Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 27 oktober 1951 - Nya metoder - Spårämnestekniken — ett nytt redskap för jordforskning, av SHl - Andras erfarenheter - Strukturens inverkan på gjutjärnets bearbetbarhet, av VK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
900
TEKNISK TIDSKRIFT
att bibehålla en hög halt av organiska ämnen i jorden. Å
andra sidan är tillförsel av kalk intet ofelbart medel att
göra sura jordar bördiga. Man måste undersöka, vilken
verkan som kan uppnås genom kalkning, och ta hänsyn
till den giftverkan, som andra element kan ha.
Undersökningar i Long Ashton har t.ex. visat, att vissa växter lider
av manganförgiftning på sur jord och andra av överskott
på aluminium. Om båda dessa element förekommer för
rikligt, förstärks deras giftverkan för vissa växter men
försvagas för andra.
En radioisotop av kalcium, ^Ca, är tillgänglig, men den
har en halveringstid på 152 dygn, vilket vållar vissa
svårigheter. Efter påförande av denna isotop förblir jorden
nämligen radioaktiv under flera år. Undersökningar har
dock gjorts med ^Ca. men inga resultat av dem tycks
hittills ha publicerats. Den stabila isotopen "Ca bör kunna
användes, när ^Ca är olämplig (C Bould m.fl. i Nature
27 jan. 1951, G R NogöLIE i Sci. Monthly jan. 1951). SHl
Andras erfarenheter
Strukturens inverkan på gjutjärnets bearbetbarhet.
Vid ett stort antal försök har konstaterats att ett gjutjärn
med ferritisk struktur är lättast att bearbeta med skärande
verktyg. Grått gjutjärn, som kännetecknas av att det i
gjutet tillstånd är hårt och sprött, är tämligen svårt att
bearbeta. Det kan visserligen genom värmebehandling
bibringas betydligt lägre hårdhet varvid bearbetbarheten
ökar i samma grad. Det bibehåller emellertid sprödheten
och dess hållfasthet sjunker samtidigt i den grad, att det
ej kan användas för konstruktionsdetaljer, som blir
utsatta för höga påkänningar.
Strukturen hos ett dylikt gjutjärn består av grafitfjäll i
en grundmassa av perlit, perlit + ferrit eller ren ferrit, och
det kallas därför fjällgrafitiskt gjutjärn. Genom tillsättning
av magnesium i gjutjärnet intar däremot grafiten
sfäroidi-serad form; man får då nodulärt gjutjärn (Tekn. T. 1949
s. 741), som genom värmebehandling kan bibringas goda
hållfasthetsegenskaper och som är lätt att bearbeta.
Analysuppgifter på några gjutjärn tillhörande de två
ovannämnda typerna framgår av tabell 1. I kolumnen
"be-teckning’’ har tagits för fjällgrafitiskt gjutjärn först ett
ord, som anger materialets struktur, och därefter en siffra,
som anger materialets brinellhårdhet. För nodulära
gjutjärn består denna beteckning av ett procenttal, som anger
brottförlängningen, och därefter brinellhårdheten.
Tabell 2 visar brinellhårdheten och hållfasthetsvärden
vid dragprov för samma material. Av den sistnämnda kan
utläsas att det nodulära gjutjärnet, även i det mjukaste
utförandet, har en högre brotthållfasthet än det hårdaste
fjällgrafitiska gjutjärnet. Dessutom märker man att
brottförlängningen hos det nodulära gjutjärnet ökar högst
avsevärt med minskande hårdhet.
Ett vanligt sätt att bestämma bearbetbarheten med
skärande verktyg är att utföra svarvförsök med ett
hårdmetallverktyg vid en given matning och ett visst skärdjup.
Härvid väljes olika skärhastigheter och svarvningen får
Tabell 1. Analys för gjutjärn av olika typer
Fig. 1. Avverkad mängd av, upptill fjällgrafitiskt, nedtill
nodulärt gjutjärn vid olika skärhastigheter vid 0,75 mm
fasförslitning.
fortgå tills den på verktygets släppningssida
uppkommande fasförslitningen uppgår till exempelvis 0,75 mm.
En jämförelse mellan bearbetbarheten hos de olika
gjutjärnkvaliteterna visas i fig. 1. Där har den
avverkade materialmängden vid olika skärhastigheter bestämts vid
den tidpunkt, då fasförslitningen på släppningssidan
uppnått ett värde av 0,75 mm, medan skärdjupet varit 0,25 mm
och matningen 0,25 mm per varv. Skärhastigheterna är så
valda att man får en förslitningstid varierande mellan
några minuter och ca 1 timme, vilken är lämplig med
tanke på metodens noggrannhet å ena sidan och minsta
möjliga materialåtgång å andra sidan.
Fig. 1 visar att bearbetbarheten hos det acikulära
fjällgrafitiska gjutjärnet är sämst. Fjällgrafitiskt gjutjärn vars
grundmassa består av fin- eller grovlamellär perlit är i
stort sett likvärdiga i detta hänseende, medan det
ferri-tiska fjällgrafitiska gjutjärnet är vida lättare att bearbeta
än de övriga. Av fig. 2 kan utläsas att både det hårdaste
Gjutjärnstyp Struktur C Mn P s Si NI Mg Övriga
Fjällgrafitisk
Acikulärt, 263 Acikulär .............................. ........ 2,78 1,03 0,12 0,064 2,30 2,11 — 0,32 Mo
Fin, 225 Finlamellär-perlitisk .................. ........ 3,22 0,62 0,08 0,097 2,10 0,85 — 0,64 Cr
Grov, 195 Grovlarnellär-perlitisk ................ ........ 3,17 1,10 0,10 0,103 2,44 — — —
Ferrit, 100 Ferritisk (värmebehandlas ........... ........ 3,47 0,35 0,05 0,133 1,62 — — —
Nodulär
2 Vo, 265 20 %> ferrit (gjutstruktur) ........... ........ 3,33 0,45 0,11 0,018 2,66 1,65 0,078 —
4 A/o, 215 60 ’/o ferrit (gjutstruktur) ........... ........ 3,41 0,42 0,09 0,014 2,82 0,81 0,073 —
17 %>, 207 60 o/o ferrit (gjutstruktur) ........... ........ 3,82 0,23 0,082 0,018 3,04 1,13 0,082 —
20 o/o, 183 97 %> ferrit (värmebehandlas ....... ........ 2,79 0,53 0,09 0,014 2,76 1,59 0,071 —
22 %, 170 100 °/o ferrit (värmebehandlat) ....... ........ 3,69 0,27 0,045 0,014 2,64 1,15 0,060 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
