mera underordnad
betydelse, kan det i stället vara mera önskvärt
med det större ljusflödet.
Utvecklingen kan tänkas följa två linjer. Den
ena leder till en kompromiss mellan ljusflöde
och färgåtergivning med en typ för varje
färgton, den andra med nödvändighet till två
rörtyper av samma huvudfärgsort. Därvid baseras
den ena typen på bästa färgåtergivning men med
lägre ljusflöde, den andra däremot på högsta
möjliga ljusekonomi.
Val av lysrörsfärg
Ljusfärgen har stor betydelse för trevnaden i
största allmänhet. Detta har man tidigare tagit
med i beräkningen vid utformningen av
glöd-lampsarmaturer, som ofta utrustats med färgade
lampskärmar o.d. Understundom har också
färgade lamphöljen kommit till användning.
Med lysrören har möjligheterna vidgats än mera
och färgvalet inrymmer i sig en mångfald
problem av både teknisk och fysiologisk natur. Man
har att ta hänsyn till platsbelysningens syfte,
färgerna hos föremålen, som skall belysas, och
dessutom mera subjektiva faktorer såsom klimat,
tidigare smakriktningar m.m. I allmänhet passar
de kallare färgtonerna bäst för arbetsrum, de
varmare för att skapa en vilsam och ombonad
miljö. I ett tropiskt klimat kan dock även i
senare fallet svalare färgtoner vara att föredra.
Blekning
För belysning av t.ex. vissa varuslag i en
affärslokal kan särskild ljusfärg, anpassad för dessa,
användas separat, såsom färgen mjukvit för
köttvaror i kyldiskar osv. I dylika fall får man
även se upp med ljusstyrkan, ty ljusets blekande
förmåga kan ta sig uttryck i markanta
missfärg-ningar av känsliga varor. Mest avgörande är
mängden ljus uttryckt i t.ex. luxtimmar och
temperaturen.
Analogt är i stort sett förhållandet vid blekning
av textilier. Särskilt en del blåa färger är mycket
ljuskänsliga. Man bör se till att textilierna vid
lagring under ensidig belysning utsätts för ett
minimum av luxtimmar, men däremot vid
demonstration belyses med ljus av god
färgåtergivande verkan och av tillräcklig styrka.
Livslängd ocli ljusminskning
De vanliga glödkatodförsedda lysrören har en
mycket lång livslängd jämfört med
glödlampornas 1 000—1 500 h. Tidigare angavs för lysrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
