Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Sveriges energibalans under 1950-talet, av Wll - Seriekondensatorer för distributionsnät, av Karl-Fredrik Åkerström och Sigvard Smedsfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1032
TEKNISK TIDSKRIFT
Sveriges energibalans under 1950-talet. Den i februari
1951 tillsatta Bränsleutredningen har gjort en preliminär
undersökning rörande utvecklingen av vår energibalans
under 1950-talet. Utredningen har också i skrivelse till
Handelsdepartementet framhållit vilka åtgärder som är
mest angelägna och för budgetåret 1952—53 begärt ett
anslag på 1 Mkr. för åtgärder till främjande av rationell
bränsleförsörjning.
Sambandet mellan bränsle och elkraft får bedömas med
hänsyn till att man i stor utsträckning med bränsle
tillgodoser behov, som också kan täckas med elkraft från
våra vattenfall. Man får också ta hänsyn till att trots vår
relativt rika tillgång på vattenkraft en rationell
elkraftproduktion kräver en komplettering från värmekraftverk,
vilket förutsätter en icke oväsentlig bränsleförbrukning.
Bränsleekvivalenten för elkraft varierar inom mycket vida
gränser allt efter användningsområdet, varför en
allmängiltig bränsleekvivalent inte kan fastställas. Det är därför
nödvändigt att behandla bränsle och elkraft var för sig.
Utvecklingen under 1940-talet, som har behandlats i K G
Ljungdahls snabbutredning (Tekn. T. 1951 s. 425), visar
en påtaglig övergång från inhemska bränslen till elkraft
och importbränslen, från fasta bränslen till elkraft och
flytande bränslen samt från animal dragkraft till
motorfordon. Under 1940-talet har förbrukningen av samtliga
bränslen ökat motsvarande 1,1 Mt stenkol, och
vattenkraften har ökat med 7 000 MkWh.
Under 1950-talet kommer energibehoven att öka med
större hastighet än befolkningen tillväxer. Enligt en av
den inom kraftindustrin organiserade Centrala
Driftledningen gjord prognos skulle under 1950-talet den årliga
elkraftproduktionen ökas med 13 000 MkWh. En
uppskattning av de ökade bränslebehoven ger till resultat, att man
bör räkna med en ökning av andra bränslen motsvarande
omkring 3 Mt stenkol.
Den fortsatta ökningen av vår energiförbrukning är en
grundförutsättning för en fortgående höjning av vår
materiella levnadsstandard. Delvis betingas
energikonsumtionens ökning direkt av ett stegrat behov, exempelvis för
uppvärmning av en tillväxande byggnadsvolym och för
ökad produktion av förnödenheter. Den tekniska
utvecklingen mot ökad bekvämlighet vid energins användning
samt mot ökad variation av de former, i vilka energin
erbjudes konsumenten, innebär emellertid samtidigt ett
starkt incitament till ytterligare ökning av
konsumtionen. Därvid framträder bränsle och kraft som hjälpmedel
till ökad komfort och höjd hygienisk standard, till
snabbare distribution av varor och meddelanden, till större
rörlighet och till ökat umgänge människorna emellan.
Då betydelsen av den pågående standardhöjningen i stor
utsträckning ligger i dess dynamiska karaktär och sålunda
i den omständigheten att varje individ kan, även under
en begränsad del av sin livstid, konstatera en förbättring
av levnadsvillkoren, är det uppenbart att ett avbrott i
utvecklingen allmänt skulle uppfattas icke blott som ett
stillestånd utan i själva verket som en tillbakagång.
Det är därför angeläget att en fortsatt ökning av den
nyttiga energiförbrukningen göres möjlig och att
förutsättningar skapas för en tryggad bränsleförsörjning. Detta
är också en förutsättning för en vidmakthållen balans inom
utvecklingen på olika områden. Sålunda skulle exempelvis
en höjning i andra avseenden av vår bostadsstandard med
de sociala förmåner den innebär vara till föga glädje, om
vi ständigt löpte risk att under våra långa och hårda
vintrar sakna varmvatten och att icke kunna hålla dräglig
rumstemperatur.
