Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Andras erfarenheter - Framställning av skruvar och muttrar genom kallstukning, av VK - Våtstarkt papper som skriv- och ritpapper, av SHl - Elugnar med motstånd av zirkonoxid, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1042
TEKNISK TIDSKRIFT
period. Vid mycket svåra stukningar iir man hänvisad till
att ersätta vevrörelsen på stuksliden med en
hävstångsrörelse.
På amerikanskt håll anses att stukhastigheten vid
kallbearbetning bör vara den högsta möjliga. Kallhärdningen
skulle enligt dessa uppgifter vara tidsberoende, och arbete
i raskt tempo skulle således medföra mindre motstånd.
Dessutom skulle även det vid stukning bildade
deformationsvärmet verka motståndsminskande.
Vid automatiska maskiner, där klippning, stukning,
skägg-ning och gängrullning fortgår i en följd, har man den
successiva förslitningen av verktygen under ständig kontroll.
Således ökas bultdiametern undan för undan och
gängbackarna kan ställas om allt efter behov. Om man
använder olika maskiner för stukning, reducering och
gängrullning, och den sistnämnda maskinen ställes in på ett
teoretiskt avstånd mellan backarna, så kommer man att i
denna maskin få de olika bultdiametrarna i
okontrollerbar ordningsföljd. Gängbackarna skulle härvid arbeta
under varierande arbetstryck, vilket medför dålig
måttnoggrannhet hos de färdiga skruvarna.
övergången från separata stuk- och reduceringspressar
samt gängningsmaskiner till en automat, som omfattar alla
dessa operationer, är först och främst beroende av
seriestorleken. Den minsta ekonomiska seriestorleken anses
vara 100 000 arbetsstycken. Omställningen av en automat
till en bultlängd tar 1U till 4 h medan omställningen till
en ny gängdiameter tar ca 8 h i anspråk.
Produktionstakten framgår av följande:
bultdiameter 8 10 12 19 mm
produktion 100 80 70 53 st/min
Vid skärande bearbetning i automat kan man i allmänhet
räkna med ett materialsvinn av 50 "/o, men vid klippande
och plastisk bearbetning kan det däremot bli betydligt
mindre.
Det för kallstansade muttrar använda materialet är i
form av kalldraget eller kallvalsat plattjärn. Vid små
dimensioner användes kalldraget material för att
bearbet-barheten vid gängning skulle förbättras. Samma
egenskaper kan även erhållas genom tillsats av svavel eller fosfor.
Dessa åtgärder förbättrar även vtfinheten hos det stansade
hålet.
Utgångsmaterialet för kallstukning av muttrar är rund
stång med en diameter av 40—60 %> av mutterns diameter.
Stången klipps till korta ämnen, kallstukas till
sexkants-form, glödgas, stukas för hålstansningen och avgradas som
sista operation.
Den hållfasthetsökning, som man kan få genom
kallstukning av mutter och bult, beräknas i allmänhet variera
mellan 40 och 60 °/o (H Hetnie i Werkstattstechn. u.
Ma-schinenbau juni 1950). VA’
Yåtstarkt papper som skriv- och ritpapper. Redan 1934
utarbetades i USA ett förfarande för plastlimning av
papper. Först användes karbamid-formaldehydplast, men
under kriget började man också utnyttja
melamin-formalde-hydplast. Kartor tryckta på papper av detta slag, våtstarkt
papper, användes av amerikanska armén och visade sig
fylla sin uppgift långt bättre än man väntade (jfr Tekn.
T. 1951 s. 506). Efter kriget har plastlimmat papper
använts i stor utsträckning till emballage, t.ex. för frukt
och grönsaker.
Medan karbamidplast ger bäst resultat på kraftpapper,
är melaminplast bättre för papper av lump eller blekt
sulfitmassa, därför att den är beständigare. Båda plasterna
har den fördelen framför vanligt hartslim, att plasten på
grund av sin positiva laddning kan utfällas direkt på den
negativt laddade cellulosafibern utan tillsats av alun. Vid
limning med melaminplast löses denna i saltsyra; vid
utspädning fås en kolloidal lösning med positivt laddade
partiklar. Polvmerisationen börjar genast och måste regle-
ras så, att det färdiga papperet får högsta möjliga
våtstyrka.
De viktigaste egenskaperna hos våtstarkt papper är dess
hållbarhet mot fukt och väta och stora styrka såväl i torrt
som vått tillstånd. Det behåller också sin opacitet i regn
och fuktigt väder, är segt och tål nötning mycket bättre
än vanligt papper med samma tjocklek och fiberstruktur.
Om papperet får fläckar av olja eller fett, kan det tvättas
med vatten eller organiska lösningsmedel utan att det
skadas nämnvärt. I övrigt har det våtstarka papperet
samma egenskaper som det vanliga.
Tumba Pappersbruk har någon tid tillverkat våtstarkt
papper, som motsvarar Svenskt Normalpapper nr 3, ett
skrivpapper avsett för särskilda ändamål inom de
statliga verken. Lantmäteristyrelsen anser detta papper
lämpligt för fältmätskisser och fältmätprotokoll; för
skogs-avfattningsblad >är ett något tjockare papper bättre. På
grund av de goda resultat, som uppnåtts, kommer man
nu att tillverka våtstarkt kart- och ritpapper (A HöngSLO
i Sv. Lantmäteri-T. 1951 h. 4). SHl
Elugnar med motstånd av zirkonoxid. En liten
försöksugn med motstånd av zirkonoxid (Tekn. T. 1951
s. 727) har körts i flera veckor utan större svårigheter.
Uppmuntrad av detta resultat har man nu konstruerat
större ugnar av tre olika typer.
En ugn med vätgasatmosfär för 2 000—2 400°G har
många önskat. Trådlindade ugnar har icke kunnat
utföras, därför att inga eldfasta material, utom möjligen
be-rylliumoxid, har tillräckligt högt motstånd vid så hög
temperatur. Zirkonoxid, som är det lämpligaste materialet i
detta fall, har dessutom nackdelen att shunta trådvarven;
magnesia reduceras till metall och berylliumoxid har hög
flyktighet vid närvaro av vattenånga.
En ugn för denna höga temperatur kan emellertid
konstrueras med rör av stabiliserad zirkonoxid, om man
utnyttjar detta som värmeelement, när trådlindningen
kort-slutes. En ugn av denna typ (fig. 1) kan t.ex. byggas med
47 varv 1,25 mm molybdentråd lindade på rörets
mittsektion. Ugnen förvärms med dessa, och när man nått så
hög temperatur, att zirkonoxidröret skall vara
värmeelement, blir slingorna av molybdentråd tilledare. De trycks
mot mittsektionen av de lösa rörändarna. Man kan också
svetsa trådspiralens ändar vid slingorna och behöver då
blott två yttre tilledningar.
Vid försök med denna ugn uppnåddes 2 200°C, men det
anses säkert, att man kunde ha kommit upp till 2 400°C,
Fig. 1. Ugn med värmeelement av molybden och
zirkonoxid, vätgasatmosfär; a bussning, b slinga av 3 mm
molybdentråd lindad på röret, c molybdenspiral för
förupphettning, d värmeelement av zirkonoxidrör med 300 mm yttre
diameter och 5 mm godstjocklek, e tryckring, f
genomborrad plugg, g spiralfjäder, h stödjande ändrör, i stålplåt, j
isolering av kornig zirkonoxid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
