Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 24 november 1951 - Operationsanalys — ett sätt att veta mer och gissa mindre, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1001
båda styrkorna likvärdiga och blå styrkas överlägsenhet
genom sin flerfaldiga produktionsförmåga blir allt större,
varvid röd styrka snabbt går mot förintelse. Flera exempel
på liknande förlopp kan nämnas från senaste världskrig,
bl.a. den tyska kollapsen i Tunisien och den allierade
nedkämpningen av det tyska flygvapnet 1943—44.
Ett exempel på under företagets gång variabel
produktionsfaktor är det fall, att den ena eller
båda sidornas produktionskapacitet är utsatta
för förstörelse, t.ex. genom bombning. Därvid
kommer varje sidas produktionsfaktor att bli
beroende både av motpartens strategiska styrka
och av styrkan hos sitt eget taktiska försvar.
Det måste därvid finnas ett optimum i
fördelningen av varje sidas totala styrkor på taktiska
och strategiska ändamål.
De strategiska styrkorna riktas därvid mot
fiendens produktion medan de taktiska riktas mot
hans strategiska och taktiska styrkor. Förloppet
i striden mellan de taktiska styrkorna kommer
därvid att följa Lanchesters lag. För de
strategiska styrkorna gäller, att av dem åstadkommen
minskning i produktionsfaktorerna är
proportionella mot de anfallande strategiska styrkorna,
med en reduktionsfaktor som tar hänsyn till
inverkan på den anfallande strategiska styrkan av
den taktiska som motsidan har avdelat för att
möta anfallet. Självklart leder till och med så
pass förenklade antaganden till synnerligen
besvärliga matematiska lösningar.
Minimimaxprincipen
Man kan emellertid behandla problemet från en
något annorlunda utgångspunkt. Man förutsätter
då att varje sida fördelar sina styrkor på taktiska
och strategiska ändamål på sådant sätt att de
egna förlusterna blir så små som möjligt och
fiendens så stora som möjligt. Denna princip,
som ingår i spelteorin4, har fått namnet
minimimaxprincipen.
Det säkraste beslut som varje sida kan träffa
är att anta, att även den andra fattar sitt beslut
enligt minimimaxprincipen. Ett sådant simultant
beslut leder till att båda sidorna var för sig når
bästa möjliga resultat under förhandenvarande
förhållanden. Om emellertid den ena sidan väljer
ett annat alternativ än minimimax, kan den
andra sidan alltid förbättra sin ställning genom
lämplig omfördelning av sina styrkor.
Ett klassiskt exempel3 på minimaxprincipens tillämpning
under senaste världskriget ger antiubåtskriget i Atlanten.
Alternativen är följande: ubåtar kan efterspanas i Atlanten
och sänkas eller skadas där; ubåtsbaserna längs franska
kusten kan bombas för att därmed vållas minskade
reparationsmöjligheter för skadade ubåtar och
underhållsmöjligheter för de oskadade; ubåtsvarven i Tyskland kan bombas
så att deras produktionsförmåga minskas eller upphör.
Samtliga dessa åtgärder resulterar förr eller senare i en
minskning av antalet ubåtar i Atlanten. Problemet gäller
att fördela tillgängliga flygstyrkor på dessa alternativ, så
att största möjliga reduktion av antalet ubåtar
åstadkom-mes vid den önskade tidpunkten.
Fig. 3. Nettoantal
tyska ubåtar i
Atlanten vid olika grad av
förstörelse genom
allierad bombning av
varven (produktion)
och baserna
(reparation); abskissan
änger månader efter
första bombanfallet.
Problemet angripes lämpligast genom en analys av
ubåtarnas beteende. Det på olika sätt uppskattade antalet ubåtar
som produceras per månad minskas med det antal som
sänkes under samma tid, vilket ger nettoökningen eller
-minskningen av antalet opererande ubåtar i Atlanten.
Vidare är känt, att ubåtar i medeltal kan hålla sig
patrullerande i Atlanten två månader, varefter de måste återgå
till sina baser längs franska kusten. Den tid som ubåtarna
tillbringar i basen beror dels på de skador som de har
lidit, dels på effektiviteten i reparationsverksamheten och
på den utsträckning i vilken denna störs genom
bombanfall.
Redan denna enkla studie tyder på att det måste vara
särskilt lönande att vidta åtgärder mot ubåtsbaserna, som
hälften av det totala antalet ubåtar måste besöka varje
månad och där varje ökning av vistelsetiden måste
innebära en flaskhals.
På grund av det mycket stora antalet variabler fick man
för lösningen tillgripa differentialanalysatorn vid MIT.
Med ledning av de erhållna siffervärdena fick man fram
kurvor, som i första hand visade omsättningssiffrorna för
ubåtar i baserna och på Atlanten, vid olika
produktionssiffror och skadefrekvens genom anfall av flygplan i rum
sjö.
I nästa steg fick man fram de förändringar i
omsättningskurvorna som inträdde vid anfall på baserna i syfte att
minska deras reparationskapacitet. I tredje steget
slutligen fick man fram ökningen eller minskningen av antalet
ubåtar som effektivt opererar i Atlanten vid olika
fördelningar av anfall på ubåtar, baser och varv, fig. 3.
Som väntat visade det sig att anfall mot baserna var så
mycket mera effektiva än anfall mot varven för att nå en
snabb begränsning av antalet ubåtar i Atlanten, att även
vid fullständig förstörelse av varven måste
reparationsverksamheten vid baserna reduceras till hälften av sitt
ursprungsvärde för att man skulle få den önskade
effekten inom rimlig tid.
Värdering av medel och motmedel.
Ännu mera komplicerad blir analysen då det
gäller att värdera inverkan av motmedel, som
man själv eller motparten inför i ett visst skede
av företaget. I det tidigare anförda exemplet med
införande av radarmottagare på de tyska
ubåtarna 1942—43 blev det fortsatta förloppet en enda
följd av åtgärder och motåtgärder, baserade på
gissningar, osäkra uppgifter från spionage, och
plötsligt inkommande fakta från tillfångatagen
materiel. Den ovisshet som under sådana
förhållanden inträder leder till att endera eller båda
parterna icke vågar använda sina medel eller
motmedel, då de icke är säkra på i vad mån de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
