Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - Andras erfarenheter - Havsalger som råvara för en kemisk industri, av SHl - Amerikanska metoder för tillverkning av järnpulver, av SHl - Konservering av krigsfartyg, av SHl - Landning utan landningsställ, av sah - Böcker - SMS-tabeller i urval, av Erik Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1951
957
rad gel fås. Kalciunialginatet, som uppstår i förra fallet,
kan pressas till 50 ’% torrsubstanshalt och alginsyran, som
erhålles i senare fallet, till 30—35 ’% torrsubstans.
Dessa processer måste utföras i en anläggning i närheten
av skördeplatsen, då algerna icke tål längre transporter.
De följande stegen i tillverkningen, som består i rening av
råprodukten, kan ske på annan plats. De är dels
avlägsnande av kalciumkarbonat genom behandling med
saltsyra och därefter med kalciumhydroxid för återbildning av
kalciumsaltet, dels blekning följd av grundlig tvättning.
För närvarande säljs alginsyra huvudsakligen som
natriumsalt. Detta framställer man genom att frigöra syran
med satsyra, tvätta ur den bildade kalciumkloriden och
neutralisera med soda.
Alginsyraestrar av glykoler har framställts i USA. Av
dessa tillverkas propylenglykolalginat i kommersiell skala
och saluförs under handelsnamnet Kelcoloid. Produkten
är vattenlöslig och uppges ha utmärkta gelbildande och
emulgerande egenskaper. Då alginsyrans karboxylgrupper
är förestrade, kan den till skillnad från alginsyrans salter
användas även i sur lösning utan att alginsyra fälls ut.
Framställningen sker genom behandling av i vatten svälld
alginsyra med en alkylenoxid, i ovan nämnda fall
propylen-oxid. Denna löser sig i vattnet, tränger in i de svällda
alginsyrafibrerna och reagerar med karboxylgrupperna,
varvid monoestrar av propvlenglykol bildas. Reaktionen
går långsamt vid rumstemperatur men betydligt snabbare
vid temperaturer upp till 70°C. På grund av
propylenoxi-dens relativt höga ångtryck utförs reaktionen under tryck.
Man kan lätt uppnå 50—75 °/o estrifiering, men det är
ganska svårt att göra denna praktiskt taget fullständig (E øy
i Tekn. Ukebl. 14 dec. 1950; B SvlEDBElRG i Ind.-Tg Norden
21 mars 1951; Ind. Chemist apr. 1951; A B Steinier &
W H McNeieily i Ind. Engng Chem. sept. 1951; H Printz i
Ingeniören 3 nov. 1951). SHl
Amerikanska metoder för tillverkning av järnpulver.
USA:s förbrukning av järnpulver täcks för närvarande
till 70 "/o genom import av järnsvamp från Sverige.
Den inhemska produktionen är blott ca 5 000 t/år. Utom
för civila ändamål används det nu till ammunition för
handeldvapen och till reaktionsturbiner. Man överväger
emellertid att även tillverka styrgördlar för projektiler av
sintrat järnpulver i stället för av koppar eller
koppar-zinklegering. Realiseras denna plan, måste en utökning av
USA:s järnpulvertillverkning ske.
Höganäs skall bygga en fabrik för 30 000 t/år järnsvamp
strax norr om Camden, N. J., och flera amerikanska
firmor skall utöka sin tillverkning av järnpulver. Detta
tillverkas i USA till stor del genom reduktion av glödspån
från valsverk med vätgas eller krackad naturgas. Något
järnpulver framställs ellytiskt, men detta blir dyrare än
järnsvamp eller pulver ur glödspån.
Man söker emellertid nu efter nya metoder. En sådan,
som är grundad på en gammal teknik, är finfördelning
av smält järn. Detta sprutas i vatten, varvid man får små
metallpartiklar överdragna med ett oxidskikt, som sedan
reduceras till järn i en gas. Man undersöker också möjligheten
att reducera anrikad och sintrad järnmalm med vätgas.
En annan metod är grundad på utnyttjande av förbrukade
betningsbad, ur vilka det lösta järnet kan fällas med
aluminium- eller magnesiuniskrot. Man tror, att priset på
detta pulver skall bli avsevärt lägre än för järnsvamp.
Man måste emellertid övervinna flera svårigheter, innan
denna till synes enkla reaktion kan utnyttjas praktiskt.
