Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 6 oktober 1951 - Andras erfarenheter - Raketflygplanets möjligheter, av sah - Fischer-Tropsch-verket i Bergkamen, av Carl Du Rietz - Avlägsnande av glödspån, av SHl - Konstruktion av berylliumkoppardetaljer, av Wll - Nya metoder - Fjädermotor med konstant moment, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
810
TEKNISK TIDSKRIFT
ligger över det flygplans som skall anfallas; därifrån kan
det tack vare sin överlägsna hastighet utan svårighet föras
i gynnsamt läge för att avfyra sina projektiler (Howaird R
Moues i Aeronaut. Engng Rev. apr. 1951, Flight 1 juni
1951). sah
Fischer-Tropsch-verket i Bergkamen. Anläggningen
synes vara ett av de modernaste i sitt slag. Den blev svårt
bombskadad under kriget men har återuppbyggts. Våren
1951 var den dock ännu icke i drift på grund av hinder
från ockupationsmyndigheternas sida.
Bland de framsteg, som gjorts efter kriget men som ännu
ej kunnat prövas i stordrift, kan nämnas ett förfarande
att direkt använda koksugnsgas för syntesen — givetvis
efter en ytterligt noggrann svavelrening. Utom
synnerligen värdefulla syntesprodukter uppnår man en
fullständig avgiftning av restgasen, som kan användas såsom
stadsgas med fullgott värmevärde. Den blir koloxidfri och
får något högre metanhalt än den ursprungliga
koksugnsgasen.
Vid denna utföringsform av Fischer-Tropsch-syntesen
omvandlas blott en liten del av koksugnsgasen. Även i
detta fall används koboltkatalysator aktiverad med torium
m.m. Man kan också använda järn som katalysator, men
reaktionen leds då litet annorlunda, så att
reaktionsprodukten utom högre kolväten innehåller kolsyra i stället
för vatten.
Reaktionstemperaturen är ca 160°C mot ca 190°C för den
vanliga Fischer-Tropsch-syntesen (Tekn. T. 1948 s. 813)
ur ren koloxid vätgasblandning. Vid denna är den korniga
katalysatormassan fördelad mellan vertikala plåtar på ca 7
mm avstånd från varandra. Plåtarna kyls av ångpannetuber,
genom vilka vatten av önskad temperatur cirkulerar
under erforderligt tryck (ca 10 atö). Vid syntes ur koksgas
kan kylningen göras betydligt enklare, då blott en ringa
del av gasen reagerar.
Orsaken till att temperaturen måste hållas så noga vid
Fischer-Tropsch-syntesen är, att det bildas mest metan i
stället för högre kolväten vid för hög temperatur.
Dessutom avskiljs kol, som sätter sig på katalysatorn och
inaktiverar denna. Den sista effekten är också den väsentliga
orsaken till katalysatorns begränsade livslängd. Efter 0,5
—1 år måste kobolten lösas upp, ånyo fällas ut på
kisel-gur och formas till lagom stora stycken, som reduceras och
fylls i katalysatorugnarna under utestängande av luftsyre.
Vid den höga vätehalt (femfaldigt överskott), som
koksugnsgasen har, minskas risken för kolavsättning så
mycket, att man väntar sig en praktiskt taget obegränsad
livslängd för katalysatorn, trots att dennas aktivitet måste
vara särskilt hög, eftersom reaktionstemperaturen är lägre
än vanligt.
De vid Fischer-Tropsch-syntesen erhållna produkterna
har framför allt värde som råvara för kemisk industri.
Ganska litet bensin fås och den är av låg kvalitet (lågt
oktantal); diseloljan är däremot förstklassig, men det blir
inte så mycket därav. En tyngre olja av kolväten med
16 kol är ovärderlig som råvara för framställning av
yt-aktiva ämnen. Tvättmedel fås sålunda genom
sulfoklore-ring varvid Mersol erhålles. Denna förtvålas med lut till
sulfonsyrasaltet Mersolat, vilket åtminstone för några år
sedan var nästan det enda i Tyskland existerande
tvättmedlet. Petroleumfraktioner är av olika skäl inte lika bra
som råvara.
