Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 29 januari 1952 - Grundläggningsmetoder för källarlösa småhus, av Hans Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 januari 1952
87
värmningen kan ske med elvärmeslingor, med
vanliga varmvattenrör eller genom inblåsning av
varmluft i kanaler under golvbeläggningen.
Med nuvarande höga bränslepriser kan
visserligen eluppvärmning ekonomiskt konkurrera
med övriga system, men vid fri prissättning blir
elenergi vanligen för dyr som värmekälla;
framför allt torde våra länders kraftförsörjning —
enligt elteknikernas utsago — icke medgiva
leverans av elenergi till bostadsuppvärmning i större
mängd. Det förefaller därför som om elenergin
måste komma att få ganska begränsad betydelse
i framtiden på detta område, även om den eljest
skulle ha stora praktiska fördelar. Ett på detta
sätt uppvärmt hus har i Sverige uppförts av
Bruno Mathsson i Värnamo. S O Asplund har för
två år sedan uppfört ett hus i Örebro, där han
använt vanliga värmerör lagda i skifferaska.
Varmluftssystem har på senaste tid utförts i en
del fall och åtskilliga har projekterats eller är
under utförande. Sålunda har för Sandvikens
Jernverk 25 personalbostäder uppförts, och
Stockholms Stads Småstugubyrå har enligt
uppgift tre experimenthus under uppförande. I
flertalet fall torde det röra sig om träbjälklag lagda
ett stycke ovanför marken, alltså ett utförande
i princip enligt fig. 1 eller 2. Om man sätter dessa
bjälklags /c-värde till 0,35, rumstemperaturen till
+ 15°C och yttertemperaturen till — 8°C blir
värmeförlusten genom bjälklaget vid 80 m2 yta
Q = 640 kcal/h, vilket ytterligare visar, att
grundläggning direkt på marken icke gärna kan
betyda ökade värmekostnader.
I Canada har man enligt uppgift gjutit
betongdäck direkt på den gräsklädda marken med gott
resultat. Närmare detaljer är mig icke bekanta.
Även i USA har en hel del källarlösa hus
uppförts.
Vid det svenska lantbrukets ekonomibyggnader
har man alltmera gått in för grundläggning på
marken eller till ringa djup nedförda socklar.
Det av djuren utvecklade värmet är fullt
tillräckligt för att hålla marken tjälfri.
Sammanfattningsvis erhåller man enligt min
mening följande lämpliga och möjliga
grundläggningsmetoder:
icke tjälfarlig mark: bärande träbjälklag på
plintar eller längsgående socklar, som nedförs
till ringa djup; bjälklaget bör värmeisoleras
noggrant;
oberoende av markens tjälegenskaper:
betonggolv direkt på mark, önskar man något högre
golvläge kan golvet läggas på en grusbädd e.d.
(fig. 10).
I båda fallen kan uppvärmningssystemet vara
varmt golv eller traditionell värmeledning.
Utvändig isolering med torv, en rabatt, gräsmatta
e.d. förbättrar värmeekonomin betydligt vid båda
metoderna.
Ovanstående framställning förutsätter homo-
Fig. 10. Golv lagt på grusbädd; utanför sockeln isolerande
fyllning.
gent jordmaterial och horisontell markyta. På
starkt lutande mark bör viss försiktighet
iakttas, åtminstone tills större klarhet vunnits i
dessa frågor. Vissa försök med grundplintar, som i
vinter utförts av mig på lutande mark med
måttligt tj älf ärligt material men med kraftig
grund-vattenföring, har visat dåligt resultat. Plintar
som grundlagts på denna mark har lyft sig några
centimeter.
Speciella problem
Av viss betydelse i detta sammanhang är frågan
om vatten- och avloppsledningar. Dessa brukar
ju läggas på frostfritt djup; i norra Sverige
kräves 2,4—2,6 m. Jag har i vinter genomfört två
försöksserier om sammanlagt 16 avloppsrör i
Nordsverige. Dessa har nedlagts på 0,5 resp. 1,0
m djup. Termoelement har anbragts i alla rör
(fig. 11), varigenom temperaturen kunnat
avläsas under vinterns lopp. Alla rör, som har lagts
på 0,5 m djup har frusit, medan av de rör, som
lagts på 1,0 m djup, de klarat sig, vilkas
utförande framgår av fig 12. Lägsta uppmätta
temperaturer voro + 0,6° à -f 1,0°C. I dessa rör har
inget vatten runnit, varför situationen i en
verklig anläggning bör vara gynnsammare. En
kraftigare isolering och mindre djup vore måhända
förmånligare.
En invändning kan resas mot alla metoder, som
syftar till tjälens fördrivande genom
värmetillförsel till jorden. Vad händer, om en sådan
byggnad står oeldad en vinter? Är marken tjälsäker
händer ingenting, är den måttligt tjälfarlig kan
också allt gå bra. Man har då hjälp av det tryck
byggnadens egenvikt utövar mot marken. Men är
marken mycket tjälfarlig torde man få skador i
många fall. De kan motverkas genom riklig
halmfyllning e.d. kring huset. Vidare bör en
byggnad av detta slag kunna bli tämligen böjlig,
så att den "seglar på tjällyftningen".
Slutligen kan det vara värt att påpeka, att
Fig. 11. Provgrav för
temperaturmätning i
avloppsledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