När aluminium får inverka på en lösning av järnsulfat,
utfälls visserligen järn, men reaktionen avstannar mycket
snart. En amerikansk firma lär emellertid ha övervunnit
denna svårighet genom att konstruera en speciell reaktor,
i vilken reaktionen kan drivas till slut, så att blott
aluminiumsulfat och järnpulver fås. Det påstås, att man även
lyckats utarbeta en metod att framställa järnet i mycket
rent tillstånd (fritt från järnhydrater).
Järnpulvrets partikelstorlek uppges kunna regleras inom
vissa gränser. För närvarande är det dock något grövre
och hårdare än karbonvlpulver men betydligt finare än
vätgasreducerat. K-ornen är kristalliniska (Bus. Wk 19 maj
1951, Met. Progr. apr. 1951). SHl
Konservering av krigsfartyg. När det senaste
världskriget slutade, hade USA en flotta, som var flera gånger
för stor för att kunna hållas i tjänst i fredstid. Man stod
därför inför valet att skrota ned fartyg till ett värde av
många miljarder dollar eller att uppfinna ett billigt sätt
att konservera ca 2 000 fartyg.
Redan tidigt under kriget hade man börjat undersöka hur
en konservering borde ske. Det var känt, att orsaken till
materielens förstöring nästan uteslutande är hög
luftfuktighet. Inverkan av saltvatten, salthaltig luft, damm, frätande
ångor, elektrolys och solljus kunde anses vara speciella
problem av underordnad betydelse. Hur konserveringen
skett har tidigare omtalats (Tekn. T. 1947 s. 375).
Av fem års erfarenheter har man dragit följande
slutsatser: Vid 30 °/o relativ luftfuktighet uppstår ingen
korrosion eller mögelbildning; denna fuktighetshalt kan
upprätthållas inom fartygsskrovet; material, maskiner och
utrustning kan lämnas på sina platser, varvid fartyget bildar sitt
eget lagermagasin; fördelning av torr luft för att hålla
konstant fuktighetshalt kan genomföras; fukt, som kvarhålls
i material eller vid ytor, måste först tas bort under en
torkningsperiod på några veckor till flera månader; genom
ad-sorption av fukt vid ytor inom fartyget uppstår en
tröghetseffekt, som hindrar snabba ändringar av luftfuktigheten.
Anordningarna har visat sig tillfredsställande. En fullt
effektiv konservering av ett 35 000 t slagskepp har blott
kostat ca 1 550 $/år, och fartyget är ständigt i sådant skick,
att det kan träda i tjänst med mycket kort varsel (C H
SiGEL i Iron Age 24 maj 1951). SHl
Inandning utan landningsställ. I Storbritannien har
försök utförts, vilka syftar till buklandning som ett normalt
förfaringssätt, med en gummimatta som landningsbana.
Försöken har gjorts med en "Sea Vampire", försedd med
den krok vilken normalt användes för att haka i
bromskablar av gummi vid landning på hangarfartygs däck.
Flygplanet landade vid en beräknad hastighet av 170 km/h
och kroken hakade i gummikabeln, varefter planet dök
ned mot gummimattan, på vilken det under en viss
rök-utveckling gled tre flygplanlängder och stannade.
Reaktionsmotorn hölls i gång ända till dess.
Om försöken lyckas blir den omedelbara tillämpningen
att landstället, som utgör ca 7 %> av flygplanets totala
vikt, slopas på vissa slag av marinflygplan. Flygplanen
kommer då att startas med katapult och landa på ovan
beskrivet sätt (Flight 21 sept. 1951). sah
Böcker
SMS-tabeller i urval, av Töre Löndbierg. Gumperts,
Göteborg 1950. 96 s. 7 kr.
Förf. har sammanställt och överskådligt registrerat ett
antal SMS-tabeller. Man finner där 1)1.a. tabeller över
teknisk ritning, toleranser, gängsystem, kuggar, nitar, skruvar
och muttrar, brickor, pinnar, transmissionselement, rör,
kranar och ventiler samt lastkrokar.
Urvalet har gjorts helt med hänsyn till bokens
användbarhet vid teknisk undervisning och med tanke på de
konstruktionsuppgifter, som brukar föreläggas eleverna i
ämnena maskinelement och maskinteknik, önskvärt hade
dock varit att pinnskruvar av normalt utförande hade
medtagits. Inom den tekniska ritmetodiken saknar man
dessutom svetsbeteckningar.
För ritkontoret är sammanställningen alltför ofullständig
och boken torde knappast här ha någon uppgift att fylla,
men detta har väl ej heller varit förf:s mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
