Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 19 februari 1952 - Nya metoder - Tätning av roterande axlar vid stora tryckdifferenser, av SHl - Syntesgas ur kolpulver, av Wll - Uppvärmning med atomenergi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
165
en, och olja kan inte tränga in i apparaten. Den övre
packningen, som utsätts för skillnaden mellan
apparat-och atmosfärstryck, hindrar olja att tränga ut på
lågtryckssidan.
Båda packningarnas yttre ytor påverkas av en större
kraft än de inre, vid den undre packningen därför att
ytterytan är större än innerytan. För att åstadkomma
begynnelsekontakt finns en ihålig ring 7 som trycker
packningen mot axeln. Kring den undre packningens ring
utjämnas trycket genom kanal 8.
I andra fallet (fig. 2) är den undre packningen utförd på
i princip samma sätt som i förra fallet, men
begynnelsekontakt mellan axel och packning åstadkommes med en
metallring och en konisk fjäder 7. Denna är genomborrad
med ett eller flera hål för att trycket skall bli lika stort
på ömse sidor om den.
Den övre tätningen utgörs av en cylindrisk manschett
eller bussning som står under samma yttre och inre
radiella tryck. Detta medför att spelrummet mellan
bussning och axel förblir konstant trots variationer i
apparattrycket. Bussningen tjänstgör som lager, och spelrummet
mellan den och axeln skall vara så litet, att icke alltför
mycket smörjmedel läcker ut på grund av tryckfallet i
oljehinnan, som är lika stort som övertrycket i apparaten.
Olja kan tillföras enligt samma metod som i första fallet,
men en lämpligare anordning (fig. 2) är att från en
tryck-smörjningsapparat 1 införa olja mellan de båda
tätning-arna. Den olja som inte går åt för att upprätthålla
tryckfallet i den övre tätningen rinner till ett uppsamlingskärl 8
som står i förbindelse med högtryckssidan genom ledning
6. På grund härav blir trycket detsamma på båda sidor
om den undre packningen (W COOPEY i Chemical
Engineering juli 1951). SHl
Syntesgas ur kolpulver. Hittills har man för
framställning av svntesgas i industriell drift använt koks som
utgångsmaterial. På grund av de höga
framställningskostnaderna för detta bränsle strävar man emellertid efter att
direkt kunna använda stenkol, och därvid har metoder
grundade på användningen av kolpulver särskilt stort
intresse, då man i detta fall inte behöver ha så höga krav
på kolets kvalitet utan kan använda de billigaste sorterna.
De mest lovande processerna synes vara de som är
baserade på förgasning av kolpulver i en ström av
syre-vat-tenånga, varvid syret kan vara mer eller mindre rent.
Den metod man har mest omfattande erfarenheter av är
den som bearbetas av Koppers och Bureau of Mines.
Be-dan före andra världskriget hade Koppers i Tyskland i
drift en försöksanläggning med kapaciteten 5 t kol per
dygn, och nu pågår prov i Bureau of Mines anläggning i
Louisiana, Missouri, med kapaciteten 25 t kol per dygn.
I denna senare anläggning arbetar man med ett
sub-bitu-minöst kol med ca 7 400 kcal/kg kalorimetriskt värmevärde
och 4,6 "/o askhalt. Kolet males till ca 0,1 mm kornstorlek.
Syret levereras av en Linde—Fränkl-anläggning för ca
600 nm8/h syre (100 °/o) i form av 95—97 «/o 02. Ett schema
över försöksanläggningen visas på figuren.
Den överhettade vattenångan kommer från en
kulförvär-mare av Babcock & Wilox konstruktion, som eldas med
naturgas. Värmet transporteras här av de cirkulerande
värmekropparna från eldgaserna till ångan. Apparaten är
beräknad för temperaturen 1 370°C, men hittills har man
inte använt högre temperatur än 1 000—1 200°C.
Gasgeneratorn är en horisontell trumma med 1,8 m
diameter och 3 m längd. I dess båda ändar tillföres kolpulver
och syre genom en central brännare, omgiven av en
ringformig öppning för vattenångan. Det är av stor betydelse
för resultatet att vattenångan tillföres separat, och
härigenom skiljer sig denna metod från de flesta andra metoder.
Från de båda motriktade brännarna får man mycket heta
primära flammor, där kolpulver förbrännes med syre i
underskott. Omkring en sådan primär flamma får man
en sekundär reaktionszon, där kol och koloxid oxideras
av vattenånga till koldioxid med väte som samtidig
reaktionsprodukt. Genom de motriktade flammorna får man
god turbulens i förgasningsrummet.
Temperaturen vid primärförbränningen har man inte
lyckats mäta, men den är med säkerhet mycket hög. I den
efterföljande reaktionen begränsar man temperaturen till
ca 1 200°C så att man får ut askan i fast form. Det har
därvid visat sig att man måste räkna med att 10 ®/o av det
tillförda kolet följer med askan. En typisk gasanalys från
provanläggningen är 14,9 */o CO,, 39,5 °/o H2, 42,7 °/o CO,
0,1 °/o CH4 och 2,8 o/o N2.
Bureau of Mines har också en anläggning i Morgantown,
West Virginia, och i denna användes vattenånga med så
hög temperatur som 1 600—1 800°C.
Förbrukningen av kol, syre och vattenånga för
framställning av 1 000 nm3 CO + H2 i de båda nämnda
försöksanläggningarna framgår av nedanstående tabell, där det
"mål" angivits som man kan hoppas komma fram till.
Louisiana Morgantown Mål
Kol ................ kg 635 530 465
Syre (100 %) ...... m3 333 297 300
Ånga .............. kg 486 575 240
En anläggning för 100 t kol per dygn uppskattas kosta
15 M dkr, vilket är ungefär tre gånger så mycket som en
anläggning baserad på koks. Med hänsyn tagen till
anläggningskostnaderna skulle då ett kolpris på 110 dkr/t
motsvaras av 180 dkr/t för koks (A Nielsen i Ingeniören
8 sept. 1951). Wll
Uppvärmning med atomenergi. Den första
värmeledningen som utnyttjar atomenergi sattes i gång i Harwell
hösten 1951. En byggnad inrymmande 80 kontorslokaler
värms sedan dess direkt från den luftkylda atomreaktorn
BEPO. När den nya installationen är fullt utbyggd
kommer kanske ytterligare tre hus att värmas på samma sätt.
Vintern 1951—1952 värms en total rumsvolym på 9 300
m8 med atomenergi från en anläggning för 250 000 kcal/h,
varigenom man sparar ca 250 t kol. Vintern därpå väntar
man att anläggningen skall vara utökad till 1 750 000
kcal/h varvid minst 1 000 t kol kan sparas.
Värmeledningen är av konventionell typ, men i stället
för panna har den en värmeväxlare i vilken vatten värms
med varmvatten (54°C) från en primär värmeväxlare
inbyggd i reaktorns varmluftskanal. Lufttemperaturen i
Fig. 1. Schema för syntesgasanläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
