Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Upptäckt och släckning av eldsvådor i lastrum, av Ivar Oldenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
863
Upptäckt och släckning
av eldsvådor i lastrum
Marindirektör loar Oldenburg, Stockholm
614.842 : 629.12
För upptäckande av eld skall, enligt internationella
säkerhetskonventionen av år 1932, finnas utom betryggande
patrulleringstjänst ett system för brandalarm, som på ett
för befälet lätt synligt ställe automatiskt registrerar utbrott
eller tillbud till eldsvåda i varje del av fartyget, som ej
kan patrulleras. Dit får man givetvis räkna lastrummen
och vi skall här se hur det i allmänhet är ordnat på våra
fartyg för upptäckt och bekämpning av eldsvådor i dessa.
Säkerhetsanordningar
De flesta fartyg är försedda med en
rökdetektoranlägg-ning, där visarinstrumentet är placerat i styrhytten och
och förbundet med samtliga lastrum genom rörledningar
med trattformiga munstycken i rummen. På styrhyttstaket
finns två sugfläktar, varav en i reserv, som suger luft från
rummen genom visarinstrumentet. I detta är varje
rörledning från rummen försett med ett munstycke med synglas;
i munstycket finns en silkestråd, som då fläkten är i gång
och rörförbindningen till rummet öppen, vibrerar mitt i
munstycket. Samtliga trådar är belysta av elektriska
lampor. Trycksidan av fläktarna står i förbindelse med fria
luften eller med styrhytten genom en ventil.
Uppstår nu eld i något rum, suges röken till instrumentet
och visar sig i motsvarande synglas som ett ljust band
tvärsöver detta. Samtidigt kan man känna röklukten
genom att trycksidan mynnar i styrhytten. Hela anläggningen
manövreras från styrhytten, där strömbrytaren för fläktarna
är placerade på instrumentet.
Det är givetvis av största vikt, att rörledningarna är
intakta fram till varje munstycke i rummen och det åligger
befälet att, då fartyget är loss, kontrollera detta. Likaså
bör förbindelsen med instrumentet på bryggan
kontrolleras en gång om året; detta göres lämpligen genom att man
med fläkten i gång placerar en rökpyts vid varje
sugmunstycke i rummen. I rören finns dessutom insatta
smutssamlare, som bör rensas då och då med tidsintervall, som
blir beroende på vad slags last som föres. Vidare finns
kondensvattenavskiljare, som dock är helt automatiska.
Det finnes ju ytterligare en del alarmsystem, t.ex.
elektriska med termokroppar i rummen och larmanordning
på bryggan, men jag tror att ovan beskrivna mekaniska
system är det mest tillförlitliga och fordrar minst
underhåll för att vara i fullgott skick.
För brandsläckning skall enligt säkerhetskonventionen i
första hand finnas erforderliga brandpumpar med
rörledningar på däck, slangkopplingar och slangar, så att minst
två kraftiga strålar samtidigt kan riktas in i vilket lastrum
som helst. Detta är gott och väl, när man har sådana laster,
som ej tar skada av vatten och där man kan öppna
luckorna såsom vid kollaster, men oftast tar lasten skada av
vatten.
Vid de flesta eldsvådor i lastrum är det emellertid
nödvändigt att sluta till luckor, ventilatorer och andra
öppningar, så att allt lufttillträde hindras. Särskilt är detta
viktigt vid bomull och jute. På så sätt kan man kanske
så småningom få elden att självdö. Har man ånga
tillgänglig skall man släppa in denna snarast möjligt,
eventuellt genom upptagande av hål i däck eller sidor. Man
har sålunda ganska liten nytta av vatten för eldsläckning
men väl för avkylning av stålet i närheten av brandstället,
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 17 maj 1951.
särskilt då däck, luckor etc. och för besprutning av
luck-presenningar etc., som kan ha stor betydelse.
