Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Produktivitet vid bostadsbyggen, av Mejse Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
TEKNISK TIDSKRIFT
sovrum. Eftersom de större utrymmena ej kräver
lika hög volymtid som de mindre, sänker alltså
ett övervägande antal större utrymmen
volymtiden för objektet och ett övervägande antal
mindre utrymmen höjer densamma.
Den angivna tendensen behöver ej vara giltig i
alla lägenheter. Vad som är av vikt är, att den
gäller i flertalet fall. Det sagda får tas som ett
tecken på att lägenheterna under period III
fordrar mindre arbetskraft per m% än lägenheterna
under period I. Bland omständigheter som bör ha
medverkat till att höja volymtider under period
III gentemot period I kan nämnas dels att
källarvåningarna under den senare perioden i större
utsträckning än under den förra tagits i anspråk
för lokaler av skilda slag, dels att betongbjälklag
blivit allmännare.
Under period III har källarvåningen i 58 % av
objekten i högre eller lägre grad använts för
fritidsrum, hobbylokaler, affärs- eller
kontorslokaler etc., motsvarande värde för period / är 45 %.
Skillnaden bör ha verkat kraftigt stegrande på
volymtiderna. Det har emellertid varit svårt att
med ledning av de uppgifter som finns beräkna
inverkan av denna faktor. Varje lokal inredes på
sitt speciella sätt. Det hade därför varit
nödvändigt att göra en besiktning av varje objekt för
att man skulle kunna beräkna inverkan av det
bättre utnyttjandet av källarvåningen. Den lilla
skillnad i antal objekt med vindskontor, som
redovisas i kol. 8, torde i jämförelse därmed ej
ha så stor inverkan.
Av avsevärt större betydelse är däremot
omständigheten, att betongbjälklag under period III
förekommer över alla våningar, under det att
man på 1930-talet utförde vindsbjälklag av trä.
Detta har i främsta rummet ökat grovarbetares
ackordstid, ty vindsbjälklaget kräver ju arbete
ej blott med själva gjutningen utan även med
transport och rensning av formvirke. Härtill kan
nämnas, att man under period III tagit vara på
formvirket omsorgsfullare än vad som var
normalt under period I, då virkespriserna var låga.
Under denna period användes formvirket till stor
del till spräckpanel. Det fick då ligga kvar i den
våning, där betongformen varit uppsatt. Man
rensade det ej utan spikade upp det på det sätt
det såg ut efter rivningen av formen.
Härutöver kan nämnas att betongbjälklagen
gentemot träbjälklagen har försvårat
organisationen på byggnadsplatsen, ty nu måste murarna
göra ett betydligt längre uppehåll i sitt arbete än
förr. Detta kan även vara förklaringen till, att
man förr kunde bygga så små huskroppar.
Undersökningsmaterialet har visat, att många
byggnadsobjekt under period I hade en längd av blott
ungefär 30 m. I dag är det nästan ogörligt att
rationellt genomföra ett så litet bygge. Nu
behöver man fyra block om ett trapphus vardera,
dvs. en huskropp om ca 60 m, för att kunna orga-
nisera byggnadsarbetet, så att murarna, som
arbetar i ena halvan av huskroppen, har jämn
sysselsättning, då träarbetare sätter form och
grovarbetare armerar och gjuter bjälklagsplatta i den
andra halvan.
Utöver vad soin här sagts om
kvalitetsförskjutningar hos byggnaderna skall nämnas något om
grundläggningsförhållanden och byggnadssäsong.
Grundläggningsförhållandena är sammanställda
i kol. 15—17. Det övervägande antalet objekt har
under bägge perioderna grundlagts direkt på
berg. Under period I förekommer grundläggning
på utbredda plattor i 15 % av fallen, under det
att vid period III grundläggning på detta sätt ej
alls förekommer. Däremot förekommer här
plintar till berg eller pålning i 26 % av fallen.
Grundläggning på utbredda plattor är betydligt mindre
arbetskrävande än grundläggning direkt till berg,
under det att grundläggning på plintar till berg
är mer arbetskrävande. Jag har försökt korrigera
för denna olikhet i arbetsbehov genom att i
volymtiderna ej ta med de direkt med
grundläggningsarbetet sysselsatta arbetarna, varken
bergsprängare eller pålare. Ej heller har jag
medräknat arbetstid för schaktnings- och andra
markarbeten, då dessa förekommit i osedvanligt stor
utsträckning. Trots denna justering i
beräkningarna måste man utgå från, att objekten under
period III per m% krävt mer arbetstid för
grundläggning än objekten under period I.
Det är allmänt bekant, att byggnadsarbete på
vintern kräver mer arbetstid för att man skall
uppnå samma produktionsresultat än om det
utförs på sommaren. Det är likaledes känt, att
utvecklingen mot vinterarbete gått framåt de
sista tio åren. Jag har sökt beräkna
vinterarbetets andel för vart och ett av de skilda objekten.
Härvid har jag antagit, att vintern räckt från 15
november till 15 mars. Fyra månaders
vinterarbete har fått svara mot åtta månaders
sommararbete. Detta betyder t.ex. att om ett bygge
varat tolv månader, har jag ansett, att hälften av
arbetet utförts under vinterklimat och hälften i
sommarklimat. Med dessa förutsättningar gäller,
att under period I utfördes 30 % av
byggnadsarbetet i vinterklimat, under det att värdet steg i
period II och därefter sjönk i period III till 40 %.
Denna sista sänkning måste anses slumpmässig
och beroende på den ringa kännedom jag i detta
avseende haft om objekten. Den kan ej ge uttryck
för en systematisk tendens inom branschen. Den
höjning av volymtiderna, soin får anses ha
uppstått genom förskjutning mot vinterarbete från
period I till III, torde tillsammans med de
ändrade grundläggningsförhållandena ha varit den
starkaste.
Sammanfattningsvis kan man säga följande om
byggnadsobjektens kvalitet och de därmed
sammanhängande grundläggningsförhållandena och
byggnadssäsongerna. De systematiska förändring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
