Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 1 december 1951 - Nya metoder - Elektrostatisk generator, av sah - Ätbara höljen för matvaror, av SHl - Självreglerande växelströmsgenerator, av F Ö - Elektrondiffraktionskamera, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1044
TEKNISK TIDSKRIFT
tiska fält praktiskt taget helt och hållet förlägges till de
laddningstransporterande remmarnas inre.
Man har nu försökt tillämpa samma princip på
influensmaskiner med roterande skiva. Två excentriskt anordnade
skivor av isolerande material med 3 mm tjocklek och ca
25 cm diameter får överlappa varandra på en relativt liten
del av sin periferi, med ett luftmellanrum av 1 mm. Då
skivorna roterar i motsatt riktning vid 1 850 r/m erhålles en
spänning av 250 kV och en strömstyrka av 400 ,«A. I
kol-tetrakloridmättad luft kan spänningen ökas till 410 kV och
strömstyrkan till 500 uA.
Maskiner av denna typ har nu funnit användning för
laddning av elektronmikroskop (Eng. Dig. juli 1951). sah
Ätbara höljen för matvaror. Paraffin är icke ett
idealiskt material till höljen för matvaror, t.ex. ost. Det vore
givetvis mycket bättre om skyddsskiktet kunde ätas och
därför inte behövde tas bort. Dess uppgift är att hindra
uttorkning eller förlust av aromämnen och att skydda mot
luftens inverkan. Dessa uppgifter skulle fett kunna fylla,
men det är inte tillräckligt böjligt och smetfritt vid samma
temperatur.
En kemist vid U.S. Department of Agriculture har
emellertid framställt ett modifierat fett genom att acetylera
monostearin med ättiksyraanhydrid. De acetosteariner, dvs.
blandade glycerinestrar, som härvid fås, är relativt
stabila, stelnar till en smetfri men böjlig fast kropp, spricker
eller flagar inte lätt vid låg temperatur och kan anbringas
lika lätt som paraffin.
De har visat sig ge skyddsskikt, som effektivt hindrar
förlust av aromämnen och är ogenomträngliga för fukt.
De bör också vara relativt resistenta mot angrepp av mögel
eller bakterier. Slutligen kan matvaror tillredas och ätas
med kvarsittande hölje av acetostearin (Ind. Engng Chem.
juli 1951). SHl
Självreglerande växelströmsgenerator. En brittisk
generatortyp, kallad "Magnicon", fig. 1, fordrar ingen separat
spänningsregulator utan håller spänningen konstant inom
± 2,5 %> även vid varierande varvtal. Generatorn kan även
utföras för en regleringsnoggrannhet av ± 1 fl/o.
Spänningen kan inställas inom ett område av ca 10 % av
märkspänningen med ett påbyggt reglermotstånd.
Snedbelastningar upp till 25 °/o av fullast inverkar ej på
spänningsregleringen.
Fig. 1. "Magnicon"-generator med speciell matare
monterad ovanpå statorn.
Fig. 2. Diagram för "Magnicon"-generator och matare.
Vid kortslutning avmagnetiseras generatorn snabbt,
varför endast en kortvarig överström uppstår, och den kan
därför drivas kontinuerligt med kortsluten statorlindning
utan att ta skada. Vid parallelldrift går den själv in i
syn-kronism, varför den är särskilt lämplig för driftställen med
oskolad personal. Flera generatorer kan även arbeta
parallellt, om utjämningsförbindningar kopplas mellan
kom-pensationslindningarna. De delar då reaktivlasten jämnt
utan särskilda regleringsåtgärder. Proportionen aktiv till
reaktiv last kan inställas och samma proportion bibehålles
då inom hela belastningsområdet.
Generatorn liknar till sitt utförande en asynkronmotor,
varvid rotorlindningen tjänstgör som fältlindning men
samtidigt även som kortsluten rotorlindning, fig. 2. Denna
maskintyp blir billigare än den konventionella med
utpräglade poler vid storlekar under några hundratal kVA.
Mataren är av tvärfältstyp med laminerat fält och fördelad
fältlindning, som matas av likriktad generatorspänning.
Den är försedd med kompensationslindning som kan
utföras för såväl över- som underkompoundering.
Spänningsregleringen sker därigenom att en med likriktad
generatorspänning matad fältlindning får motverka en
lindning som ger ett mättat och praktiskt taget konstant
fält. Generatorspänningen kommer att inställa sig på det
värde, som ger balans mellan dessa regleringslindningar
(Water Power mars 1951). F Ö
Elektrondiffraktionskamera. Både röntgen- och
elektronstrålar sprids av kristalliniska ämnen och kan därför
ge för dessa karakteristiska diffraktionsmönster.
Elektroner skiljer sig emellertid från röntgenkvanta däri, att de
är elektriskt laddade. På grund härav sprids de förra
mycket starkare än de senare, och man kan med dem få
diffraktionsmönster av skikt, som är så tunna, att de inte
märkbart påverkar ett röntgenstrålknippe. Därför kan man
med reflekterade elektronstrålar studera ytskikt på
massiva materialstycken.
Man har iakttagit många fenomen, som visar, att ytskikt
har egenskaper mycket avvikande från ett materials inre.
Det är därför av stort intresse, att man med
elektronstrålar kan studera strukturen hos ett materials yttersta
atomskikt utan störningar från dess inre. För detta ändamål
har man konstruerat elektrondiffraktionskameror, som har
blivit ett mycket användbart forskningsredskap vid
lösande av metallurgiska problem, vid undersökning av ytors
slitning och korrosion, halvledare och ytfinish, t.ex. genom
polering eller ellytisk metallutfällning.
I princip består en elektrondiffraktionskamera (fig. 1) av
elektronkälla, magnetisk lins, provhållare,
fluorescens-skärm och hållare för en fotografisk plåt, alltsammans
inneslutet i en vakuumkammare. I en engelsk typ är
elektronkällan en glödande, V-formad volframtråd.
Elektronerna från denna accelereras av en spänning på 25—100 kV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
