Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Rysslands flygvapen, av B M W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Attackplanet Tu-10; clen svarta bubblan under flygkroppen innehåller radar; i bombrummet, en "liten"
atombomb; i stjärten, bakom akterskytten, syrgastuber, fjärrkompass och spaningskamera.
medföra några större olägenheter för honom. Utrustningen
har hittills enligt uppgifter varit synnerligen spartansk,
men torde numera motsvara vad som finnes i La-17.
Vingen är fastsatt till kroppen med två speciella beslag.
Anslutningen mellan kropp och vinge är sedan utfylld med
täckplåtar. Monteringen är sådan att vingen enligt
uppgifter kan bytas inom loppet av några få minuter, vilket är
ytterligare ett bevis på de stora fordringar det ryska
flygvapnet har på fältmässigheten. Utmed vingens översida
finnes ett eller två par gränslister monterade, varvid
antalet kan sammanhänga ined den flygvikt flygplansserien
är avsedd för.
Baktill på kroppen är dykbromsar placerade och längst
hak finnes ett stjärthjul som tar emot landningsstöten vid
landningar med låg stjärt. Stjärtpartiet är utformat på det
numera typiskt ryska sättet, som tidigare påståtts
sammanhöra med Tanks konstruktioner.
Ett flygplan av typ Mig-15 har tillvaratagits i Korea, så
att en ingående jämförelse har kunnat ske med det
amerikanska flygplanet F86 "Sabre". De båda flygplanen är
ungefär lika stora. De är båda ensitsiga, enmotoriga
jaktplan. Luftintaget sitter i nosen och motorns utblåsningsrör
i stjärten. Vingar och stjärtparti är snarlika och båda har
noshjulställ.
Den huvudsakliga skillnaden mellan de två flygplanen
ligger i vingens och stjärtpartiets placering. F86 är
låg-vingad och Mig-15 mittvingad. Med hänsyn härtill ligger
F86:s stabilisator ovanpå kroppen, medan den i Mig-15
sitter högt upp på fenan. F86:s stabilisator har dessutom
erhållit en V-form.
F86 är försedd med automatiska spalter utefter hela
vingens framkant medan Mig-15 endast har två
uppsättningar gränslister på vardera vingen. I stort sett kan man
säga att eftersom de båda flygplanen försökt uppnå samma
prestanda är vingens pilform och utformning i övrigt lika.
Emellertid bör Mig-15:s höga placering av stabilisatorn
vara utmärkt vid höga hastigheter, men sämre vid låga
hastigheter. F86:s stabilisator lämpar sig för låga
hastigheter, men bör vara sämre vid höga hastigheter. Av detta
skäl har även stabilisatorn försetts med en pilform för att
komma upp ovanför störningsområdet från vinge och
kropp.
Prestanda för de två flygplanen är ungefär desamma upp
till 8 000 m, men över denna höjd blir Mig-15 bättre på
grund av att den är lättare än F86. Mig-15 bör genom
sin mindre vingbelastning vara bättre än F86 ur
manöversynpunkt, men amerikanarna har framtagit speciella
konstruktioner för styrning, vilket ger F86 överlägsenhet över
det ryska flygplanet.
Som beväpning har Mig-15 tre 20 à 30 mm kanoner,
medan F86 har sex 12,7 mm kanoner. Genom högre
eldhastighet och större antal kanoner kan F86 på samma tid
utslunga större vikt projektiler än vad Mig-15 kan, och
detta medför ytterligare en överlägsenhet för det
amerikanska flygplanet. Till detta kommer den amerikanska
överlägsenheten i utbildning och sådan utrustning som
direkt sammanhänger med flygstriden, vilket allt gör att
den amerikanska föraren med sitt flygplan varit
överlägsen den ryska föraren med det ryska planet. Troligen
arbetar de ryska myndigheterna på att utjämna dessa
olikheter.
Den ryska ersättningen för attackflygplanet "Stormovik"
och dess efterföljare kommer tydligen att bli Tu-10, fig. 4.
Denna flygplantyp är byggd som ett taktiskt
bombflygplan, som på grund av sin utformning mycket väl kan
användas även till spaning och utbildning. Man kan även
tänka sig flygplantypen använd som nattjaktflygplan.
Konstruktören är Tupolev, som har utvecklat flygplantypen
från sin gamla tvåmotoriga Tu-2.
Flygplanet är försett med två reaktionsmotorer, vilka
troligen kommer att bli av en axialtyp, som motsvarar den
tyska typen M-018 med en statisk dragkraft av nära 3 500
kp. Denna motortyp är emellertid ännu icke färdig för
serieproduktion, varför för närvarande den ryskkopierade
"Nene" användes.
Vingen är placerad ovanpå kroppen och lämnar på så vis
kroppen fri för upphängning av bomber och installation
av bränsletankar. Vingprofilen är helt naturligt relativt
tunn. För att minska landningshastigheten är sedan
vingarna försedda med väl tilltagna klaffar både innanför och
utanför motorgondolerna.
Stjärtpartiet är av konventionellt utförande. Landstället
är kort och kraftigt. Landningshjulen dras in framåt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
