Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 26 februari 1952 - Norska bil- och passagerarfärjor, av Nils J Ljungzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1952
169
Norska bil- och passagerarfärjor
Civilingenjör Nils J Ljungzell, Stockholm
I Tekn. T. 1951 s. 609 lämnas en översikt1 av
de många färjlederna inom Norges vägväsen och
om deras trafikkapacitet, liksom även hur
färj-lägena är anordnade. Denna gång skall en
redogörelse ges för viktigare typer bland färjorna, och
i samband därmed beröres först erfarenheterna
från färjdriften liksom
konstruktionsbetingelserna för detta slags fartyg.
Trafikens omfattning,
turtäthet och färjkapacitet
Färjledernas längd varierar mycket, enligt
Veg-vesenets statistik2 från 0,1 km ända till 60 km,
och i hög grad också det årligen överförda antalet
passagerare, bussar, bilar och cyklar, varpå
exempel anfördes i Tekn. T. 1951 s. 612. Givetvis är
trafikvolymen även ganska olika under skilda
månader. Tilläggas kan sedan Vegvesenet
publicerat sin statistik för 1950, att det året på 78
färjleder med 628,4 km sammanlagd längd
befordrades3
Antal ökning jämfört
med 1949
bussar ............ 81 932 6 631
lastbilar .......... 365 451 32 672
personbilar ....... 318 294 5 484
motorcyklar ...... 31 444 4 119
cyklar ............ 528 376 64 716
personer .......... 7 823 152 110 390
Den procentuella ökningen är störst i fråga om
motorcyklar och vanliga cyklar med 15,1 resp.
14,0 %, sedan följer lastbilar med 9,8 % och
bussar med 8,8 %, medan personbilar blott ökat med
1,7 %. Totala antalet motorfordon (inkl.
motorcyklar) har på ett år ökat från 748 215 till
797 121, eller med drygt 6,5 %. ökningen av
antalet passagerare på färjorna är 1,4 %.
Om den sålunda alltmer ökande
motorfordonstrafiken, som färjornas kapacitet och storlek är
mycket beroende av, må nämnas att 1950 i Möre
og Romsdals fylke under hela året på sexton
jämförelsevis långa färjlinjer befordrades inalles
89 724 motorfordon, varav mest, 15 123, under
juli, och minst, 4 047, under januari, dvs. något
mer än en fjärdedel av juliantalet.
I Hordaland var fördelningen ännu ojämnare:
på sju färjlinjer under hela året 42 156
motorfordon, därav maximum, 9 123, i juli, och
minimum, endast 1 164, i februari, ösfolds fyra
relativt korta (0,1—0,4 km) färjleder hade däremot
629.122.5(481)
656.66(481)
ganska jämn trafik året runt med totalt 250 226
motorfordon, varav det största antalet, 27 222,
under augusti, och det minsta, 14 673, under
februari.
Av de 78 i Vegvesenets statistik omnämnda
färj-linjerna trafikerades de flesta, 64, hela året,
däribland alla lederna i södra Norge, i Sör- och
Nord-Tröndelag och Nordland, medan på andra håll,
såsom i Vestlandet, vissa mer turistbetonade
linjer blott upprätthölls under sommaren och några
dessutom till fram i november eller december.
Under dylika förhållanden är det klart att
kraven på färjornas kapacitet på respektive linjer
måste modifieras alltefter trafikvolymen. Man
insätter också på flera leder under månader med
ringa trafik mindre fartyg, såsom befintliga
reservfärjor, där så är möjligt.
Regelbunden trafik av linjebussar och bilar
ställer stora fordringar på färjornas kapacitet, och
då närmast på den fria däcksytan, som måste
vara tillräcklig för det önskade antalet fordon av
vissa storlekar. Gäller det även förande av många
passagerare, behövs betydande utrymmen och
bekvämligheter för dem, och behovet av bekväm
inredning stegras gärna med färjlinjens längd
och ju mer turistbetonad den är.
Redan på kortare färjsträckor kan kafé- eller
barservering vara lämplig att anordna ombord,
och då restiden kommer upp i en halv eller en
timme och mer, blir matservering åt
passagerarna gärna önskvärd i större eller mindre
omfattning, medförande motsvarande ökat salongs- och
köksutrymme samt större serverings- och
kökspersonal, än vad som erfordras enbart för
besättningens behov.
Enligt utsago av ingenjören vid Vegvesenet
Sverre Hollum användes icke sällan för små
färjor på somliga sträckor i Norge. Detta märks
särskilt under turistsäsongen, då långa bilköer ofta
bildas vid färjlägena. Bilar, som kommit i god
tid till färjans fixerade avgång, måste bli stående
och vänta till nästa tur, vilket ibland kan dröja
länge och vållar missnöje bland förare och
passagerare.
Fart och driftekonomi
En färjas kostnad beror förutom av storlek och
inredning också mycket på farten. Hollum4
nämner, att en 90’ lång färja brukar erfordra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
