Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 22 januari 1952 - Arbetsstudieingenjören — en outnyttjad tillgång, av Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEKNISK TIDSKRIFT v
Arbetsstudieingenj ören
— en outnyttjad tillgång
I uppsatsen "Operationsanalys" (Tekn. T. 1951
s. 947) beskrives hur en diskningsoperation
förbättrades vid ett fältkök tack vare en enkel
iakttagelse, gjord av en vetenskapsman. Av det
beskrivna fallet dras vissa slutsatser, såsom:
"Den tredje [lärdomen] är att förslaget till
förbättring gjordes av någon som hade möjlighet
att framlägga det för någon som hade befogenhet
att genomföra den. (En soldat som skulle ha gjort
samma iakttagelse hade säkerligen inte kommit
någon vart.)"
Detta torde inte endast gälla om soldater. För
att belysa saken behövs ännu några citat ur
uppsatsen:
"Operationsanalysen är . . . en vetenskaplig
metod att förse verkställande organ med
kvantitativa underlag för beslut i företag som står under •
deras ledning.–-Operationsanalysen är
med andra ord en stabsfunktion.–-Det
anses visserligen inte nödvändigt att forskaren
skall vara expert på det område som han satts
att analysera, men han måste ha tillräcklig
teknisk bakgrund för att förstå dess elementa,
tillräcklig vetenskaplig skicklighet för att utföra
analysen . . ."
Hur förhåller man sig på företagsledarhåll till
det faktum, att i Sverige redan finns en yrkeskår
på mera än ett tusental personer, nämligen våra
arbetsstudieingenjörer, som har till sin egentliga
uppgift att "genom en vetenskaplig metod förse
verkställande organ med kvantitativa underlag
för beslut i företag som står under deras
ledning"? I vilken mån har dessa yrkesmän
"kommit någon vart" i sina strävanden att få
"framlägga sina förslag till förbättringar för någon,
som har befogenhet att genomföra dem"?
Har man besinnat att "operationsanalysen är en
stabsfunktion", när ifrågavarande yrkesutövare
underordnas linjefunktionärer av mellanrang
och påbördas t.ex. sådana klara linjefunktioner
som att underhandla med arbetarna i lönefrågor
enligt linjer, som är diametralt motsatta
arbetsvetenskapens syfte? Är det välbetänkt att främst
sysselsätta dessa yrkesmän med ackordssättning,
då man på denna väg maximalt kan få fram en
nytta, som motsvarar minimum av vad som kan
uppnås med operationsanalys?
Om det "visserligen inte anses nödvändigt att
forskaren skall vara expert på det område som
han satts att analysera", utan är nog med att han
har "tillräcklig teknisk bakgrund för att förstå
dess elementa" — varför återkommer då nästan
dagligen i dagspressen annonser av typen:
"Yngre ogift ingenjör med mångårig verkstads- (el.
bageri- el. plåtslageri-, o.s.v.) -praktik erhåller anställning vid
vår arbetsstudieavdelning . . ."
Denna annonsavfattning har sin rot i
feluppfattningen att branschteknologiska insikter skulle
medföra större möjligheter att "genomskåda om
arbetarna maskar" än den specialträning som
arbetsstudieingenjörerna får — eller borde få —
genomgå. Samvetsgranna vetenskapliga
undersökningar har bevisat att raka motsatsen är
fallet. För en villfarelses skull skjutes sålunda den
värdefulla operationsanalysen — näringslivets
sannolikt rikaste ännu outnyttjade guldgruva —
åt sidan.
Vore det inte också skäl att sätta mera värde på
"tillräcklig vetenskaplig skicklighet för att
utföra analysen" än att man betraktar några
veckors undervisning i tillämpad arbetsvetenskap
såsom en tillräcklig påbyggnad på den fleråriga
branschteknologiska utbildningen ?
När Niels Bohr utvecklade sin vetenskap torde
han knappast i främsta rummet ha haft
atombomben över Hiroshima till sitt huvudsyfte, och
lika litet torde Frederick W Taylor framför allt
ha tänkt på ubåtsjakt i Biscayabukten när han
lade grunden till arbetsanalysen. Men är det
kanske med operationsanalysen som med
kärnfysiken, att den endast förmår intressera på
omvägen — över kriget?
Så gott som varje välutbildad representant för
den tillämpade arbetsvetenskapen skulle nästan
automatiskt ha gjort samma iakttagelse om
diskbaljorna som den ifrågavarande
vetenskapsmannen. Sådant är dagligt bröd för en
arbetsstudie-ingenjör. De flesta företag erbjuder rikligt med
tillfällen till analoga iakttagelser och
förbättringsmöjligheter. Eftersom det i längden ändå
blir oundvikligt att inom näringslivet ägna mera
uppmärksamhet åt denna angelägenhet — varför
då dröja därmed? Konkurrensen på
världsmarknaderna skärpes till — och det finns länder i
vilka man utvecklar större energi än i Sverige
på här berörda område. Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
