Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Nya metoder - Elektrondiffraktionskamera, av SHl - Aromatiska kolväten ur petroleum, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1045
Fig. 1. Elektrondiffraktionskamerans princip.
och koncentreras av den elektromagnetiska linsen, så att
de på fluorescensskärmen bildar en fläck med 0,1 mm
diameter. Elektronstrålen kan riktas i önskad vinkel eller
förflyttas parallellt med sig själv. Fluorescensskärmen kan
fällas upp, så att en fotografisk plåt kan exponeras.
Kamerahuset (fig. 2) har ett fönster, genom vilket
fluorescensskärmen kan iakttas binokulärt, och flera extra
öppningar, i vilka provhållaren kan placeras på olika avstånd
från skärmen. Provets läge kan finjusteras utifrån. Hela
apparaten evakueras med en oljediffusionspump
(förvakuum alstras med en roterande oljepump) till ca 10~5
torr. Provet kan antingen iakttas i genomfallande elek-
Fig. 2.
Elektrondif fraktionskamera (Metro-politan-Vickers’
försökstyp).
tronstrålning (fig. 1) eller i reflekterad. I senare fallet
placeras den yta, som skall undersökas, så att strålningen
träffar den under liten vinkel och reflekteras av den mot
fluorescensskärmen eller plåten.
När det material, som skall undersökas, föreligger i form
av en tunn hinna kan genomlysningsmetoden användas.
Små kristaller, som ligger utan ordning, ger koncentriska
ringar på den fotografiska plåten. Av dessas diametrar,
intensiteter och ordningsföljd kan man bestämma
materialets kristalltyp. Om kristallplanen i huvudsak är
parallella, faller ringarna sönder i cirkelbågar. Deras skärpa
beror av kristallernas storlek, i det att skarpa ringar
antyder en relativt grovkornig struktur (korn med flera
hundra atomers diameter) och diffusa ringar en finkornig,
nästan amorf struktur.
Med reflexionsmetoden kan man studera oxidskikts
tillväxt och kristallbildning på ett materials yta. Varje
kristalliniskt ytskikt ger nämligen ett karakteristiskt
diffrak-tionsmönster. Korrosionsprodukter, som uppstår i olika
atmosfärer, kan också undersökas och identifieras. De
yt-förändringar, som uppstår vid mekanisk bearbetning,
erbjuder speciella problem. Utförda undersökningar tycks
t.ex. visa, att atomerna i en polerad yta är fullständigt
oordnade liksom i en amorf kropp eller i en vätska.
Slitning av lager och smörjmedels verkan har också
studerats med elektronkamera, och man har härigenom
lyckats göra bättre smörjmedel. Vid ellytisk utfällning av
metaller kan man bestämma metallskiktets kristallform och
får härigenom en viss möjlighet att förbättra dess
adhesion, hårdhet och reflexionsförmåga (Metropolitan»
Vickers Gaz. mars 1951). SHl
Aromatiska kolväten ur petroleum. Den snabbt stigande
efterfrågan på aromatiska kolväten, särskilt bensen, har
gjort, att man sökt finna möjligheter att framställa dem
ur andra råvaror än kol. I Storbritannien gör man sålunda
aromatiska kolväten av petroleum enligt ett katalytiskt
förfarande, kallat Catarole-processen (Tekn. T. 1947 s. 246).
I USA har man utarbetat en ny katalytisk process, vid
vilken naftener i petroleum kan dehydrogeneras till
aro-mater. Härvid används en särskild platinakatalysator, som
icke behöver regenereras. Processen är kontinuerlig och
består i att leda petroleum och cirkulerande vätgas över
katalysatorn vid 455—540°C och 20—50 kp/cm"
Gasblandningen passerar härvid genom flera reaktorer i serie och mellan
dessa genom värmeväxlare, där de upphettas. Vid
reaktionen avspjälkas väte, som tas ut och används till
uppvärmning eller på annat sätt. Det har en renhetsgrad på 95 %>.
Processen kan ge bensin med högt oktantal, därför att
aro-maternas är betydligt högre än naftenernas. Vidare är
bensinen praktiskt taget fri från svavel och olefiner, varför den
icke behöver efterbehandlas. Man får t.ex. följande resultat:
Oktantal Sammansättning hos
råvara produkt
•/o °/«
Aromater .................. högt 10 50
Naftener .................. medelhögt 40 4
Isoparaffiner .............. medelhögt 25 28
Paraffiner ................. lågt 25 18
Ett viktigt förhållande är, att man ur en lämplig råvara
kan framställa bensen med gott utbyte enligt detta
förfarande, vilket därför kan ge ett bidrag till avhjälpande av
bristen på bensen (Tekn. T. 1951 s. 484). Vid behandling av
en enkeldestillerad C„-fraktion fick man följande resultat:
Sammansättning
råvara produkt
Vo «/o
Paraffiner ................................. 36,2 32,7
Cyklopentaner ............................. 26,5 6,8
Cyklohexaner .............................. 29,6 0,8
Bensen .................................... 7,4 45,8
Toluen .................................... 0,3 4,9
Os-kolväten ................................ — 2,9
Ci-kolväten ................................ — 6,1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
