Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Andras erfarenheter - Elugnar med motstånd av zirkonoxid, av SHl - Nya metoder - Vattenångans diffusion genom porösa material, av Wll - Elektrostatisk generator, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1043
Fig. 2. Ugn med värmeelement av zirkonoxid, luftatmosfär;
a titthål, b zirkonoxidring, c lock, d sex 6 mm
nikrom-trådar på jämna avstånd, e alundumrör, f stålplåt, g
isolation av kornig zirkonoxid, h alundumring, i
värmeelement av zirkonoxid med 6 mm godstjocklek, j
zirkonoxid-rör, k zirkonoxidring, l ugnsbotten.
om röret kunnat ges högre strömstyrka. När man närmade
sig topptemperaturen, hade en ökning av strömstyrkan
med 20—30 A relativt liten verkan. Orsaken härtill tros
vara, att den korniga zirkonoxid, som användes för
isolering, sintrade vid trådlindningen och även ledde ström.
Ett stöd för denna uppfattning är, att zirkonrörets
motstånd vid 2 200°C blott var 0,35 ohm mot beräknade 0,65
ohm. Samtidigt var trådlindningens motstånd 3,5 ohm och
den ledde därför blott 9 "Vo av strömmen.
En stor ugn med luftatmosfär (fig. 2) har konstruerats
med ett zirkonoxidrör som innervägg. Detta rör är
samtidigt värmeelement. Man satte i gång ugnen genom att
sänka ned ett extra värmeelement i den. När temperaturen
stigit till 1 400°C, togs det bort. Vid 20 A blev
ugnstemperaturen 1 600°C. Spänningen föll sakta under
uppvärmningen och stannade vid ca 127 V. Ugnen förbrukade då
Fig. 3. Induktionsugn med värmeelement av zirkonoxid;
a lock av zirkonoxid, b titthål, c värmeelement av
zirkon-ringar, d spiral av 3/s" kopparrör, e och f in- och utlopp
för kylvatten, g isolation av kornig zirkonoxid, h
asbest-lindat alundumrör med 150 mm inre diameter och 12 mm
godstjocklek, i ugnsbotten, j tegel av zirkonoxid.
2 540 W. Den övre zirkonoxidringens temperatur var
1 030°C och zinkoxidringens 985°C.
Flera svårigheter uppstod med denna ugn, och den måste
därför konstrueras om. Man hade tänkt sig att uppnå
2 000°C, men toppkonstruktionen var så tung (12,5 kg), att
röret skulle ha tryckts samman vid så hög temperatur.
Redan vid 1 600°C kunde någon formförändring iakttas. Det
största felet var emellertid, att värmeutbytet mellan
motsatta sidor av zirkon- och zinkoxidringarna blev så dåligt,
att den ena sidan tenderade att leda all strömmen. Trots
detta blev zirkonrörets temperatur förvånande jämn.
En induktionsugn av zirkonoxid har även konstruerats.
Dess värmekropp består av på varandra lagda
zirkonoxid-ringar (fig. 3) med 18 mm godstjocklek. Genom en 5,5
varvs spiral av vattenkylt 3/s" kopparrör ledes ström från
en oscillator för 15 kW, 10 Mp/s. Vid ugnens igångsättning
ställde man in en degel med finpulvriserad och lagom hårt
packad grafit, som värmdes induktivt. När en temperatur
på 1 400°G nåtts, hade zirkonoxiden blivit tillräckligt
ledande för att absorbera energi från växelfältet, och degeln
kunde tas bort.
Med den använda oscillatorn visade det sig svårt att hålla
ringarna under kritisk temperatur. De upphettades därför
ojämnt och sprack på flera ställen. När temperaturen steg,
utjämnades emellertid temperaturskillnaderna, och
ugnsväggen visade slutligen mycket jämn temperatur även i
närheten av sprickorna. Det senare, som var alldeles
oväntat, beror sannolikt på att luften vid hög temperatur
blir ledande på grund av elektronemission från
zirkonoxiden (W H Davenport m.fl. i J. Amer. ceram. Soc. nov.
1950). SHI
Nya metoder
Vattenångans diffusion genom porösa material. Vid
NIM 4 redogjordes för en ny apparat för mätning av
vattenångans diffusion genom porösa material. Apparaten
innehåller ett antal från varandra värmeisolerade
cylindrar, där provmaterialen sättes in. Provstyckets höjd utgör
endast en mindre del av cylinderns höjd, och det övriga
utrymmet utfvlles med glasull eller något liknande
värmeisoleringsmaterial med litet diffusionsmotstånd. I
cylindrarna hålles en temperaturskillnad i axiell led, och man
kan genom att placera provmaterialet på olika höjder få
önskad temperatur i materialet. Medelvärden över
vattenångans diffusion genom olika material vid 0°C, som
erhållits med apparaten, framgår av följande tabell:
Material Fuktighet Volymvikt Diffusionstal
vol-<Vo kg/m3 kg/m h mm v.p. u
Glasull ...................... 0,3 50 41 • 10"7 1,6
Rockwool ................... 0,2 75 31 • 10"7 2,2
Torvplattor ................. 2,2 215 9,7 • 10’7 7,0
Plattor av expanderad kork 0,3 120 3,7 • 10"7 18,0
Kalkputs .................... 2,0 1 700 6,8 • 10~7 10,0
Cementputs ................. 2,3 1 900 3,4 • 10"7 20,0
1 tabellen har såsom synes diffusionstalet angivits med
tryckskillnaden mätt i mm v.p. Storheten ,« är förhållandet
mellan diffusionstalet för luft och materialets diffusionstal.
Ett högt värde på ,u motsvarar alltså ett stort
diffusionsmotstånd (A WatzingER i Tekn. Ukebl. 25 okt. 1951). Wll
Elektrostatisk generator. I influensmaskiner är den
mekaniska transporten av de elektrostatiska laddningarna en
funktion av hastigheten och av den elektriska yttätheten
hos den transporterande ytan. Yttätheten i sin tur beror på
överslagshållfastheten hos det omgivande mediet.
I luft är den maximala yttätheten ca 8 cgs-enheter, och
i praktiken kan väl utförda elektrostatiska generatorer
arbeta med tätheter upp till 6 cgs-enheter. I van de
Graaff-generatorer (Tekn. T. 1950 s. 1109) kan yttätheter upp till
20 cgs-enheter nås, genom att ytladdningarnas elektrosta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
