Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 4 mars 1952 - Böcker - Fourier transforms in the theory of inhomogeneous transmission lines, av Bertil Håård - Wechselrädertabellen, av W R Uggla - Ab Vibroverken - Erik Ferner - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
TEKNISK TIDSKRIFT v
i en matematiskt lättillgänglig och synnerligen överskådlig
form.
Vissa inskränkningar vidlåder dock metoden, såsom
nämnts i det föregående. Ledningen skall sålunda ha
försumbara förluster, varmed problemet ur såväl praktisk
som teoretisk synpunkt blir mest renodlat. En
generalisering till det förlustbehäftade fallet torde kunna ske på
analogt sätt som vid homogena ledningar. Vidare skall
våghastigheten vara konstant längs ledningen, vilket väl i
allmänhet med god approximation är fallet. Förf. anger
dessutom en metod att behandla fallet med variabel
våghastighet. Den viktigaste inskränkningen är att
reflexionsfaktorn skall vara liten. I de flesta praktiska fall har detta
dock inte så stor betydelse, då man strävar just mot små
reflexioner.
Förf. studerar felet på grund av det gjorda antagandet,
att reflexionsfaktorns kvadrat är mycket mindre än ett vid
en speciell ledning, och finner att felet i detta fall i
allmänhet är utan betydelse och dessutom mindre än vid
andra kända approximativa metoder. Mot att göra en
felkalkyl endast i ett speciellt fall måste dock en viss kritik
riktas, man hade hellre sett en mer generell felanalys.
Slutligen har förf. inskränkt sig till att endast behandla
det fall att ledningens fjärrända än reflexionsfritt
anpassad. En undersökning av inverkan genom ledningen av
en missanpassning i fjärrändan hade varit av stort intresse.
Med sin Fourier-analytiska metod behandlar förf. ett
stort antal ledningstyper, varav man får en mycket god
överblick av deras egenskaper och dessas beroende av
dimensioneringen. Metoden visas också vara användbar
vid diskontinuerligt förlopp av ledningens egenimpedans.
Mot uppsatsens disposition ställer man sig en smula
undrande. Förf. börjar generellt och approximerar sig
sedan fram till sin egen lösning, som helt kort diskuteras.
Härefter följer ett vidlyftigt avsnitt om andra
approximativa metoder, en jämförelse mellan dessa och förf:s egen
samt felanalysen. Först därefter utvecklar och
exemplifierar förf. sin egen metod. Det hade varit lämpligare att
placera de andra approximationsmetoderna, jämförelsen
och även felanalysen i ett appendix eller i slutet av
uppsatsen, då dessa delar icke är väsentliga för sammanhanget
och dessutom omständliga att arbeta sig igenom. Som det
nu är, börjar man först begripa vad det är frågan om, när
man hunnit fram till s. 27 — sidorna 12—26 kan med
fördel överhoppas.
Ytterligare en anmärkning bör framföras, och den gäller
den engelska översättningen, vilken är ovederhäftig och
närmast kan karakteriseras som svenska med engelska
ord. Denna språkliga anmärkning kan för övrigt riktas
mot de flesta av de KTH Handlingar som översätts till
engelska. Ett ovederhäftigt uttryckssätt färgar lätt av sig
på ett annars vederhäftigt innehåll, och det vore
beklagligt om KTH:s skrifter skulle få sitt internationella
anseende naggat i kanten av en sådan orsak. Bertil Håård
Wechselrädertabellen, av F Becker & A Körner.
Buch-verlag F Becher, Kornwestheim bei Stuttgart — Landelius
& Björklund, Stockholm 1951. 275 s., 30 fig. 26 kr.
Detta tabellverk består av två avdelningar. De första 58
sidorna omfattar räkneexempel på tillämpningar av
efterföljande tabeller. Som exempel kan nämnas cylindriska
kugghjul med raka och sneda kuggar, koniska kugghjul
till Klingelnberg-automat, snäckhjul och skruvspindlar,
snäckfräsar etc. Exemplen är detaljerat genomförda med
angivande av nödiga formler.
Tabellerna är avsedda huvudsakligen att användas för
beräkning av differentialhjul och delningshjul för
kugghjulsautomater. Hittills har man varit hänvisad till
logaritmtabeller och detta är mycket tidsödande. Med tillhjälp
av tabellverket slår man upp resultatet omedelbart.
Tabellerna omfattar utväxlingar från 0,1 till 1 med största
differens mellan två på varandra följande tal av 0,00005 med
användning av växelhjul med 18—80 kuggar.
Dessa praktiska tabeller bör ej saknas i någon verkstad
eller på något ritkontor, där man sysslar med tillverkning
av kugghjul av något slag. TV R Uggla
AR Vibroverken, Stockholm, har utgivit ett 50-sidigt,
rikt illustrerat och prydligt häfte, Meddelande 1951: 1, som
innehåller en handledning i betongbeläggningsarbeten på
vägar och flygfält. I Meddelande 1951:2 (8 s.) ges
anvisningar för böjbalksprövning vid betongarbeten jämte
tillhörande beräkning av brottmoment och påkänningar.
Erik Ferner, Stockholm. En 125-sidig, vackert utstyrd
katalog över elisolatorer av ett stort antal olika storlekar
och typer, från Lapp Insulator Co., Leroy, N.Y., USA.
Problemhörnan
Problem 1/52 var följande: "Vilken kontur skall en sträv,
horisontell cylinder ha för att ett på tvären över den lagt
tunt gungbräde skall befinna sig i indifferent jämvikt för
alla lutningsvinklar?"
Låt det horisontella gungbrädets tyngdpunkt befinna sig
i origo på ett avstånd h över cylinderns högsta punkt, så
som figuren visar. När brädet härefter vaggats vinkeln ty,
har dess tyngdpunkt flyttats i vågrät riktning till punkten
T, som skall befinna sig lodrätt över kontaktpunkten P.
Ur figuren erhålles direkt
y
h
eos fp
T
dvs. y = Ti y 1 + tg2 cp
som även kan skrivas
y = h V 1 + (y’)2
eller efter separering
dx —
hdjL= (i)
1 y- — h2
Häri igenkänner man eventuellt differentialekvationen för
en kedjelinje.
Med substitutionen y = h cosh z erhålles lätt
y — cosh — (2)
z
som är problemets lösning.
Metod 2. Ur figuren erhålles direkt sambandet y2 = lf +
+ som är karakteristiskt för kedjelinjen enligt ekv. (2).
Metod 3. Genom att utnyttja det förhållandet att
tyngdpunkten T skall röra sig lika mycket åt sidan som
kontaktpunkten P erhåller man
hd(p
där
Härav
ds -
dx —
eos (p
dx = eos <p ds
hd<p
eos’ (p
som kan skrivas s’ = h y"
eller
dx
h d (tg (f)
hdy’
1/1 +
(3)
Ekv. (3) löses analogt med (1) och ger samma resultat.
Ovanstående är återgivet efter lösningar som ingivits av
hrr Hel och ög.
Problem 3/52, Uppdela uttrycket
a* — aab + cfbs — a b3 + b4
i två reella andragradsfaktorer! A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
