Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Laddnings- och tändningsproblem vid bergsprängning, av Carl Hugo Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
1061
Laddnings- och tändningsproblem
vid bergsprängning
Docent Carl Hugo Johansson, Stockholm
Kortintervallsprängning (Tekn. T. 1949 s. 141),
1950 s. 717) har under de senaste åren gått från
den ena framgången till den andra. I
kalkstens-brottens storpallar (Tekn. T. 1951 s. 943) är
den en förutsättning för det nuvarande
brytningssättet och i dagpallarna i Kiruna är den numera
det normala förfarandet. Rörgravssprängning
med kortintervall är sedan länge en
standardmetod som visat sig mycket fördelaktig.
Detsamma gäller bortsprängning av större
bergmassor ner till en plan botten, med vertikala
borrhål ordnade i rader och kortintervall mellan
raderna (multipallsprängning).
Kortintervalltändning har också med stor
framgång använts för en rad storsprängningar ovan
jord, under vatten och i gruvor. Vid
försöks-sprängningar som Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen håller på med har det visat sig
fördelaktigt att utföra plansprängningar med stående
borrhål, 0,5—1 m djupa, ordnade i rader på
samma sätt som vid multipallsprängning. Inom
Gruvforskningens kommitté för sprängmedel och
sprängning har vi frågat oss om inte de metoder
och erfarenheter som framkommit, särskilt vid
multipallsprängning, skulle kunna vara
användbara för gruvornas brytning under jord. Några
försök som utförts i Kiruna med uppåtriktade
borrhål för nerstrossning av takskivor har givit
lovande resultat.
Kortintervallmetodens fördelar
Gemensamt för kortintervallmetodens samtliga
tillämpningsområden är förhållandet, att den
möjliggör sprängning med väsentligt större
salvor än annars skulle vara fallet. Särskilt vid
rör-gravs- och multipallsprängning tillkommer den
mycket stora fördelen att man kan utföra
sprängningsarbetets olika arbetsoperationer
oberoende av varandra. Sålunda är det möjligt att
först borra hela området färdigt och sedan detta
skett spränga salva efter salva. Slutligen kan
man, då området är färdigsprängt, ta dit
grävmaskiner och transportanordningar, vilka då
kan arbeta utan att störas av sprängningar.
Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 7 september 1951.
622.235.4
Av stor betydelse är att sprängningsarbetet
genom dessa nya metoder kan omvandlas till ett
noggrant planerat tempoarbete i stället för att
tidigare ha varit ett hantverk där basen fick
improvisera arbetsgången från dag till dag. Inte
minst betydelsefullt är att man kan använda
arbetskraft utan lång erfarenhet om sprängning.
Den rationalisering som på detta sätt ägt rum
har aktualiserat frågan om laddningsberäkning
och metoderna för laddning.
Val av borrhålsdiameter
Under de senaste åren har man mycket
diskuterat vilken borrhålsdiameter som är lämpligast,
och meningarna härom är alltjämt delade. Är
det fråga om multipallsprängning med
hundratals hål i varje salva och normala eller stora
håldjup, har så klena borrstål som säkert inget
berättigande. Snarare kan man tänka sig en
utveckling i motsatt riktning. Det är viktigt att
man gör klart för sig att borrningskostnaden per
volymsenhet av borrhålet avtar om håldiametern
ökas. Det gynnsamma resultat som nåtts med
i stället för borr sammanhänger därför med
att försättning och hålavstånd varit begränsade,
så att man inte kunnat utnyttja de grova hålen
utan tvingats att "pinnladda".
Om det är möjligt bör man i stället öka
försättningen så att borrhålets hela volym utnyttjas.
Trots de större dimensionerna tycks
sönderslag-ningen snarast bli bättre. Möjligen blir
sprängämnesåtgången per kubikmeter berg något
större, men detta kompenseras av att kostnaderna
för sprängämnets patronering blir märkbart
större vid klena patrondiametrar. Denna faktor
har inte beaktats tidigare, därför att
sprängämnet hittills försålts till ett medelpris
oberoende av diametern, men om det gäller att göra upp
jämförande kalkyler för att studera lönsamheten
av en förändring bör man givetvis räkna med de
verkliga kostnaderna.
Vid planering av en övergång till mindre
borrhålsdiameter bör den alternativa möjligheten att
bättre utnyttja de nuvarande borrhålen genom
ökad försättning och hålavstånd noga studeras.
I Janelid har i ett föredrag vid NIM 4 i Heising-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
