Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Ångpannorna vid Västerås kraftverk, av Uno Blomquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
147
Tabell 3. Jämförelsetal för pannorna P 4—P 14
Panna [-Ångproduktion-] {+Ång- produk- tion+} t/h Aktiv vikt Jämförels ietal
järn t vatten t Vikt (t) per
ångproduktion ( (t/h) järn vatten Värme för start Mkcal)per
ångproduktion (t/h)
domar — för högre tryck erfordrar mycket lång
uppeldningstid, enligt amerikanska normer 4—6
timmar vid 100 at ö. Byggnadskostnaderna
påverkas ju uppåt av det ökade trycket och fordran på
hög verkningsgrad, liksom även kostnaderna för
driftkontroll och matarvattenberedning blir högre.
Kraftverkets nuvarande utbyggnad
Den sammanlagda generatoreffekten är 236 MW
och verkets egenförbrukning för hjälpmaskiner
är 14 MW, så att den disponibla nettoeffekten är
222 MW. Vid praktisk drift kan man dock inte
räkna med mer än 200 MW (tabell 1).
Ångpannebeståndet (tabell 2) utgöres dels av
nio pannor i det s.k. gamla pannhuset med en
produktion av sammanlagt 220 t/h ånga
huvudsakligen till turbinerna G 1, G 3 och G 4, dels av
fyra tornpannor P 11—P 14 med en sammanlagd
ångproduktion av 1 000 t/h, vilken är tillräcklig
för 200 MW på de fyra större Stal-turbinerna.
Mellan den södra utbyggnaden av maskinsalen
och de till ett komplex sammanbyggda
tornpannorna befinner sig matarvattenbyggnaden. Inom
denna finnes högtrycksförvärmare,
matarvatten-pumpar och matarvattenberedningsanordningar
för de större pannorna. Inom byggnaden finnes
även lokaler för driftändamål och det
ångtekniska kontoret.
Strålningsångpannornas
tillkomst och utveckling
Då panntyp skulle väljas för den sista
utbyggnaden i det gamla pannhuset, hade man att ta
hänsyn till, att ett starkt begränsat utrymme
stod till förfogande, vilket med då gängse
panntyper ej tillät större panneffekt än 30 t/h.
Emellertid erfordrades två nya pannor om minst 40
t/h vardera, varför nya vägar måste sökas. Det
var i denna situation som verkets dåvarande
driftchef, Nils Forssblad, framförde sin nya idé
om byggande av billiga strålningsångpannor för
hög effekt och med ringa platsbehov, visserligen
på bekostnad av verkningsgraden men däremot
synnerligen snabbstartade och med små
uppeldningsförluster.
Pannan P 10 — den första av de nya pannorna
— projekterades för eldning med enbart bränn-
olja, som ju är ett idealiskt bränsle för
strålningseldstäder. Pannan togs i drift den 1 mars
1927 och byggnadstiden inklusive
konstruktionsarbetet var endast 10 månader. De aktiva
ångpannedelarna inköptes från specialverkstäder,
under det att järnställningar, plåtbeklädnad och
montage utfördes vid kraftverket.
Principen för den nya strålningsångpannan
framgår av fig. 3. Pannan byggdes för en
kontinuerlig ångproduktion av 45 t/h vid 21 at ö
ångtryck och 400° C ångtemperatur, men genom
senare insättning av ett La Mont-system före
överhettaren begränsades temperaturen till 350°C.
Pannverkningsgraden var 75 %. Hela vikten av
pannans aktiva delar inklusive luftförvärmare
var 47 ton, dvs. 1,1 t per t/h ångproduktion.
Såsom framgår av tabell 3 var motsvarande värde
för de äldre pannorna 3—4. Dessa pannor hade
praktiskt taget samma verkningsgrad som P 10.
För ångpannan P 12 får man värdet 1,5, men
Fig. 3. Den
första
strålningsångpannan P 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
