Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 3 november 1951 - Nya metoder - Universalrör för färg-TV, av sah - Elektroluminescens, av G Günther - Bilvärmare med explosionsförbränning, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
922
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Universalrör för färg-TV. Cyklotronens uppfinnare,
nobelpristagaren Ernest O Lawrence, har för Paramount
utarbetat ett system för färgtelevision vilket, om det håller
vad det lovar, förefaller att bli en överraskande enkel
lösning på denna segslitna fråga (Tekn. T. 1950 s. 1009).
Paramount-röret arbetar efter en princip liknande RCA:s,
där ett punktraster i de tre grundfärgerna på skärmens
insida aktiveras av elektronstrålar, vilka styrs av den
mottagna bildens sammansättning (Tekn. T. 1951 s. 548). För
att åstadkomma detta innehåller RCA-röret tre
elektronkanoner, en för varje primärfärg, och dessutom en
raster-platta med 200 000 fina hål, exakt motsvarande färgrastret
på skärmen. Särskilt denna del vållar mycket stora
tillverkningstekniska svårigheter.
Lawrence har avsevärt förenklat systemet genom att i
stället för punktraster använda ett linjeraster, samtidigt
som hålplattan ersättes av 400 mycket fina metalltrådar
som är parallella med rasterlinjerna. Röret har endast en
elektronkanon, vars stråle sveper förbi trådarna på
vanligt sätt. Allt eftersom olika färger skall återges under ett
svep, laddas motsvarande trådar av signalimpulser, varvid
bakomliggande färglinjer på skärmen lyser upp just i den
punkt där de skärs av sveplinjen.
Den stora fördelen med systemet är att det genom
omkoppling av signalimpulseringen kan anpassas efter vilket
som helst av de existerande systemen. Röret kan sålunda
motta CBS-systemet, som i snabb följd återger varje
del-färgsbild i sin helhet, eller RCA-systemet som punktvis
återger de tre färgerna efter varandra. Vidare anges röret
bli billigt — man har uppgivit en merkostnad av 30 $
jämfört med ett rör för vanlig svart-vit television.
Vid demonstrationerna har röret icke givit en bildkvalitet
som är fullt jämförlig med det bästa som har nåtts med
CBS-systemet. Orsaken uppges vara att
demonstrationsröret var en handbyggd prototyp och att kvaliteten
kommer att avsevärt förbättras i samband med den
provtillverkning som nu skall påbörjas (Time 1 okt. 1951; Bus.
Wk 29 sept. 1951). sah
Elektrolimiinescens. Luminescensfenomenet har genom
tillkomsten av ljusstarka lysämnen utnyttjats i allt större
utsträckning för olika belysningsändamål såsom i lysrör,
på skyltar och instrumenttavlor vid mörkläggning, för
teaterkulisser och andra dekorationer m.m. I dessa fall
har lysämnena exciterats av osynlig, ultraviolett strålning.
På allra senaste tiden har vissa lysämnen förmåtts att lvsa
direkt under inverkan av ett variabelt elektriskt fält utan
föregående omvandling av den elektriska energin till
UV-strålning. En sådan direkttransformering av elenergi till
ljus öppnar givetvis nya perspektiv och man har hunnit
ett litet stycke på väg till praktisk tillämpning. Härvid har
man även dragit nytta av nyheter på glasområdet, näm-
Fig. 1.
Elektroluminescens-lampans princip; a vanligt
glas, b elektriskt ledande
skikt på glasytan, c
kontaktremsa till detta, d
aluminiumhinna, e kontaktremsa
till denna, f
lysämnesdielek-trikum.
Fig. 2. Relationen mellan
ljusflöde och periodtal .4
eller effektförbrukning B
vid 100 V.
Fig. 3. Relationen mellan
ljusflöde och spänning A
eller effektförbrukning B
vid 60 p/s.
ligen de elektriskt ledande glasen (Tekn. T. 1949 s. 913).
Den nya "lampan" är en typisk ytstrålare och någon
värmeutveckling är ej förnimbar vid handpåläggning.
Tekniskt sett är den i det väsentliga en luminescerande
kondensator (fig. 1). Den består av en genomskinlig skiva
av-glas, vars ena yta är belagd med ett tunt, osynligt skikt
(ca 0,5 ,u), som gör glasytan elektriskt ledande och över
vilket ett "lysämnes-dielektrikum" (ca 0,25 mm) befinner
sig, i sin tur täckt med en påångad aluminiumhinna.
Allteftersom kondensatorn genom växelström bringas till
upp-och urladdning, går på vanligt sätt en förskjutningsström
genom dielektrikum och exciterar lysämnet, som befinner
sig i detta. I samma ögonblick strömmen släppes på
erhålles så ljus på grund av elektroluminescens.
Ljusflödet är en funktion av spänning och frekvens för
växelströmmen. Vid en given spänning stiger ljusflödet
med frekvens och strömstyrka (fig. 2) och vid given
frekvens stiger det med spänning och strömstyrka (fig. 3).
Att kurvan för effektförbrukningen (B) är rätlinjig ger en
fingervisning om att en viss bestämd ljusmängd emitteras
varje gång "kondensatorlampan" laddas upp till en viss
potential. Ju oftare detta sker per tidsenhet, desto mer
ljus blir emitterat. Med 110 V 60 p/s växelström uppnås
en ljustäthet på ca 0,5 asb. Vid 3 500—4 000 p/s uppges
så höga ljustätheter som 200 asb vara möjliga att erhålla.
Som exempel på användningar för denna typ av
belysningsanordning kan nämnas basplattan för
väggströmbrytare. Plattan kopplas parallellt med brytaren och lyser
med en strömåtgång, som kan försummas, när brytaren
är öppen. Vidare kan anordningen införas för olika slags
skyltar och instrumenttavlor, alldeles speciellt i flygplan,
där man ju förfogar över högfrekvent ström. Ljusstyrkan
kan regleras med hjälp av en reostat; belysningsstyrkan
kan också ökas genom att en lämplig transformator
in-sättes i matarledningen för att transformera upp
strömmen. Andra användningar, som man prövat, är att utnyttja
de lysande skivorna som plafondbelysning och för
trappstegsmarkering.
Eftersom inga glödtrådar eller glödelektroder ingår i
"lampan" räknar man med så höga livslängder som
2—3 år. För att förebygga missförstånd må dock betonas
att kondensatorlampan ännu befinner sig i
experimentstadiet och ingalunda i nuvarande skick lämpar sig för
vanlig allmänbelysning (G DestIRIAU i Phil. Mag. okt. 1947,
E Payne m.fl. i Ilium. Eng. nov. 1950, Av. Wk 13 aug.
1951. Mag. Build. juli 1951). G Günther
Bilvärniare med explosionsförbränning. För värmning
av bilmotorer och alla slags motorfordon har en värmare
av helt ny konstruktion kommit ut i marknaden. Det är en
liten apparat, 45 cm lång och 18 cm i diameter, som
utvecklar 5 000 kcal/h (6 kW) vid förbränning av 0,7 1/h
vanlig bensin ("motor spirit"). Vid starten pumpar man
för hand in bränsle och luft, och tändningen sker med en
tändpropp, som värmes med ström från batteriet. Förbrän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
