Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 15 januari 1952 - Fiberfriktion, av Nils Gralén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
35
De statiska friktionskoefficienterna för olika
fibrer framgår av följande tabell:
bomull ....................................................0,22
jute ..........................................................0,46
natursilke ..............................................0,57
ull, medfjälls ........................................0,11
motfjälls ........................................0,14
ull i H2O, medfjälls ............................0,15
motfjälls ............................0,32
viskossilke ..............................................0,30
kaseinull ................................................0,46
nylon ......................................................0,40
saran ......................................................0,47
terylene ..................................................0,58
glas ..........................................................0,40
Att ullens är den lägsta är ägnat att förvåna.
En ylleklädnad känns inte särskilt slät och jämn,
men man får betänka, dels att det här är fråga
om friktion mellan fibrer, dels också att
ullfiberns glatta yta och den känsel, som skulle
vara förenad med den i ett ylletyg, döljs av
krus-ningen hos fibrerna och av korsläggningen och
snodden. Om man känner på ett pälsverk, har
man mera intryck av en låg friktionskoefficient.
Vi har också funnit förklaringen till denna
låga friktionskoefficient. Det förhåller sig
nämligen så, att ullfibern är täckt av en tunn hinna
av hittills obekant natur, epikutikulan. Vi
förmodar, att det är något fettsyrakondensat. Denna
hinna ligger som ett skinn utanpå ullens fjäll
och verkar minskande på friktionskoefficienten,
samtidigt som den tjänstgör soin skyddshinna
för de innanför liggande proteinlagren.
Friktionsegenskaper
hos avivagebehandlad rayonull
Det har naturligtvis också varit av intresse att
undersöka friktionen mellan fibrer under
spinning. Vi har t.ex. undersökt avivagemedel för
rayonull, vilka bör vara av väsentlig betydelse
för dennas spinningsegenskaper.
Tabellen visar friktionsegenskaperna hos
rayonull efter behandling med olika avivagemedel:
Avivagemedel Känsel Friktionskoefficient
statisk Hs kinetisk Hk skillnad Hs~Hk
Obehandlad ........... . knarr 0,33 0,19 0,14
Grupp A:
Vapolin 300 Vo, 1 °/o . . mjuk 0,16 0,11 0,05
d:o , 0,5 »/o. . mjuk 0,18 0,12 0,06
Perma Par R, 1 w/o ... . mjuk 0,16 0,10 0,06
Velvamin K 90 ’%>, 1 °/o. . mjuk 0,18 0,11 0,07
Veicol M 50, 1 ’°/o . mjuk 0,22 0,13 0,09
Spindelolja ........... . mjuk 0,19 0,17 0,02
Grupp B:
Veicol S, 0,25 ’%> . knarr 0,36 0,17 0,19
Spinol + trietanolamin. . knarr 0,32 0,16 0,16
Varkaus, 1 °/o......... . knarr 0,36 0,23 0,13
Fotogen ............. . knarr 0,33 0,16 0,17
Natriumtvål, 0,5 ... . mjuk 0,36 0,21 0,15
Grupp C:
Vapolin olja, 0,5 % ... . mjuk 0,37 0,30 0,07
Woolrex ............. . knarr 0,30 0,23 0,07
Det bör nämnas, att dessa friktionskoefficienter
är mätta i torrt tillstånd på
punktfriktionsmäta-ren. Man kan uppdela avivagemedlen efter deras
verkningar i tre grupper. Den första A är den,
för vilken både statisk och kinetisk friktion och
även skillnaden mellan dem blir liten. Den andra
B ger stor statisk friktion, liten kinetisk och
därför ganska stor skillnad, och den tredje C ger
stor statisk och kinetisk friktion och liten
skillnad.
Alla preparationer, soin tillhör grupp A ger en
mjuk känsel och detta gäller också dem som
tillhör grupp C. Grupp B ger däremot ofta ett knarr
mellan fibrerna. Denna knarrande effekt är
alltid förbunden med en stor skillnad mellan
statisk och kinetisk friktion och kan förmodligen
förklaras som en akustisk effekt, som uppstår
därigenom att det behövs en ganska’ stor kraft
för att sätta igång en rörelse mellan fibrerna,
men när denna börjat, åker fibrerna iväg med
stor hastighet, därför att motståndet mot rörelse
är litet. Något slutgiltigt omdöme om vilka av
dessa fibrer, som är bäst att spinna, kan tyvärr
inte ges, därför att olika spinnare har olika
åsikter härom. Vi har emellertid planer på att
undersöka denna fråga mera ingående.
Ett intressant studium erbjuder friktionens
beroende av normaltrycket. Stigande
normaltryck minskar friktionen mellan fibrerna och
man har funnit ett linjärt beroende mellan
friktionskoefficienten och det inversa värdet av
normaltrycket. För avivagemedel, som tillhör grupp
A är detta beroende större för den statiska än
för den kinetiska friktionen. För avivagemedel
tillhörande grupp B, dvs. de med knarrande
grepp, är det motsatta ofta fallet. Frågan om
fiberfriktionens betydelse för spinningen,
särskilt för sträckningen av fiberband, är ännu inte
i detalj uppklarad, men man kan nog vänta, att
resultat av detta kommer inom snar framtid.
Särskilt rayonullsfabrikerna är intresserade av
detta arbete.
Nötning och fiberfriktion
För nötningen av tyg är friktionen mellan
fibrerna av stor betydelse. Nötningen innebär ju,
förutom att fibrerna splitsas upp och nöts av,
att fibermaterial transporteras bort från väven
genom att fibrer fastnar i någon ojämnhet i den
nötande ytan, som kan vara trä, tyg eller läder
eller någonting annat, och då dras ut ur tyget.
Detta går naturligtvis lättare med kortare fibrer.
Därför är ett tyg med längre fibrer alltid mera
nötstarkt än ett tyg med kortare fibrer. Det är
klart, att utdragningen av fibrer motverkas av
friktionen mellan fibrerna. Därför bör troligen
friktionen vara så hög som möjligt i ett tyg.
Emellertid är friktionen mellan fibrerna
vanligen så låg, i synnerhet för ullfibrer, att det
motståndet blir mycket litet, om man inte tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
