Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 20 oktober 1951 - Nybyggen - Enders damm i Nebraska, av G Lbg - Böcker - Nedre Norrmalm, av sah - Fysikalisk-kemiska räkneuppgifter, av SHl - Engineering drawing, av Nils Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
876
TEKNISK TIDSKRIFT
Uppströmsfångdammen utfördes av jord från
tätnings-graven. Den permanenta jorddammen utfylldes under tvä
år från oktober 1947 med avbrott för köldperioder.
Huvuddelen består av tät jord, som beklätts med
genomsläpplig jord och därutanpå stenfyllning. Jorden utlades i 15 cm
lager och vältades, stenfyllningen gjordes i 90 cm lager
och komprimerades icke. Den "täta" jorden hade efter
komprimeringen en genomsläppning av 11 cm/år och
volymvikten i torrhet 1,78. Stentäckningen gjordes 90 cm
tjock på ett 30 cm gruslager (Civ. Engng jan. 1951). G Lbg
Böcker
Nedre Norrmalm. En stadsplanestudie, av Albert
Lili|enberg. Lindfors Bokförlag, Stockholm 1951. 88 s., 21 fig.
14 kr.
Förre stadsplanedirektören i Stockholm inleder denna
skrift med att fråga, om så litet har hänt från seklets
början till 1945, att Stockholms stadsfullmäktige detta år
kunde anta en plan, som i princip redan förelåg 1912.
Själv anser han att det var en av de största olyckorna i
huvudstadens stadsplanehistoria, att
Stadsplanekommitte-rades förslag av 1866 icke till fullo blev genomförd!
En stockholmare av i dag vore nog böjd att föredra vilken
som helst av 1912 eller 1866 planer framför det nuvarande
tillståndet, ett status quo som är resultatet av decenniers
principdebatter och personstrider, visserligen förda med
stockholmarens bästa för ögonen, men dessvärre (som det
har visat sig) på hans bekostnad.
För de stora principschismerna har tidigare redogjorts i
Tekn. T. 1944 s. 213. Vad förf. här framlägger är en
bearbetning av sitt förlorande projekt, med Sveavägen
neddragen söder om Hamngatan. Då han redogör för
Stadsplanekontorets kritik av det nya förslaget och bemöter
detta, finner man att han har fått ge med sig och ändra
sitt förslag i omkring hälften av de kritiserade punkterna.
Som konkreta positiva bidrag kvarstår huvudsakligen
uppbyggandet av nedre Sveavägen, och Klarabergsgatan öster
därom, i två plan av vilka det undre skulle användas för
tyngre trafik, samt bebyggandet av ett par kvarter norr
om Klarabergsgatan med huskroppar av gynnsammare
dimensioner än enligt det officiella förslaget.
Nu antog stadsfullmäktige den 17 september 1951 med
överväldigande majoritet detta officiella förslag i vad det
rör den första delplanen, omfattande de av tunnelbanan
berörda områdena omkring Klara kyrka. Därmed är också
förf:s förslag icke längre aktuellt. Hur mycket man än
uppskattar ärligheten i hans uppsåt och erkänner hans
fackmannaskicklighet, kan man ändå inte vara annat än
tillfredsställd över att stadens myndigheter äntligen börjar
att handla. sah
Fysikalisk-kemiska räkneuppgifter, 2:a uppl., av Lars
Gunnar Sillen, Paul W Lainge & C Olof Gabrielson.
Gebers, Stockholm 1951. 388 s., ill. 29 kr.
Bokens räkneuppgifter är uppdelade på elva kapitel
behandlande första, andra och tredje huvudsatserna,
partiella storheter och gasjämvikter, lösningsjämvikter,
kemisk emk, löslighets-, komplex- och redoxjämvikter,
syra-basjämvikter, strömledning i elektrolytlösningar,
reaktionshastighet, gränsytor, atomer och molekyler. Dessutom
finns ett kort avsnitt om sifferräkningar, svar till
exemplen, namn- och sakregister, konstanter och atomvikter.
En fyrställig logaritmtabell tryckt på kartong medföljer
som lös bilaga. På denna återfinns också värden på ofta
använda konstanter och periodiska systemet.
