Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 10 november 1951 - TNC: 21. Sammansättningar med verb som förled, av J W - Problemhörnan, av A Lg - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 november 1951
963
TNC
21. Sammansättningar ined verb som förled
Man kan ibland tveka i valet mellan rena verbstammen
som förled i sammansättning, t.ex. kylförmåga, och
verbstammen med tillägg av -(n)ings- för samma ändamål,
t.ex. kylningsförmåga. Inom tekniken finns en bestämd
tendens att av alternativa ordformer välja den kortaste,
och risken är att denna tendens leder till överdrifter.
Här skall till att börja med endast sådana
sammansättningar dryftas där verbförleden själv är enkel. Då kan
man först och främst avfärda de fall då verbstammen av
fonetiska skäl ej är användbar, t.ex. i verben tävla, ordna,
vidga. Svårare är att förklara varför verben rymma, skina,
välja m.fl. ogärna uppträder som förleder, fastän fonetiskt
besläktade verb kan visa sig fullt medgörliga, t.ex. i
simtur, tvinsot, täljsten. Från sådan nyckfullhet hos språket
skall i det följande bortses.
Ett lätt insett skäl att inte använda verbstammen är risk
för dess misstydning. Den kan ha samma form som en
substantivisk förled med helt annan innebörd, t.ex. i
verben måla — målfärg kunde missförstås — linda, väga,
brista, eller som ett adjektiv, t.ex. i lösa — lösmedel skulle
feltydas — eller som ord av annan ordklass, t.ex. i jaga.
Alltför rädd för dubbeltydning bör man dock inte vara,
och det finns många exempel på sammansättningar som
visat sig riskfria i praktiken fastän den teoretiska
dubbeltydigheten är uppenbar: klippljus hör ej samman med
substantivet klippa, bärpåse ej med bär, nöthål ej med
nöt, skärpverktyg ej med skärp, osv. Sammanhanget i
vilket orden användes gör att man tolkar dem rätt.
Ofta existerar ett substantiv med (i förledsanvändning)
samma form som verbet och med motsvarande innebörd,
och då är missuppfattning av ordklassen i regel helt
ofarlig, t.ex. om borrspån hänföres till verktyget borr i st.f.
till verbet borra, eller om smörjkanna tolkas på ena eller
andra sättet. Exempel på motsatsen finns emellertid
också; det är inte likgiltigt om ordet rostfri tolkas som (för
tillfället) fri från rost eller fri från (benägenhet) att rosta,
vilken senare innebörd ju är den som avses i handeln.
Ungefär 350 fall med osammansatt, prefixlös verbstam
har av TNG samlats ur korrespondens och litteratur, och
undersökts för utrönande av vilka hinder som det logiska
sambandet mellan för- och efterled kan lägga för sådan
ordbildning. Inga sådana hinder synes föreligga i följande
fall:
a) Förleden kan ersättas med presens particip, t.ex.
blinkfyr = blinkande fyr (eller fyr som blinkar),
häng-isolator, löpkran, frätmedel, vridrörelse.
b) Förleden kan ersättas med perfekt particip, t.ex.
gjutgods = gjutet gods, klippspik, nöthål, sticktröja, skrivfel.
c) Förleden kan ersättas med aktiv infinitiv, t.ex.
kylförmåga = förmåga att kyla, resfärdig, röktobak, snörsko,
skjutfönster. I de tre sista exemplen är även passiv
infinitiv möjlig, men detta räcker ej ensamt som kriterium.
d) Som c men med preposition före infinitiven, t.ex.
skjutresultat = resultat av att skjuta, rökförbud = förbud
mot att röka, sprutlackera = lackera genom att spruta.
e) Som c men med preposition efter infinitiven, t.ex.
rit-mönster = mönster att rita efter, gjutform = form att gjuta
i, slipsten = sten att slipa med, liggplats = plats att ligga på.
Sammansättningarna enligt e har innebörden av
hjälpmedel för verbets handling. De är mycket talrika, särskilt
de som kan omskrivas med hjälp av prepositionen "med",
och dessa kan också tolkas enligt a, t.ex. slipsten =
slipande sten. Ibland får man i st.f. "med" använda
prepositions-uttrycket med (indirekt) hjälp av, t.ex. rakborste, som
man ju inte direkt rakar sig med. Sammansättningarna
enligt e kan också omskrivas enligt schemat: liggplats =
plats på vilken man (eller något) ligger. Gör man sådan
omskrivning, med preposition lämpad för det enskilda
fallet, får man under e också rum för de fullt acceptabla
orden stighastighet, smälttemperatur, kokpunkt, flytgräns
och andra i samma stil.
Vad som återstår av undersökningsmaterialet sedan alla
sammansättningar enligt a—e förbockats är inte lika
självklart acceptabelt, men utgör lyckligtvis en procentuellt
liten del av det bela. Denna återstod skall behandlas i
nästa TNC-spalt. J W
Problemhörnan
Problem 7/51 var följande: "En rät, ihålig, tom och tät
kon, vars mantel och bottenyta består av tunn, jämntjock
plåt, svävar i en vätska med avpassad täthet. Vilken
toppvinkel skall könen ha för att dess jämviktsläge i väskan
skall bli indifferent?"
Villkoret för indifferent jämvikt
är att den tomma ihåliga könens
tyngdpunkt sammanfaller med
de-placementets. Den koniska
mantelytans tyngdpunkt ligger på Vs av
könens höjd h från basplanet
(manteln kan betraktas som
sammansatt av ett stort antal trianglar).
De-placementets tyngdpunkt är belägen
på V4 av höjden, från basplanet
räknat.
Man skall sålunda ge könen en så- Fig. 1.
dan form att tyngdpunkten till hela
ytan ligger på avståndet h : 4 från bottnen.
Med beteckningarna i fig. 1 blir bottenytan nr" och den
koniska mantelytan nrs. Om yttätheten är k, erhålles
momentekvationen
knrs–^ = k(nr + xrs) ■ y
o 4
Härav erhålles
r 1
— = sin (X = „
s o
varav oc = 19,45° eller 2 <x = 38,9°. Härvid är mantelytan
tre gånger så stor som bottenytan.
Lösningar av detta slag har insänts av T Ygge, A
Norrman, L S Pran, sign. Hel., N G S, I F, N E, Re och Ög.
N F Enninger har härutöver gjort en utredning av villkoren
för att könen skall kunna flyta både med spetsen nedåt
och med axeln horisontell, varvid i regel två lösningar
erhålles för varje värde på z = hy : k, där 7 är vätskans
specifika vikt. Dessa lösningar sammanfaller för ett visst
värde på z, varvid 2 oc — 44,3°.
Problem 9/51. I en godtycklig triangel delas varje
vinkel i tre sinsemellan lika delar enligt fig. 2. Bevisa att
den så erhållna lilla invändiga triangeln blir liksidig!
A Lg
Rättelse. I uppsatsen "Masugnsprocessen moderniseras"
i Tekn. T. 1951 s. 830 högra spalten längst ned står:
"Kalkugnen i figurens mitt används blott för alstrande av
kolsyra vid järnsvampsugnens igångsättning." Söderfors Bruk
meddelar att schaktet tjänstgör som svavelfilter, där den
från karburatorn kommande gasen, som innehåller
praktiskt taget allt koksens svavel, befrias från detta genom
absorption i dolomit. Härigenom kan järnsvampens
svavelhalt hållas vid ca 0,01 ’%>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
