Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1951 - Nya metoder - Apparatur för hantering av fluor, av SHl - Borttagning av emalj, av SHl - Schweizisk jaktrobot, av sah - Framställning av potatisstärkelse, av SHl - Böcker - Bonniers stora världsatlas, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 november 1951
nickelhalt mycket god resistens mot gasformig eller
flytande fluor.
På grund av fluors låga kokpunkt (— 187°C vid 1 at a)
och dess stora farlighet måste man hålla konstant
temperatur i förvaringskärl och rörledningar. En
högtryckscistern (42 kp/cnr för flytande fluor (fig. 1) består
lämpligen utom av en rennickelbehållare för fluoren av två
mantlar, av vilka den inre innehåller flytande kväve och
den yttre är evakuerad. Dessa mantlar kan göras av monel.
Prov har visat, att nickeln inte märkbart påverkas av
fluoren i fullständig frånvaro av vatten. I annat fall bildas
dock betydande mängd nickelfluorid. Senare försök har
visat, att monel är bättre än rennickel, då denna angrips
av fluorväte, vars bildning knappast helt kan förhindras.
En snabböppnande högtrycksventil har konstruerats med
säte av 99 lo/o aluminium och spindel av monel. Aluminium
är inte lika resistent mot fluor som monel och något
alu-miniumfluorid bildas. Trots detta har ventilens funktion
och livslängd visat sig tillfredsställande. Troligen kan man
använda mjuk nickel till säte och utskiljningshärdad monel
till spindel. Denna kan packas med en massa av grafit,
nickelpulver och syrabehandlad asbest och görs då helst
av S-monel, som har liten tendens till hopskärning.
Rörledningar konstrueras liksom cisternen med dubbla
mantlar av monel. Den yttre av dessa förses med en
ex-pansionsring för varje rörlängd. Man har också
konstruerat en strömningsmätare enligt rotameterprincipen av
monel och nickel (G E ZlMA & R N doescheir i Met. Progr.
maj 1951). SHI
Borttagning av emalj. Felaktigt emaljerade föremål
kan räddas genom att man tar bort emaljen. Härvid
behandlas de vid 150°G med en vattenlösning, som per liter
innehåller 1—1,2 kg natriumhydroxid, 0,1—0,2 kg
natrium-fluosilikat och 60—120 g vätemedel. Lösningen tar bort
90 ’% av emaljen på 2 h. Efter denna behandling sköljs
föremålen med vatten, varefter siam och resterande 10 %
emalj avlägsnas med sandbläster. Den erhållna ytan lär
vara bättre för emaljering än den ursprungliga (Steel 2
apr. 1951). SHI
Schweizisk jaktrobot. I Schweiz har Oerlikon, först i
världen, demonstrerat en komplett
luftvärnsrobotanlägg-ning med utskjutningslavett och styrradar.
Luftvärnsroboten, som är avsedd huvudsakligen för
bombplansbekämpning, är omkring 5 m lång, med ett
slank-hetstal av ca 12. Fyra korta vingar är monterade på
flyg-kroppen omkring 2lz från spetsen. Motorn är en
vätskeraket. Roboten styrs med roder, sannolikt placerade i gas-
Fig. 1. Oerlikons luftvärnsrobot skjutes ut från lavetten;
t.h. styrradar.
1067
strålen. Dess konstruktion tyder för övrigt på att
överljud-hastigheter avses.
Styrradarn är avsedd för ledstrålestyrning (Tekn. T. 1951
s. 705) med en räckvidd av ca 20 km. Lavetten är
monterad på en släpvagn och kan vridas vertikalt och
horisontellt. Raketen fästes vid en släde, som rör sig längs två
gejderpar. Slädens konstruktion tyder på att hjälpraketer
användes för utskjutningen (Av. Wk 17 sept. 1951). sah
Framställning av potatisstärkelse. Man lär i USA ha
kommit på en mycket enkel metod att frigöra
stärkelsekornen i potatis genom jäsning. Får nämligen otvättad
sönderskuren potatis ligga i vatten av 35°C i 72 h, sker en
anaerob jäsning under utveckling av kolsyra och väte.
Härvid frigörs stärkelsekornen oförändrade från den
vävnad av cellulosa och polyuronider, i vilken de är
inbäddade. Stärkelsen sätter sig och tvättas genom dekantering
för att avlägsna obehaglig lukt.
Jäsningsprocessen kan sättas i gång med den blandade
bakterieflora, som finns i den med potatisen följande
jorden, men det är bäst att i fortsättningen ympa med litet
vätska från en föregående jäsning. Processen kan
uppenbarligen genomföras i liten skala, då ingen dyrbar
apparatur behövs. Den möjliggör därför upparbetning av
potatisöverskott på skördeplatsen, varigenom dyrbara
transporter kan undvikas (Ind. Engng Chem. maj 1951). SHI
Böcker
Bonniers stora världsatlas, redigerad av axjel Eilviin,
Sven Frank, Aage Aagesen & Fridtjov Isacb&en.
Bonniers, Stockholm 1951. 139 kartor + 225 s. register. 330 kr.
Grunden till denna atlas är den av kartförlaget Touring
Club Italiano i Milano utgivna italienska världsatlasen
"Atlanta Internazionale", som då den 1929 utkom första
gången var ett helt nyritat arbete. Kartorna har till stor
del tryckts i Italien; 18 nya kartor över Norden och
polartrakterna har dock helt utarbetats och tryckts i Sverige.
De många ortnamn, som måste ändras för att passa
svensk publik, har även textats och påtryckts här, vilket
har varit en mycket arbetsdryg och tekniskt fordrande
uppgift.
Namnen har först textats på acetatfolier, i naturlig
storlek (de minsta, 0,6 mm höga stilarna under
förstoringsglas) ; därefter har texten direktkopierats på fotografisk
film med foliets textade sida liggande mot filmen, så att
foliets tjocklek icke har kunnat verka störande. Filmens
spegelvända text har sedan på samma sätt överförts till
offsetplåten. Tryckningen av namnen på det italienska
grundtrycket har självfallet krävt den yttersta precision
för att namnen skulle komma på rätt plats.
Kartorna är fysisk-geografiska, men visar även den
politiska indelningen. Kartor över folkfördelning, näringsliv
och andra förhållanden av variabel natur förekommer
inte.
Tre typer av kartor ingår, nämligen översiktskartor över
kontinenter och länder, specialkartor i större skala över
länder eller delar av länder samt — utom numreringen —
över hundra detaljkartor i mycket stor skala över viktiga
områden. Bland översiktskartorna håller sig
världsdelskartorna till skalor mellan 1 : 12 000 000 och 1 : 30 000 000
och de övriga till 1 : 3 000 000 i Europa och mindre i andra
världsdelar. Specialkartornas skalor varierar mellan
1 : 1 500 000, som dominerar i Europa, 1 : 3 000 000 i
Amerika och mindre i de övriga världsdelarna. Detaljkartorna
är till största delen utförda i skalan 1:250 000; dock
finns skalor ända upp till Vatikanstatens 1 : 15 000.
Ortnamnens antal uppgår till nära en kvarts miljon, och
samtliga återfinns i det separata registret, i många fall
även i olika stavningsformer. Kartbladens yttersidor
upptar en hel del praktiska uppgifter om motstående karta:
teckenförklaringar, översättningar av de viktigaste ort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
