Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Turbiner. Diskussion, av C Berglund, C Kinander - Träffsäkerhet vid arbetsvärdering, av Yngve Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
201
vattenberedning ökar något men vid decentraliserad
beredning däremot minskar med minskat värmebehov,
värmetillförseln till de anslutna fastigheterna under hela
eldningsperioden kan grovregleras från verket endast
genom ändring av huvudsystemets framledningstemperatur.
Beredningen av förbrukningsvarmvattnet inom verket kan
alltid ske på sätt som bäst gynnar den önskade
kraftgene-reringen, t.ex. i flera steg med avlopps- och
avtappningsånga från värmeturbinen eller i ett steg med avloppsånga
från en separat mottrycksturbin. Om magasin för
varmvatten ordnas inom verket, kan beredningen dessutom
förläggas till sådana tider på dygnet, då den genererbara
mottrycksenergin är mest värdefull.
Om, och i så fall i vilken grad ledningsnätets totala,
årliga utstrålningsförluster kan minskas genom en
centraliserad varmvattenberedning är ännu inte klarlagt och blir
även beroende av proportionerna mellan värmebehoven
för varmvattenberedning och för lokaluppvärmning, men
en minskning med 5—10 °/o förefaller dock trolig.
Minskningen blir dock under alla förhållanden betydande (ca
50 °/o) under den tid, då lokaluppvärmning icke pågår.
Detta liksom möjligheten till magasinering av
förbrukningsvarmvatten inom verket kan vara av betydelse, om
man genom installerandet av en elångpanna vill
möjliggöra att varmvattenberedningen under sommaren kan ske
med elenergi.
Byråchef G Kin ander: Med de priser på bränslen, som
nu råder, måste vi med alla medel se till att vi
ekonomiserar med bränslet till det yttersta. Visserligen kan man
invända att priserna nu ligger på toppen, men faktum
kvarstår, att vi försatt oss i det läget, att vi nästan till 100 o/o
måste importera de bränslen, som åtgår för våra bostäder.
Vill vi se sanningen i ansiktet, handskas vi icke med
bränslet på det mest ekonomiska sättet. Visserligen har vi
pannkonstruktioner för våra värmeledningar, som vid prov
visar t.o.m. mycket goda verkningsgradssiffror, men i
praktiken ligger det helt annorlunda till; undantagen är få
och bekräftar tyvärr, även i detta fall, regeln.
Bränsleekonomin är icke oklanderlig ens vid de nya
kvartercentraler, som på senaste tiden blivit allt allmännare.
Detta beror främst på, att centralerna icke förses med den
apparatutrustning, utan vilken det är omöjligt att följa
förbränningsförloppet, när det gäller gasrika bränslen, men
även därför att man förespeglas, att det är möjligt att
upprätthålla en god förbränningsekonomi med dessa
bränslen, utan kontinuerlig övervakning.
Helt andra blir förhållandena i ett värmeverk, där blir
övervakningen effektiv. Kontentan blir: har vi råd att för
uppvärmningen av fastigheterna i våra stora och
medelstora städer sysselsätta flera tusen man med ett, i bästa
fall, medelmåttigt värmeutbyte, om vi i stället kan nå ett
betydligt bättre utbyte med ett fåtal anställda?
Träffsäkerhet vid arbetsvärdering. I Tyskland söker
man så långt möjligt utveckla arbetsvärderingen vid de
enskilda företagen i stället för att låta uppgiften skötas av
konsulterande. Systemen anpassas så mycket som möjligt
efter den egna anläggningen, så att varje anställd efter
endast en kort förklaring och någon övning kan förstå och
delta i värderingen, åtminstone för den egna
sysselsättningen.
Vid olika tillfällen har gjorts undersökningar för att
pröva hur resultaten överensstämmer, då samma arbeten
värderats av ett flertal personer oberoende av varandra.
I det följande beskrives en sådan värderingsjämförelse
avseende ett arbetsvärderingssystem för reparations- och
underhållsarbeten vid Badische Anilin- und Soda-Fabrik,
Ludwigshafen am Rhein (BASF).
