- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 81. 1951 /
873

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Andras erfarenheter - Valsning av band ur stålpulver, av SHl - Stomresning med tryckluft, av Rg - Nya metoder - Blixtlås för plastartiklar, av sah

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IS oktober 1951

873

valsat ståls täthet. Efter fjärde sticket har den nästan
uppnått mjukt ståls. Bandets draghållfasthet och brottöjning
(fig. 7) stiger först mycket snabbt; den förra ändrar sig
mycket litet efter tredje sticket, medan den senare stiger
ända till femte sticket. Dessa förändringar sammanhänger
givetvis med minskningen av bandets porighet, men då
draghållfastheten stiger mycket snabbare än tätheten,
måste man anta, att även det porfria tvärsnittets
hållfasthet stiger vid valsningen. Bandens böjhållfasthet är
mycket hög; man uppnådde böjtal på 50—200. Deras
egenskaper vid falsning var även fullt tillfredsställande.

Specialprodukter, som i allmänhet ej kan framställas
enligt gängse metoder, kan erhållas på pulvermetallurgisk
väg. Tunnplåt av stål kan tillverkas genom valsning av
stålpulver, genom valsning av en blandning av mjukt stål
tillsammans med grafit eller gjutjärnspulver eller genom
uppkolning av ett band av mjukt stål i gaser, som avger
kol. Det har visat sig, att den sista metoden är särskilt
lämplig för band på grund av dessas ringa tjocklek.

Man har gjort försök med lysgas utan eller med
bensen-tillsats som skyddande atmosfär vid sintringen i stället för
vätgas. Det visade sig, att kol snabbt absorberas; på 1 min
steg bandets kolhalt från 0,02 till 0,8 «/o vid 1 100°C och till
1,3 %> vid 1 200°C. På detta sätt kan man framställa valsbar
tunnplåt med högre draghållfasthet.
Vid uppkolning av ett band av RZ-pulver i 1 min vid
1 200°C i lysgas med bensentillsats erhölls ett prov med
1,33 ®/o kol. Anmärkningsvärd är dess fullständiga frihet
från porer (fig. 8). Strukturen är lika tät som hos cementit;
de i kornen inneslutna nålarna har troligen uppkommit
genom den höga kolhalten och den snabba avkylningen.
Det bör framhållas, att elektrolyt- och karbonyljärn icke
ger material med denna normala struktur vid uppkolning.

Av andra metaller än stål har hittills blott brons provats.
Sådant pulver kan valsas till band på precis samma sätt
som stålpulver, men det förra är mycket tätare än det
senare och fordrar därför en annan spaltbredd än RZ-pulver.
Genom användning av en särskild anordning för
inmatning av pulvret kan man valsa band av olika metaller i
flera skikt. Man har t.ex. framställt ett band med 2 ’"/o kol
i mitten och ytterskikt av mjukt stål. Under den korta
sintringstiden hinner kolet ej absorberas av ytterskikten
utan blir kvar i det tunna innerskiktet men så småningom
diffunderar det över i det kolfattiga stålet.

Band för elektriska värmeelement av legeringar
innehållande krom och aluminium är icke lätta att framställa
pul-vermetallurgiskt, därför att krom- och aluminiumoxider ej
kan reduceras i vätgas. Då banden alltid skall vara smala,
bör dock valsning av pulver erbjuda många tekniska
möjligheter framför allt för legeringar, som ej ger valsbara
göt. Detta förfarande torde vidare vara särskilt lämpligt
för framställning av mjukt stål för elektromagneter, då
stålpulver kan avkolas med vätgas. Elektrolytjärn, vars
redan goda magnetiska egenskaper kan förbättras genom
lämpliga tillsatser, bör vara särskilt lämpligt som
utgångsmaterial (G Naeser & F Zirm i Ståhl u. Eisen 26 okt.
1950). SHl

Stomresning med tryckluft. Att bygga en gasklocka, 75
m i diameter och 115 m hög, är en uppgift som kan lösas på
olika sätt. Vid två i USA utförda objekt klarades problemet
så, att taket byggdes först på låg nivå för att sedan med
tryckluft pumpas upp allteftersom väggarna byggdes.

Ett huvudelement i en gasklocka är en kolv med en
diameter lika med klockans innerdiameter, bestående av en
förstärkt stålskiva. Denna vilar på gasen och fungerar som
en tryckregulator vid alla nivåer. Kolven fick också en
primäruppgift vid byggandet av gasklockan. Sedan
grunden gjutits av betong, iordningställdes kolven i
marknivån, varpå taket byggdes på tvärförsträvade 14 m höga
stålpelare, vilka tjänade som provisorisk förbindning
mellan kolven och taket.
Gasklockan uppdelades i 17 m höga sektioner med en

Fig. 1. Plåtinklädnad av stålstommen till gasklocka; i
förgrunden de luftpumpar, som lyfter taket-arbetsplanet.

bärande pelarstomme av I-balkar, inklädd med 5 mm plåt.
Sedan första sektionens pelare rests, fastgöres enheten
kolv-tak, så att den kan glida längs pelarna. Runt
gasbehållaren fastsvetsas så en 1 m hög plåtinklädnad. När
detta arbetsmoment är klart, pumpas kolv-tak upp till
överkanten av plåtinklädnaden, varpå nästa plåtvarv
påsvetsas, osv. tills man når toppen (fig. 1).

Taket tjänstgjorde under arbetet som arbetsplan. En
rälsbana placerades runt taket, på vilken två lyftkranar
installerades, vilka lyfte upp pelare, väggplåtar m.m. till
arbetsplanet, allteftersom arbetet avancerade. Vidare hängde i
taket plattformar i tre plan: på den första placerades
plåtarna på plats och häftades fast; på den andra utfördes
allt svetsningsarbete; på den tredje provades svetsarnas
täthet. Lufttryck erhölls genom två 50 hk luftpumpar. Den
lyfta enheten vägde 1 750 t.

Metoden anses i det aktuella fallet ha varit ekonomisk.
En minskning av materialtransporter blev följden av
takets byggande på en låg nivå. De tillägg på normal
arbetslön, som utgår vid arbete på höga nivåer, eliminerades.
Slutligen kunde betydande besparingar i
ställningsbyggandet uppnås (Constr. Meth. a. Equip. okt. 1950). Rg

Nya metoder

Blixtlås för plastartiklar. I och med att plastfolier har
börjat användas till påsar, väskor o.d. har behov uppstått
av ett blixtlås som bättre än det vanliga med metalltänder
kan anpassas till plastmaterialet. En dansk uppfinnare
har nu fått fram en konstruktion som ser ut att fylla
anspråken.

Det nya blixtlåset består av två identiska sprutpressade
strängar av vinylplast, fig. 1, med två rännor och
mellanliggande hakformiga vallar. Med hjälp av en löpare kan
de båda strängarna tvingas in i varandra, varvid hakarna
kommer i ingrepp och ger en hållbar och tät förslutning.

Fig. 1.
Sektion av
blixtlås i plast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:49:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1951/0889.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free