Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Varmtrådsmanometrar, av Guy von Dardel och Hans von Ubisch - Oljeproduktionen 1951, av Wll - Teknisk sprit i USA, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
TEKNISK TIDSKRIFT v
Känsligheten för manometrar med konstant
spänning oeh ström vid högre tryck kan också
ökas genom att öka matningsströmmen. En
nackdel med detta förfaringssätt är dock att om
trycket vid den högre matningsströmmen
plötsligt minskar kan temperaturen bli så hög att
tråden skadas eller kalibreringskurvan ändras. Vid
konstanttemperaturmanometern är
temperaturen alltid begränsad till ett ofarligt värde.
Slutord
Motståndsmanometern i kombination med
lämpliga elektriska kretsar är ett synnerligen
användbart instrument för tryckmätning inom ett
vidsträckt tryckområde. Med
konstanttemperatur-koppling kan man utsträcka mätområdet upp
till flera tiotal torr. Vid högre tryck användes
en identisk anordning för mätning av
strömningshastigheter (anemometer) genom
konvektionens inverkan på värmeavledningen. Vid låga
tryck överlappar motståndsmanometerns
mätområde jonisationsmanometerns.
Genom användning av tillräckligt känsliga
galvanometrar och stabilisering av
yttertempera-turen kan motståndsmanometrar i
laboratorieuppsättningar användas för tryck av
storleksordningen 10~6 torr. Det är dock omöjligt att över
längre tidrymd erhålla en bättre
nollpunktsstabilitet än 10~5 torr. För ett oömt instrument är
redan 10~3 torr ett gott värde. Man har försökt
förbättra stabiliteten genom att täcka tråden
med ett tunt lager av glas9.
I extrema fall kan känsligheten utökas till 10~9
torr, och i denna form används trådmanometern
som ett av standardinstrumenten vid studiet av
molekylstrålar10. En speciell fördel är här också
manometerns ringa utsträckning och volym.
Trådmanometerns karaktär av elektriskt
instrument med möjlighet för fjärravläsning
skiljer den förmånligt från mekaniska eller
vätskemanometrar. Det gör den också idealisk när det
gäller automatisk övervakning av trycket.
Nackdelen är endast kalibreringens beroende av
gasens sammansättning.
Litteratur
1. Dushman, S: Scientific foundations of vacuum technique. New
York 1949.
2. von Ubisch, H: Ön the conduction of heat in rarefied gases
and its manometric application. Appl. sci. Res. A2 (1951) s. 364, 403.
3. Daynes, H A: Gas analysis by measurement of thermal
conduc-tivity. Cambridge 1933.
4. Kenty, C & Reuter, W F: An apparatus for micro gas
analysis. Rev. sci. Instr. 18 (1947) s. 918.
5. Ossofski, E: Constant temperature operation of the hot-ivire
anemometer at high frequency. Rev. sci. Instr. 19 (1948) s. 881.
6. Spangenberg, K R: Vacuum tubes, s. 768. New York, Toronto,
London 1948.
7. von Ubisch, H: A new hot-wire vacuum gauge. Nature 161
(1948) s. 927.
8. Schwartz, C M & Lavender, R: A stable Pirani gauge circuit
for indication and control of vacuum equipment. Rev. sci. Instr. 19
(1948) s. 814.
9. blaisco, E & Miranda, L: New Pirani type vacuum gauge.
Rev. sci. Instr. 21 (1950) s. 494.
10. Frazer, R G J: Molecular roys, s. 37 Cambridge 1941.
Oljeproduktionen 1951. Världsproduktionen av råolja
satte 1951 nytt rekord med nära 594 Mt, vilket var 13,4 °/o
mer än det tidigare rekordåret 1950. Oljeproduktionen var
under 1951 dubbelt så stor som 1938. Den största
ökningen har kommit på det Karibiska området som ökat tre
gånger och Mellersta östern sex gånger.
