Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Ångpannorna vid Västerås kraftverk, av Uno Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TEKNISK TIDSKRIFT v
Tabell 1. Turbingeneratorer
[-Turbin-generator Drifttryck-]
{+Turbin- generator Drift- tryck+} at a [-Ångtemperatur-] {+Ångtem- peratur+} °C [-Generatoreffekt-] {+Generator- effekt+} MW [-Varvtal-] {+Varv- tal+} r/m [-Installerad-] {+Installe- rad+} år
G 1 Stal .... 18 350—400 8 3 000 1917
G 2 Stal____ 20 400 27 3 000 1933
G 3 Stal .... 18 350 9 3 000 1919
G 4 De Laval 18 370 12 3 000 1922
G 5 Stal .... 20 425 50 1500 1932
G 6 Stal .... 32 475 65 1500 1949
G 7 Stal .... 32 475 65 1 500 1951
Västerås Kraftverk producerades endast 55
MkWh, huvudsakligen under korta
belastnings-spetsar. Av Vattenfallsstyrelsens kraftproduktion
utgjorde sålunda ångkraften detta år endast
0,8 %. Detta är ett lågt värde, men under torrår
har ångkraften kunnat uppgå till ca 5 % av
elkraftproduktionen.
Val av ångtryck
Då verket planerades 1915 hade man icke så stora
möjligheter som nu i fråga om val av ångtryck,
ångtemperatur och storlek på pannorna. De
ång-data, som då valdes, nämligen 20 at ö arbetstryck
och 350°C ångtemperatur, var vid denna tid höga.
Att tryck och temperaturer har kunnat höj as sedan
dess är en naturlig följd av utvecklingen, varvid
framstegen påverkats, dels av
tillverkningstekniken med användningen av svetsning av de
eldhärdiga stålen som det värdefullaste hjälpmedlet
och dels genom utvecklingen inom
förbränningsområdet, där kolpulver- och oljeeldningen
möjliggjort byggandet av de moderna
strålningsångpannorna.
Ångtryck och ångtemperaturer har därför under
den fortgående utbyggnadstiden höjts med
hänsyn till ändrade driftförhållanden och önskemålet
om bättre ångekonomi. År 1930 höjdes sålunda
trycket till 24 at ö och ångtemperaturen till
435° C. Vid de nu pågående utbyggnaderna är
arbetstrycket 35 atö och ångtemperaturen 480°C.
Man hör ofta den frågan, varför man använder
så lågt ångtryck i Västerås. Särskilt i utlandet,
där problemet med snabbstart vid samköming
med vattenkraft icke är aktuellt i samma grad
som hos oss, tycker man, att vi inte har följt med
i fråga om tryckhöjningen. Anledningen härtill
framgår tydligt, om man studerar fördelar och
Tabell 2. Driftdata för ångpannorna
Panna
nr
1, 3—8 140 160 20 350—400 70—80 250 000 350 000 Konvektion 1915—1922
9 40 50 20 350 75 213 000 265 000 Strålning 1927
10 40 50 20 350 75 213 000 265 000 Strålning 1926
11 120 140 24 425 85 140 000 165 000 Strålning 1932
12 250 300 24 435 88 225 000 270 000 Strålning 1937
13 270 300 35 480 89 175 000 195 000 Strålning 1950
14 270 300 35 480 89 175 000 195 000 Strålning 1951
Total ångproduktion med kol 1 130, med olja 1 300 t/h.
nackdelar icke blott ur driftsynpunkt utan även
ur byggnads- och förräntningssynpunkt. Som
bekant kan man generellt säga, att ett lågt ångtryck
är till fördel för snabbstartsegenskaperna och
anläggningskostnaderna men till nackdel för
driftekonomin vid längre driftperioder. Ju högre
en anläggnings utnyttjningsgrad är, desto iner
kan man gå upp med verkningsgraden och ta
motsvarande ökning i anläggningskostnader.
Härvid gäller ju dock, att de sista procenten är
mycket dyra både i fråga om anläggningskostnad
och ur underhållssynpunkt och måste därför vara
starkt motiverade.
En extremt hög pannverkningsgrad kräver så
låg temperatur på de avgående rökgaserna, att
risk för korrosion i luftförvärmaren uppstår.
Härvid har bränslets kvalitet en avgörande
betydelse. Exempelvis kan man vid eldning med
tjocka brännoljor genom katalysverkan få
svavelsyra i rökgaserna, vilket höjer deras
dagg-punktstemperatur och kan medföra skador på
luftförvärmaren (Tekn. T. 1950 s. 47). Skall
dessutom, som fallet vanligen är vid Västerås
Kraftverk, pannorna ofta eldas på och ställas av, är
det nödvändigt med minsta möjliga
uppeldningsförluster. Att det härvid är fråga om stora
värmemängder framgår av följande exempel.
Om en av de nya pannorna P 13 eller P 14, som
är konstruerad för 35 at ö, i stället skulle ha
utförts för 100 at ö, så skulle
uppeldningsförlusterna ha ökat så mycket, att ytterligare ca 6 t olja
skulle förbrukas per start, vilket med nuvarande
bränslepris skulle ge en merkostnad av över 600
kr. Å andra sidan är den bränslebesparing man
kan erhålla under drift genom höjning av
ångtrycket från 35 atö till 100 atö ungefär 10 %.
Vid en generatoreffekt av 60 MW och en termisk
verkningsgrad av 24 % blir oljeförbrukningen
ca 21 t/h. Besparingen vid det högre trycket blir
således ca 2 t/h, om pannan är i drift med full
last. För att tjäna in en merförbrukning för
uppeldningen av 6 t måste man därför köra
anläggningen under minst 3 h vid full last och givetvis
längre tid om belastningen är mindre.
Vid drift med mest kortvariga spetsbelastningar
är det därför fördelaktigt att använda relativt
låga ångtryck. Dessutom måste man tänka på att
en ångpanna — av gängse utförande med ång-
Ångproduktion Tryck t/h kol olja at ö [-Ångtemperatur-] {+Ångtem- peratur+} °C [-Verkningsgrad-] {+Verknings- grad+} °/o Eldstadsrumsbelastning kcal/m3h kol olja Typ Byggnadsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
