Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Nya metoder - Blixtlås för plastartiklar, av sah - Värmevägg-centralvärme, av Wll - Skärbrännare för bensin, av sah - Brandsläckning i elanläggningar, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
874
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Plan av villa med
värme-vägg.
Plastblixtlåset har fördelen att kunna värmeförseglas till
plastmaterial. Det kan även levereras i praktiskt taget
obegränsade längder och skäras till önskad storlek vid
tillverkningen. Eftersom låset är rostfritt och
korrosions-fritt kan det tvättas tillsammans med plasten. Det är
vidare lättare och böjligare än det vanliga blixtlåset och
dessutom vatten- och lufttätt.
Däremot är den tillåtna isärdragningskraften, 7 kp/cm,
mindre än hos metallås. Ett kraftigare utförande är under
utprovning; dessutom kan det starka metallåset
kombineras med det täta plastlåset, varvid båda manövreras
samtidigt med en dubbellöpare (Mod. Plast. sept. 1951). sah
Värmevägg-centralvärme. Det vanliga
varmvatten-värmesystemet är i allmänhet baserat på pannor avsedda för koks
eller olja, i större anläggningar även stenkol. Med ved får
man som bekant oftast dålig verkningsgrad i
värmepannor. Vedeldning ger bästa resultatet i murade eldstäder,
såsom kakelugnar, men användning av kakelugnar för
bostadsuppvärmning medför mycket arbete för skötseln.
Många försök har gjorts att centralisera ugnseldningen i
bostäder. I mindre byggnader med 2—1 rum går det utan
svårighet, men i större byggnader är det svårt att få en
jämn fördelning av värmen. Med cirkulerande varmluft
kan man distribuera värmen, men ugnen måste vara stor,
om värmeackumuleringen skall bli tillräcklig.
Ett nytt system för uppvärmning har konstruerats i
Finland av R Zeidler. Detta består av en murad "centralugn"
och en genom hela byggnaden gående murad vägg, försedd
med kanaler för rökgaserna (fig. 1 och 2). Denna vägg
tjänstgör både som värmeelement och värmeackumulator.
Centralugnen, som placeras i källaren, magasinseldas med
0,5 m ved, varvid förbränningsgaserna passerar
glödskiktet, så att tjärprodukterna sönderdelas. I en flamkammare
tillsätts sekundärluft för slutförbränningen. Härefter
tillsätts tertiärluft för sänkning av rökgastemperaturen till
ca 400°C, varpå rökgaserna går in i de på fig. 2 synliga
stigrören.
Fig. 2. Sektion av värmevägg.
Rökgaserna fördelas med de horisontella kanalerna på de
vertikala värmeelementen, där de under avkylning går
nedåt. Sedan ledes de genom horisontella kanaler till
skorstenarna, där de går bort med 40—50°C temperatur. På
grund av den låga avgastemperaturen får man lätt
kondensering i skorstenarna. Dessa har därför försetts med
vat-tenavskiljare.
Uppeldningen av en vedfyllning tar ca 3 h, men på grund
av anläggningens stora värmeackumuleringsförmåga
behöver man inte elda mer än varannan eller var tredje dag.
Verkningsgraden är hög, 90—93 % enligt gjorda
mätningar. I en tvåvåningsvilla med 700 m3 volym förbrukades
under en eldningssäsong endast ca 17 m3 ved, vilket var
ungefär hälften av ransonen. Värmeväggytans temperatur
är låg, högst 30°C, så att man undviker all lukt av bränt
damm. Normalt cirkuleras gaserna genom naturligt drag,
men i en större anläggning kan det bli nödvändigt att ha
en cirkulationsfläkt, varvid emellertid kanalernas
tvärsnitt kan minskas (Värme o. Sanitetstekn. 1950 h. 1,
Byggaren 1950 h. 12). Wll
Skärbrännare för bensin. En ny skärbrännare för
bensin matas med bensin och syrgas, båda under lågt tryck.
Den blandning, som införes i brännarspetsen, kommer att
bestå av flytande bensin, bensinånga och syrgas. Spetsen
är konstruerad så att den fungerar som värmeväxlare,
genom att värme överföres från skärlågan till spetsmetallen
och därifrån till den brännbara blandningen.
Detta resulterar i att en homogen blandning av
bränsleånga och syrgas slungas ut ur brännaren vid hög
hastighet. De tjäror som bildas vid krackningen av bensinen
utslungas samtidigt med gasen, varigenom tilltäppning av
munstycket undvikes.
Det säges att man med denna brännare vid lika
syreförbrukning får högre skärhastighet än med vanliga brännare,
samtidigt som bränslebesparingen anges till 80 °/o.
Brännaren sägs även ge mycket rena snitt. En nackdel med
brännaren är att den på grund av sin oxiderande verkan icke
är användbar för svetsning (Iron Age 5 apr. 1951; Eng.
Dig. juni 1951). sah
Brandsläckning i elanläggningar. Ett släckningsmedel,
benämnt Ceagol, och särskilt lämpat för släckning av
bränder i elektriska anläggningar tillverkas av en tysk
firma. Ceagol är en blandning av två vätskor och har
specifika vikten 2. Det är oledande och frostbeständigt till
— 80°C, angriper ej metaller eller isolationsmaterial och
lämnar ingen återstod vid avdunstning. De båda vätskorna
har kokpunkterna 4,5° och 132°C. När släckningsvätskan
träffar brandhärden, blir denna underkyld och den
flyktigare komponenten avdunstar omedelbart, varvid den
bildade gasen, som är 3,5 gånger tyngre än luft, förhindrar
syretillförseln till elden. Den mindre flyktiga delen av
vätskan intränger i det brinnande materialet och bidrar,
då den senare avdunstar, att utöka det gashölje som
omger brandhärden och förhindrar lufttillträde.
Vid jämförande försök med kolsyresläckning har Ceagol
enligt uppgift visat sig släcka snabbare samt, med bibehål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
