Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Produktivitet vid bostadsbyggen, av Mejse Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS oktober 1951
891
ar som ägt rum från period I till period III har
ibland verkat så, att de höjt volymtiderna under
den sista perioden jämfört med den förra. I
andra förhållanden har de verkat i motsatt
riktning. Sammanlagt torde gälla, att redovisade
volymtider under period III blivit högre än de skulle
ha varit, om objekten genomsnittligen haft de
egenskaper och utförts under de förhållanden
med avseende på grundläggning och
arbets-säsong, som genomsnittligen gällt under period I.
Överflyttning av arbete
från byggplats till fabrik
Under tiden från period I till period III har en
del byggnadsarbete flyttats från byggplats till
fabrik. Det gäller först och främst snickarnas
arbete. I slutet av 1930-talet försågs fönster och
dörrar med gångjärn, espagnoletter, lås etc.
allmänt på byggplatserna. Numera kommer de
oftast färdigbeslagna från fabriken och kan
monteras direkt. Något arbete med att såga upp
ventilationsspringor etc. förekommer nu ej så ofta.
Montering av brevinkast är avsevärt förenklat.
Skåp för kökssnickerier etc. tillverkades på
1930-talet i de flesta fall på byggplatsen, varvid man
antingen använde lösvirke eller limfogar. I dag
kommer skåpen oftast hopsatta från fabriken.
Blott montering och målning återstår. Med tanke
på att de här nämnda arbetena förr utgjort en
väsentlig del av snickarnas uppgifter, bör vi här
ha en väsentlig orsak till, att volymtiden för
snickarna enligt tabell 2 minskat väsentligt
kraftigare än för andra yrkesgrupper.
En annan förskjutning av arbetet från
byggplatsen gäller golvbeläggningar. Förr utfördes
parkettgolv vanligtvis av små stavar, som lades på
undergolv av furu. Detta undergolv lades av de
egentliga byggnadsarbetarna och tid för läggning
av detta golv är alltså inräknat i volymtiderna
under period I. Numera utföres golv i de flesta
fall i form av lamellplank, som är drygt 2 m
långa och som lägges utan undergolv. Läggningen
av själva parkettgolvet, vare sig detta består av
korta stavar eller av lameller, har som tidigare
nämnts utförts av underentreprenör, varför
tiderna ej här ingår.
Slutligen skall här nämnas något om
förskjutningen av arbetsuppgifter mellan byggaren och
hans underentreprenörer. Tidigare har nämnts
att några större skillnader mellan period I och
period III ej förekommer. Undantag härifrån
utgjorde dock plattsättning i badrum och på
balkonger. Mer arbete är därvid inneslutet i
volymtiderna för period I än för period III.
Sammanfattningsvis kan om denna orsaksgrupp
sägas, att den verkat i sådan riktning, att
redovisade volymtider under period III blivit lägre
än de skulle ha varit, om omständigheterna
genomsnittligen varit desamma som gällt för
period I.
Förändringar i utformning och arbetsteknik
Vi har redan konstaterat, att byggnadsobjekten
i sig själva varit mer arbetskrävande under period
III än under period I. Eftersom volymtiderna
under de två perioderna legat på praktiskt taget
samma nivå och till och med varit något lägre
under den senare perioden, kan vi tala om en viss
produktivitetsökning för arbetet på byggplatsen.
Detta får tas i den bemärkelsen, att under period
III erfordrades för att utföra en byggnad med
oförändrade egenskaper färre arbetstimmar på
byggplatsen än under period I.
Vidare har vi konstaterat, att vissa
arbetsuppgifter som under period I utförts av byggarens
eget folk och som alltså är inneslutna i
volymtiderna för denna period, under period III utförts
av andra arbetare antingen i ett tidigare
produktionsled eller av underentreprenör på
byggplatsen. Motsvarande arbetsmängder finns alltså ej
med för denna period. Betydelsen av denna
reducering kan vi få en uppfattning om, om vi ställer
hela den minskning i volymtid, som uppnåtts för
trevåningshus, nämligen 0,155 h/m36, mot
minskningen för snickare, som samtidigt uppgår till
0,243 h/m36. övriga arbetargrupper har alltså
sammanlagt ökat den nedlagda tiden. Det kan
därför vara rimligt att anta, att den
produktivitetsökning på byggplatserna, som nyss
konstaterats, förklaras med att vissa arbetsuppgifter
överförts till fabrik och även delvis till
underentreprenörer.
Det förda resonemanget ger alltså till resultat,
att produktiviteten är densamma under period
III som under period I. Den är därvid omräknad
att gälla vid byggen med samma utformning och
samma teoretiskt erforderliga arbetsmängd.
Den oförändrade nivån utgör helt naturligt den
sammanlagda inverkan av olika faktorer, varvid
en del verkat i riktning mot höjd produktivitet,
andra i riktning mot sänkt produktivitet. Bland
förändringar, som bör ha verkat
produktivitets-höjande, skall först nämnas något om
planlösning. Lägenhetsplanerna av i dag förefaller att
vara enklare än förkrigstidens. Väggar försöker
man göra genomgående, varigenom man
undviker avbrott i arbetet och eliminerar hörn och
vinklar. De moderna lägenheterna innehåller ej
heller så mycket smärre utrymmen och
skryms-len, som förr var vanligt. Dessutom förekommer
under period III ej så många variationer som
förr. Detta medför färre omställningar och mer
ostörd produktion.
Utvecklingen på det material- och
konstruktionstekniska området berör främst ytterväggar.
Tabell 1 ger uttryck för den allmänna
utveckling från tegel- till lättbetonghus, som
karakteriserat bostadsbyggandet i Stockholm. Under den
första perioden var 90 % av husen uppförda med
ytterväggar av tegel, medan under den senare
perioden mer än hälften av objekten hade ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