Oljeproduktion ökning över 1950
Mt »/o
USA ............... ......... 309,0 52,1 14,0
Karibiska området ......... 97,6 16,4 13,4
övriga Amerika ... ......... 23,5 4,0
Mellersta östern .. ......... 97,5 16,4 11,1
Fjärran östern ____ ......... 13,8 2,3 16,0
Väst-Europa ....... ......... 2,5 0,4 22,8
Öst-Europa ........ ......... 49,8 8,4 11,4
Summa 593,7 100,0 13,4
Trots den minskade oljeproduktionen i Iran har för
Mellersta östern under år 1951 erhållits en ökning på
11 % (Chemical Trade Journal 11 jan. 1952). Wll
Teknisk sprit i USA. Före 1929 framställdes praktiskt
taget all teknisk sprit genom jäsning av socker eller
stärkelse, dvs. med melass, spannmål, potatis och andra
stärkelsehaltiga växtdelar som råvara. Så småningom har
emellertid syntetisk alkohol ur etylen kommit att spela en
betydande roll. År 1935 erhölls t.ex. 85,5 °/o av den
tekniska spriten ur melass, 9,7 °/o ur etylen, 2,8 ’"/o ur
spannmål och 2,0 ’°/o ur andra råmaterial; 1951 var motsvarande
siffror 23,9 ®/o för melass, 48,5 °/o för etylen, 25,7 % för
spannmål och 1,9 °/o för andra råvaror, därav 1 ®/o för
sulfitlut.
Tillverkningen av syntetisk alkohol har stigit från 35 Ml
1935 till 430 Ml 1951. Siffran för sprit ur spannmål det
senare året är onormalt hög, 1950 var den bara 0,8 °/o.
Produktionen av syntetisk alkohol växer fortfarande
snabbt, och alla anläggningar av detta slag går för fullt,
medan jäsningsindustrins kapacitet 1951 bara utnyttjades
till ca 33 «/o. Teknisk sprit var 1951 den enda stapelråvara
för kemisk industri som fanns i obegränsad mängd, och
reservlagren hade då nått en toppstorlek på 240 Ml.
Orsaken till förskjutningen i produktionen från
jäsningsalkohol till syntetisk alkohol torde framför allt bero på
att den senare blir billigare. Sulfitluten tycks
amerikanarna ägna mycket litet intresse. En sulfitspritfabrik
byggdes av staten 1945, och är fortfarande den enda i USA.
Användningen av sprit som motorbränsle har aldrig nått
större betydelse i USA, och nu tycks den helt upphöra.
Orsaken härtill är att etylalkoholen är dyr i jämförelse med
bensin. I de fall som man av någon anledning vill använda
en alkohol som motorbränsle väljer man numera metanol,
som kan fås till ett avsevärt lägre och stabilare pris.
Den tekniska spriten trängs ut även på andra områden
av metanol, isopropanol och etylenglykol. De båda första
används som lösningsmedel, därför att de är fria från
de kontrollåtgärder som är nödvändiga för etanol, och
glykol används alltmer som antifrysmedel i kylarvätska.
För detta ändamål förbrukades 1935 ca 150 Ml
denature-rad sprit mot bara ca 4 Ml år 1951, trots att antalet bilar
var oerhört mycket större det senare året.
Den största delen av den tekniska spriten förbrukas nu
av den kemiska industrin vid tillverkning av acetaldehyd,
ättiksyra, etylacetat, etylklorid och etyleter och som
lösningsmedel. Förbrukningen av sprit för framställning av
acetaldehyd har stigit från 63 Ml under 1936 till 350 Ml
under 1951. Användningen av alkohol som råvara för
syntetiskt gummi tycks ha gått tillbaka sedan kriget. Under
den pågående upprustningen har alkoholförbrukningen
bara varit en tredjedel av krigstidens. Butadien till gummi
kan nu fås billigare ur petroleum. Även acetaldehyd
framställs för övrigt nu av denna råvara, t.ex. genom direkt
oxidation av butan och propån. Man kan också vänta att
Fischer—Tropsch-processen en dag skall ge ett betydande
bidrag till försörjningen med aldehyd (Chemical &
Engineering News 19 nov. 1951). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
