Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Gasturbiner, av Alf Lysholm - Turbiner. Diskussion, av C Berglund, C Kinander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
TEKNISK TIDSKRIFT v
Fig. 17. Värmeeffekt
och mekanisk effekt
för ett aggregat med
en
"Ghost"-kom-pressor vid
gasturbincykel 1—O—e.
resp. 4,5 Mkcal/h. Kraftutvinningen i förhållande till
värmeeffekten anges på fig. 18.
De industriella gasturbiner som varit längst i drift är
Brown-Boveris turbiner till Velox-pannan samt till
Hou-dry’s krackningsprocess för olja. Gastemperaturen har varit
500—550°C. Driftresultat från 1936 särskilt för
amerikanska anläggningar är publicerade i fackpressen (Mech.
Engng sept. 1945 s. 594).
Velox-pannan i Oslo har enligt meddelande därifrån
varit i drift ca 9 år. Underhållet för själva turbinen har
bestått i att ersätta ledskovlar som eroderats av aska i
oljan.
Den gasturbinanläggning som mest påminner om ett
fjärrvärmeverk är Belle-Isle stationen i Oklahoma, USA.
Avgasvärmet från en 3 500 kW gasturbin utnyttjas där till
förvärmning av matarvattnet i en ångcentral. Gasturbinen
sattes i gång den 29 juli 1949 och driftresultatet till den
31 augusti 1950 framgår av följande tabell (enligt Mech.
Engng jan. 1951).
Tid efter igångkörning .................. h 9 564
Tid i drift ............................... h 7 609
Tid för planerad inspektion ............ h 1 921
Tid för oförutsedda driftstopp (oljepump
och flamkontroll) ....................... h 34
Medelgastemperatur under drifttiden ... °C 725
I framtiden planerar man en inspektion av turbin och
kompressor var sjätte månad (3—6 dagar) samt av
brännkamrarna efter 1 000 h (4 h).
Man har således över ett års driftresultat med en
gasturbin med varmvattenberedare och 15 års erfarenheter
med andra industriella gasturbiner.
Som sammanfattning kan man säga att med en gasturbin
följande fördelar ernås:
avloppsvärmet kan återvinnas utan nämnvärd förlust i
effekt, vilket är fallet med ångturbinen (för t.ex. 25 °/o
termisk verkningsgrad blir avloppsvärmet 75 ®/o i form av
varmluft);
Fig. 18. Kraft—
värmekvot för
gasturbin.
effekten för en viss värmeleverans är betydligt större än
mottrycksångturbinens;
man kan på grund av det låga trycket redan med en
effekt av 2 000 kW få nästan samma verkningsgrad som
en stor turbin;
gasturbinen behöver inget kylvatten och kan därför
placeras där värme bäst behöves;
man kan alltså installera ett större antal små
standardiserade enheter, som kan massproduceras och därför blir
billiga; dessutom blir anläggningen mindre känslig för
skador på verk och rörnät;
Värmeleveransen kan på ett enkelt sätt regleras med
bibehållen kraftproduktion;
man kan använda turbinen under sommaren till enbart
kraftproduktion och behöver ej en extra
kondenserings-turbin.
Det synes mig därför att användning av gasturbinen på
ovan angivna sätt skulle medföra avsevärda besparingar
och därmed göra ett fjärrvärmeverk mera räntabelt.
Diskussion
Civilingenjör C Ber<ülund: Ett av de många
avvägningsproblem, som man ställs inför vid samdimensioneringen
av ett fjärrvärmekraftverks båda huvuddelar, nämligen
värmeverket och kraftverket, och där det kan vara av
stor ekonomisk betydelse att finna den lösning, som blir
gynnsammast för anläggningen som helhet betraktad, är
om förbrukningsvarmvattnet på hittills vanligt sätt skall
beredas inom de till verket anslutna fastigheterna eller om
beredningen i enlighet med av L Malm tidigare framfört
förslag skall förläggas till värmeverket. I det senare fallet
förutsättes att det avgasade och, om nödvändigt,
avhärdade vattnet med högsta, praktiskt användbara
temperatur sedan pumpas ut till förbrukarna genom ett särskilt
ledningssystem av stålrör.
Svenska Värmeverksföreningen, som nu påbörjat sina
allmänna utredningar beträffande
fjärrvärmekraftanläggningar, har bl.a. även igångsatt en utredning i denna fråga.
Denna utredning är ännu inte avslutad men det som
hitintills framkommit tyder dock på att en centraliserad
varmvattenberedning kan bli ekonomiskt motiverad. Den
ökning i anläggningskostnaden för rörnätet, som
anordnandet av ett särskilt distributionssystem för
förbrukningsvarmvatten medför, synes nämligen bli ganska obetydlig.
Cirkulationsledningarna för värmeledningsvatten
(huvudsystemet) kan nämligen utföras med en diameter, som vid
oförändrat tryckfall understiger den vid decentraliserad
varmvattenberedning nödvändiga diametern med upp till
15 °/o, samtidigt som från verket utgående ledningar för
förbrukningsvarmvatten kan utföras proportionsvis klena
på grund av gynnsam sammanlagring av de enskilda
fastigheternas maximala varmvattenförbrukningar samt på
grund av hög vattentemperatur. Vid centraliserad
varmvattenberedning tillkommer dessutom
anläggningskostnaden för i verket nödvändig utrustning, men å andra sidan
bortfaller kostnaden för inom fastigheterna annars
nödvändiga regulatorer till förhindrande av för hög
servis-varmvattentemperatur och dessutom även
anläggningskostnaden för varmvattenberedare inom de fastigheter, som
redan vid byggandet är avsedda att anslutas till verkets
nät.
En centraliserad varmvattenberedning möjliggör att
fram-ledningstemperaturen i huvudsystemet kan avpassas efter
lokaluppvärmningsbehovet, dvs. kan sänkas med minskat
värmebehov under hela eldningsperioden. Detta medför,
gentemot alternativet med decentraliserad
varmvattenberedning, att
genererbar mängd mottrycksenergi ökar,
värmeturbinen kan utföras med större avloppsarea,
varigenom den blir bättre avpassad för ren kondensdrift, enär
ångvolymen i turbinens avlopp vid centraliserad varm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
