Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Kemin ger nya textilier, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1052
TEKNIS K TIDSKRIFT
Fig. 2. Spännings-töjningskurvans delar.
mande i USA. För de viktigaste syntetiska
fibrerna behövs följande råvaror7:
Framställs ur Råvaror
Nylon adipinsyra, hexametylendiamin bensen, furfural, cyklohexan, butadien, acetylen
Akrylfibrer t.ex. Orion akrylnitril, vinylklorid etylen, acetylen, klor, cyanväte
Terylene el. Dacron dimetyltereftalat, etylenglykol etylen, kalk, klor, /j-xylen
Saran vinylidenklorid, vinylklorid etylen, acetylen, klor
Bristen på bensen20 är besvärande, syntetiskt
gummi lägger beslag på största delen av
butadie-nen, cyklohexan ur petroleum kommer att bli
svåråtkomlig, då man börjar göra bensen av den.
Furfuraltillgången var 1951 knapp i USA, men
man väntade där en produktionsökning av 50 %.
övriga råvaror var inte direkt kritiska, men
knapphet skulle givetvis uppstå vid en betydande
ökning av fibertillverkningen, dvs. en sådan
fordrar en expansion av stora delar av den kemiska
industrin.
Adipinsyra och hexametylendiamin för nylon
har hittills mest framställts ur bensen och
cyklohexan, men det har nu blivit nödvändigt att söka
nya råvarukällor. En sådan är furfural, som kan
överföras till tetrahydrofuran. Denna får sedan
reagera med koloxid till adipinsyra. Processen
har provats i halvstor skala av du Pont. En
annan utväg är reaktion av acetylen med
formaldehyd vid relativt högt tryck (en Reppe-syntes11)
till butyndiol, som ger tetrahydrofuran genom
avspjälkning av vatten. Flera andra
Reppe-synteser kan ge adipinsyra eller
hexametylendiamin.
Då acetylen alltså kan användas som råvara
både för nylon, akrylfibrer och saran, kommer
detta ämne tydligen att bli av stor betydelse för
tillverkningen av syntetiska fibrer. Man söker
emellertid just nu efter den billigaste
framställningsmetoden för acetylen21, och på grund av det
osäkra läget kan ökningen av
acetylenproduk-tionen icke väntas ske så snabbt som önskvärt
vore.
Fiberegenskaper
Så länge man bara hade tillgång till naturliga
fibrer, fick man nöja sig med det naturen hade
att bjuda på. Visserligen hade den kemiska
industrin, redan innan de syntetiska fibrerna kom,
öppnat möjligheter för textilindustrin att med
konst ge naturliga fibrer vissa önskade
egenskaper, men i stort sett var fibermaterialet
givet. Man kunde bara välja mellan olika
kvaliteter av en viss fiber, t.ex. ull, och hade därför
kanske inte så stort intresse för att studera
materialets egenskaper i detalj. Genom de
konstgjorda och syntetiska fibrernas tillkomst har
emellertid situationen radikalt förändrats, då
textilindustrin i dem fått material med delvis helt
andra egenskaper än de naturliga fibrernas.
Hållfasthet och elasticitet
En egenskap som väl alltid i första hand
intresserat textilteknikern, är fibrernas hållfasthet".
Då konstgjorda och syntetiska material varierar
mycket i specifik vikt (rajons är t.ex. nästan
50 % större än nylons), brukar man för att få
jämförbara hållfasthetsvärden räkna dessa på
massenhet. Detta är naturligtvis till fördel för
de lättare fibrerna, såsom nylon, men det kan
ifrågasättas, om det är välmotiverat. Ett garns
tyngd anges i denier (1 denier betyder, att 9 000
m av garnet väger 1 g) och därför räknas
hållfastheten per denier.
Ett kännetecken på en fibers användbarhet är
dess töjning vid växande dragpåkänning eller
spänning per denier. För ett fullständigt
elastiskt material skulle den förra vara
proportionell mot den senare upp till brottgränsen. För
textilfibrer (utom glasfiber) är detta inte fallet.
När de töjts till en viss grad, fordras en
betydligt mindre påkänning än förut för att
åstadkomma en given töjning. Detta antyder, att
molekylerna i fibern börjar glida i förhållande till
varandra eller att någon annan deformation
skett, som medfört, att fibern förlorat sin
elasticitet. När påkänningen upphör, återtar den inte
sin ursprungliga längd; elasticitetsgränsen har
överskridits, och en permanent förlängning har
uppstått.
Fig. 3. Spünnings-töjningskurua för fiber med t.h. god, t.v. dålig elasticitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