Förutom vatten skall enligt säkerhetskonventionen även
finnas anordningar med ett fast rörsystem till varje
lastrum för införande av en eldsläckande gas, tillräcklig att
ge en fri gasmängd motsvarande 30 *>/o av den totala
rymden av det största lastrummet i fartyget. I fartyg med ånga
kan motsvarande mängd ånga användas.
Som synes är säkerhetskonventionens bestämmelser
mycket enkla och lämnar fältet fritt för vilken eldsläckande
gas som helst; ej heller ges några riktlinjer hur systemet
skall ordnas eller dimensioneras, men å andra sidan ger
det redaren fria händer att ordna brandsläckningen efter
råd och lägenhet, blott att han håller sig över
minimiford-ringarna.
För fartyg, som skall lasta bomull i USA, finns särskilda
noggranna bestämmelser, som fastställts av New Board
of Underwriters år 1934, och de flesta fartyg, som under
senare tid byggts och byggs av svenska redare, torde
uppfylla dessa fordringar. De stipulerar, att kolsyra skall
användas och att kolsyreförrådet skall vara 1 lb. gas för
varje 27 kbf. lastrumsvolym i det största lastrum, i vilket
bomull skall föras. Detta motsvarar ca 30 °/o, dvs. samma
värde som säkerhetskonventionens fordringar. Likaså skall
50 Vo av förrådet ögonblickligen kunna släppas på och
resten skall vara tillgänglig för snabb tillkoppling till
systemet. Kolsyresläckning skall även finnas i lamp- ocli
färgrum. Om rökdetektor ej finns, skall förrådet ökas med
ytterligare 30 °/o gas. Därjämte finns bestämmelser om
ventil- och rörstorlek m.m. samt hur rummens storlek skall
beräknas. Motsvarande bestämmelser finns även för
fartyg med ånga som släckningsmedel.
För shelterdäckade fartyg och fartyg med långt
bryggdäck, där man sålunda har rum utan tvärskeppsskott, skall
tvärgående brandskott anordnas så att avståndet mellan
dem ej blir mer än 131 fot (40 m). Sådana skott kan
göras av spåntat virke, klätt med asbest e.d., och givetvis
skall kolsyreledningar inläggas.
Släckning av eld
Kolsyresystemet är anordnat på följande sätt. Ett
centralt batteri av kolsyreflaskor är uppställt i allmänhet på
midskeppshuset i närheten av bryggan. Batteriet är
anslutet till rökdetektorn, där varje rörledning från rummen
har en trevägskran, så att rummet kan sättas i
förbindelse med detektorn eller kolsyrebatteriet. På ett fartyg
med en rymd av det största rummet av 188 000 kbf. finnes
ett kolsyreförråd av 105 flaskor med vardera 30 kg
kolsyra.
Det lönar sig ej att släppa på kolsyra innan man noggrant
har tätat alla öppningar, genom vilka luft kan komma
ned. Detta är särskilt viktigt med alla ventilatorer, som
stoppas igen med gamla presenningar o.d., varefter det
ordinarie kapellet knytes över. Allt blötes med vatten för
att få täthet. Vid teleskoprör bör man om möjligt även
täta mellan rummen, så att det ej kan bli någon
luftcirkulation.
Man släpper nu på kolsyra; på en instruktionsplansch
står angivet hur många behållare, som skall öppnas för
de olika rummen under förutsättning att det är fullt med
last. Är lasten mindre får procentuellt mer kolsyra
påfyllas. Om elden befinner sig i shelterdäck, får man tänka
på att ej gå ned i proviantrum etc., som ligger på detta
däck.
Om temperaturen sjunker i rummet skall man det oaktat
fylla efter med kolsyra efter ungefär 1 h. Man fyller då
på ca 20 % av första fyllningen. Om temperaturen stiger,
måste man givetvis fylla på ytterligare. När temperaturen
är normal och man kan räkna med att elden är släckt,
skall man ej öppna luckorna eller ventilationen, utan hålla
allt stängt tills man kommer i hamn. Innan man går ned
i rummet bör det givetvis utvädras, och man provar med
ljus e.d. att kolsyran är borta.
En gång om året skall kolsyreanläggningen kontrolleras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