Varje kapitel inleds med en kortfattad förklaring av de
definitioner och formler, som läsaren måste behärska,
innan han börjar bearbeta räkneexemplen. Boken är icke
en lärobok och därför fordras vissa förkunskaper, för att
den skall kunna utnyttjas. Enligt förf. bör läsaren väl
behärska realstudentkursen i fysik och de typer av ke-
miska räkningar, som behandlas i Nylén—Wigrens
"Kemiska räkneuppgifter". Dessutom fordras kännedom om
differential- och integralräkningens grunder. Detta synes
emellertid inte tillräckligt; jag tror, att han också måste
läsa och smälta en lämplig lärobok i fysikalisk kemi för
högskolestadiet.
Många av dessa läroböcker, särskilt de amerikanska,
innehåller rikligt med räkneexempel. Det är nämligen utan
tvivel nödvändigt att räkna, om man verkligen vill lära
sig att behärska den fysikaliska kemin. I allmänhet torde
emellertid läsaren ha betydande svårigheter att tillämpa
teorin på räkneexemplen, även om han förstår den förra.
Orsaken härtill är antagligen, att beskrivningen av teorin
icke är gjord med tanke på dess tillämpning. De allra
flesta — kanske alla — läroböcker i fysikalisk kemi är
därför mindre lämpliga för självstudium.
De svårigheter, som läsaren härvid vanligen möter och
som kanske gör, att han ger upp, övervinns emellertid på
ett synnerligen elegant och effektivt sätt genom de klart
och lättfattligt skrivna kapitelinledningarna i denna
exempelsamling. Räkneuppgifterna är vidare till största delen
hämtade ur litteraturen och alltså konkreta exempel på
teorins användning. Då litteraturhänvisningar ges överallt,
kan läsaren uppsöka originalartikeln, om han vill studera
ett problem grundligt.
Boken synes därför vara mycket lämplig för
självstudium. Det är bara skada, att förf., som så väl tycks
förstå den studerandes svårigheter, inte rekommenderat
lämpliga läroböcker i ämnet.
Papper och tryck är förstklassiga. SHl
Engineering drawing, av Thomas E French.
McGraw-Hill, New York — London 1947. 694 s., ill. 3,75 $.
Denna bok torde fortfarande kunna betecknas som den
förnämsta i sitt slag i USA. Den första upplagan av detta
klassiskt vordna verk — vilket tydligen blivit förebilden
för det mesta av vad som publicerats på detta område
inom USA och även England — utkom redan år 1911. Vad
fanns då av dylik litteratur här i Europa? Den nu
föreliggande sjunde upplagan, vilken efter förf:s frånfälle
redigerats av Charles J Vierch jämte åtskilliga medarbetare,
har 1947 till tryckår. Antalet sidor i denna upplaga innebär
mer än en fördubbling av det ursprungliga omfånget. Att
hithörande böcker har en stor benägenhet för att svälla
ut är ett tecken så gott som något på hur rittekniken
utvecklas under årens lopp.
Boken inledes liksom tidigare med en omfattande
redogörelse för de vanliga ritinstrumenten, av vilka de flesta
dock verkar betänkligt antika.
Avsnittet om textning är alltför vittomfattande och rör
sig ibland på rent typografiska områden, som föga eller
intet har med tekniska ritningar att skaffa. Så kommer ett
kapitel om vissa geometriska ritproblem, varefter följer, i
ungefär samma utsträckning som tidigare, en beskrivning
av förekommande olika ritningsmetoder: rätvinklig
parallellprojektion — givetvis med vad vi kallar "amerikansk
vyplacering" — snedprojektion av olika slag samt
grunderna för perspektivritning. Allt är klart och åskådligt men
innebär ingenting nytt. Längre fram följer råd och
anvisningar för uppritning av tekniska föremål för
reklamändamål, kataloger, bok- och tidningstryck.
Ett alldeles för kortfattat kapitel ägnas åt måttsättning.
Man saknar här, särskilt i fråga om maskinritningar, ett
klargörande samband mellan tillverkning och måttsättning.
Utan intim kännedom om olika tillverkningsmetoder kan
ju ingen förnuftig måttsättning ske. De maskinritningar,
som i detta sammanhang återges, verkar för övrigt allt
annat än förebildliga. Andra–avsnitt behandlar uppritning
av och symboler för gängor, skruvar, kuggar och kugghjul,
och här möter man den mest förbryllande och
häpnadsväckande blandning av urgammalt och nytt, och man
frågar sig om det verkligen existerar någon standard på
detta område inom USA. Man får dock inte fatta denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