Det beroende av en ostörd bränsleimport, som det
nuvarande läget innebär och som vid en opåverkad
utveckling skulle ytterligare ökas, ställer av här anförda skäl
en fråga av utomordentlig samhällelig betydelse. Såsom
Ljungdahl redan framhållit borde det i en fredlig värld
under normala förhållanden icke bereda några större
svårigheter att importera de erforderliga bränslemängder-
na, även om det alltid måste utgöra en handelspolitisk
belastning för vårt land att genom export av svenska varor
och tjänster väga upp en bränsleimport som med
nuvarande priser motsvarar en årlig utgift av bortåt 1 500 Mkr.
En begränsning av vårt beroende av bränsleimporten är
med hänsyn till den industriella bränslemarknadens stora
känslighet för politiska kriser ett livsvillkor för vårt
samhälle och åtgärder måste omedelbart vidtas för att
åtminstone förhindra att bränsleimporten ytterligare skarpes.
Redan detta innebär att man till 1950-talets slut borde
eftersträva en reduktion av det eljest då uppkommande
årliga importbehovet motsvarande 3 Mt stenkol.
Möjligheterna att begränsa bränsleimporten är
ekonimise-ring med de tillgängliga bränslena, övergång till inhemska
bränslen samt ändring av distributionsformerna för
energin. Genom ökad lagring av bränslen kan man också göra
sig mindre beroende av bränslemarknaden.
Det är ett genomgående drag i hela världens
bränsleförbrukning att det slösas med bränsle, där sådant finnes i
riklig mängd och lätt tillgänglig form. Sedan ett par
decennier framträder hos oss såsom en modesak (enligt
utredningen) en benägenhet att bygga våra hus som om vi
levde i ett önskeklimat, mildare än det verkliga, och i ett
land rikt på olja och stenkol. Samtidigt går i samband
med klädedräktens och livsföringens utveckling tendensen
mot högre lufttemperaturer inomhus. Ventilationen i
bostäder och arbetslokaler ökas, ofta mer än nödvändigt.
Kraven på ökad bekvämlighet leder i mindre bostadshus
till viss användning av eldningssystem som innebär
slöseri med bränslets energiinnehåll.
I stor utsträckning beror emellertid den onödiga
bränsleförbrukningen för uppvärmning på särskilda förhållanden
på byggnads- och hyresmarknaden, som medför att
bränsleförbrukningens betydelse icke tillbörligt beaktas
vid konstruktionen av byggnaderna eller vid utformandet
och skötseln av värme- och ventilationsanläggningarna.
Åtgärderna på detta område kan inte inskränkas till
tekniskt utvecklingsarbete utan måste även avse
organisatoriska åtgärder, upplysning och propaganda (Tekn. T.
1951 s. 817).
När det gäller övergång till inhemska energikällor ligger
frågan nära till hands, om icke vattenkraftens utnyttjande
skulle kunna ytterligare forceras. Tekniskt sett skulle
omfattande energibehov, bl.a. för byggnadsuppvärmning,
kunna överföras från bränslesektorn till elkraftsektorn.
Eluppvärmning i större skala skulle emellertid innebära en
avsevärd fördyring och på lång sikt en oriktig användning av
vattenkraften.
Det kan dock vara värt att ytterligare undersöka
möjligheterna att med värmepumpen öka elkraftens
värmeekvi-valent vid uppvärmning; i vissa fall torde denna metod
medge ekonomiskt förmånlig värmeutvinning ur
vattendrag och sjöar eller, i samband med reningsverk, ur
avloppsledningar med tillsats av måttliga elkraftbelopp.
En ökad användning av vedbränsle kan man inte räkna
med. Det är därför endast våra torvmossar och
oljeskiffer-tillgångar som skulle kunna ligga till grund för en ökad
inhemsk bränsleproduktion. Produktionen av maskintorv,
torvbriketter och frästorv bör utbyggas i accelererad takt
med 4 Mt, motsvarande 2 Mt stenkol som mål för år 1960.
Försöken att genom våtkolning eller med andra metoder
göra torvmossarnas tillgodogörande mer industrialiserad
och oberoende av väderlek och årstider bör fullföljas.
Skifferoljeproduktionen bör utbyggas för en produktion
motsvarande 1 Mt stenkol 1960.
Av väsentlig betydelse är också att forskning, försök,
utvecklingsarbete och teknisk-ekonomisk
utredningsverksamhet beträffande produktion, distribution och
användning av bränslen organiseras och ges en tryggad
finansiering. Behovet av värme- och bränsleteknisk personal
av skilda kvalifikationer bör tillgodoses genom att den
tekniska utbildningen snarast möjligt anpassas att möta
den utveckling, som måste komma till stånd. Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