I systemet ingår följande fem faktorer: ansvar;
yrkes-kunnighet (teoretisk, praktisk); ansträngning (psykisk,
fysisk). För varje art av arbete finns en graderingsskala,
där för var och en av de fem faktorerna är angivna
arbetsuppgifter av olika svårighetsgrad. Man använder fem
grader, vilka dock icke har poäng eller liknande, utan endast
ordningsnummer 1—5. Exempelvis anges grad 4 inom
faktorn Fysisk ansträngning på följande sätt:
Byggnadssmed
Smida band
och beslag för
tunga dörrar
(plattjärn, 80
X 12 X 1 600
mm).
Tillverka och
sätta upp
fler-dörrig fabriksport av järn,
2 000 X 8 000
mm.
Maskinmontör Rörmontör Murare
Bearbeta och tillpassa fyra stora
svänghjulskilar, 30 X 70 X 300 mm med skrubbfil. På
svårtillgänglig plats ta ned och
justera utnött slidplan, 40 X 555 mm. På
svårtillgänglig plats justerfila
vertikala löpbanor, 100 X 800 mm. Göra i
ordning och
montera värme-mantelledning 100 1 X 150 1. Mäta ut,
färdigställa och montera
högtrycksrör-ledningssystem inkl. armatur 70 1 för väte. Lösgöra
mutter (5") på högtryckslock med slägga samt lossa lock med kil. Blanda betong för hand. Langa
tegelstenar uppåt. Anordna
arbetsställning på 70 m hög
fabriksskorsten.
Värderingen tillgår så, att arbetet jämföres med de
angivna exemplen och hänföres till endera av graderna 1—5
1 varje faktor. Som resultat härav erhålles ett
gruppnummer om fem siffror, där siffrorna i ordning hänför sig till
faktorerna Ansvar, Teoretisk kunnighet, Praktisk
kunnighet, Psykisk ansträngning och Fysisk ansträngning.
Gruppnumret 3 22 12 betyder sålunda att arbetet klassats i grad 3
för faktorn Ansvar, grad 2 för Teoretisk kunnighet, grad
2 för Praktisk kunnighet, grad 1 för Psykisk ansträngning
och grad 2 för Fysisk ansträngning.
Viktsiffror för de olika faktorerna har framkommit
genom att en utvald kommitté har provvärderat vissa
nyckelarbeten. Resultatet framgår av tabell 1, med vars hjälp
ett gruppnummer direkt kan översättas i ett tal, som
representerar arbetets relativa värde. Ett arbete med
gruppnumret 5 3334 får sålunda värdetalet (arbetsvärdet) 11,5,
som summa av de för resp. gruppsiffror gällande
delvikt-siffrorna 6,0 + 2,0 + 1,0 + 0,5 + 2,0 = 11,5.
Den grupp personer som i föreliggande fall skulle utföra
värderingen bestod av fem ingenjörer, två tekniker, en
kontorist, två kalkylatorer, en verkmästare, en montör,
fyra filare, tre svarvare och en handformare. Dessa hade
tidigare ej haft beröring med arbetsvärdering, och fick
nu endast en åtta timmars information om
arbetsvärderingens innebörd och syftemål. Vidare gjordes några
övningar enligt ett känt arbetsvärderingssystem.
Före värderingen fick varje deltagare de till
BASF-syste-met hörande graderingsskalorna, som förklarades på en
knapp timme och åskådliggjordes genom ett gemensamt
genomgånget arbetsexempel av lättfattligt slag. Deltagarna
uppdelades i grupper om två man, vilka helt självständigt
fick utföra värderingen. Varje grupp fick kortfattade
arbetsbeskrivningar över tolv arbeten från olika områden
inom företaget. Arbetsbeskrivningarna var av följande typ:
Exempel 39: Slipning för hand av verktyg, såsom
spar-skär, sågblad, spiralborrar etc. Arbetet avsynas i
kontrollavdelning och tas sedan om hand av verktygsutlämnare.
Gruppnummer: 1,5/2/3/3/2,5. Arbetsvärde: 4,0.
Tabell 1. Omräkning av gruppnummer till arbetsvärden
(viktsiffror per faktor och grad)
Grad Ansvar Yrkeskunnighet teoretisk praktisk Ansträngning psykisk fysisk
1 ..... ..... 0,4 0,5 0,3 0,1 0,3
2 ..... ..... 0,8 1,0 0,5 0,2 0,5
3 ..... ..... 1,5 2,0 1,0 0,5 1,0
4 ..... ..... 3,0 4,0 2,0 1,0 2,0
5 ..... ..... 6,0 8,0 4,0 2,0 4,0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