överhuvud är Fischer-Tropsch-produkterna
utomordentligt rena, vattenklara ämnen med obegränsad hållbarhet.
De består nämligen uteslutande av paraffinkolväten med
raka kolkedjor. Utom oljorna utvinner man även en
mjuk-paraffin. Denna kan oxideras till fettsyror, som under
kriget utnyttjades till matfett. Detta härsknade inte och
användes därför särskilt gärna av ubåtsbesättningar på
långfärder. Fettsyrorna kan också, och kanske med större
fördel, användas för tekniska ändamål, t.ex. för
tvålframställning.
Vidare kan man genom extraktion av katalysatormassan
med bensin utvinna en för många ändamål, bl.a. för
ljustillverkning, värdefull hårdparaffin. Vid syntesen ur
koksugnsgas tillkommer som värdefull produkt avsevärda
mängder propylalkohol, som uppstår genom addition
av-koloxid och väte till etylen. Paraffinen lär dessutom bli
värdefullare än vid den vanliga Fischer-Tropsch-syntesen.
Carl Du Rietz
Avlägsnande av glödspån. Man lär kunna ta bort
glödspån från smiden av kolstål genom att doppa dessa heta
i ett bad bestående av en ny produkt, som kallas
Penn-salt SR-4, löst i saltsyra och vatten. Det påstås, att man
härigenom kan spara 90 °/o av kostnaden för gängse
metoder.
Badet behöver inte värmas och kan tillredas i vanliga
gummiklädda kärl. Korgar för neddoppning kan göras av
vanlig järnplåt. Smidena hålls i badet under fem minuter,
varefter de antingen kan lagras eller värmebehandlas
direkt. Upphettningen avbryts genom kylning i vatten, varvid
glödspånen av sig själva släpper och lämnar en fullständigt
ren yta. Vid det vanliga behandlingssättet sitter de
däremot hårt fast och måste avlägsnas genom blästring med
sand eller stålkulor. Denna operation, som är dyrbar, kan
därför helt och hållet undvaras (Iron Age 5 juli 1951).
SHl
Konstruktion av berylliumkoppardetaljer.
Användningen av precisionsgjutna detaljer av berylliumkoppar är
i stigande, såsom till kugghjul, turbinskovlar, kamskivor,
spärrhjul m.m. Vid konstruktionen av sådana detaljer bör
man följa vissa regler för att få gott resultat. Sålunda bör
man hålla toleranserna så vida som möjligt, icke använda
godstjocklekar under 1,25 mm, möjligen ned till 0,75 mm
vid små dimensioner. Minsta hålstorleken är 0,5 mm.
Krympningen kan beräknas vara 1,5 °/’o (Prod. Engng febr.
1951). Wll
Nya metoder
Fjädernio t or med konstant moment. Konstant moment
hos en bandfjäder kan upnås genom att man i varje
ögonblick endast tar i anspråk deformationen hos ett enda litet
element av fjädern. Detta kan åstadkommas antingen
genom att i fjädern införa en förspänning (Tekn. T. 1949
s. 875) eller också, enligt en ny amerikansk idé, fig. 1,
genom att låta fjädern rullas av från en spole på en annan.
Bandfjädern, vars naturliga böjningsradie är Ru är
upprullad på en spole med denna diameter och tvingas att
rulla upp sig åt motsatt håll på en annan, större spole med
radien Rs. När den yttre kraften upphör, övergår fjädern
av sig själv från den större till den mindre spolen, varvid
momentet i varje ögonblick är konstant. Det betingas
nämligen endast av den energimängd som behövs för att
åstadkomma formförändringen hos den begränsade sektion av
Fig. 1. Princip för fjädermotor med konstant moment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
