Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Berg och kemi, av J Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
TEKNISK TIDSKRIFT v
turer kunna förlöpa med avsevärd hastighet till
bildandet av föreningar eller fasta lösningar. Till
och med sådana kemiska trögdjur som kvarts och
aluminiumoxid omsätta sig t.ex. med kalk eller
magnesia redan vid 5—600°C till en grad som är
betydelsefull t.ex. för framställning av cement,
glas och keramiska produkter. De därvid bildade
produkterna inverka nämligen på sintrings-,
smältnings- och reaktionsförlopp vid fortsatt
upphettning.
Strukturrelikter
Vidare experiment gåvo som resultat, att de
fasta ämnenas reaktivitet är i högsta grad
beroende av deras struktur, alltså inte endast av
kornstorlek och kornfördelning och därav
följande bättre eller sämre kontakter i
reaktionsblandningen. Olika kristallmodifikationer reagera
således med olika hastighet. Men även där
sådana genomgripande skillnader ej finnas
uppträder ett påfallande inflytande av det sätt på
vilket ämnet framställts, ett beroende alltså av
utgångsmaterialet och dess behandling.
Man kallar numera dylika strukturrelikter
arvsfaktorer och deras försvinnande för åldring. De
äro irreversibla byggnadsfel, som ej svara mot
en jämvikt i kristallbyggnaden. De försvinna då
temperaturen blir tillräckligt hög för att låta
atomerna placera in sig i sina stabila gitterlägen.
Om inte förr sker detta således vid substansens
rekristallisationstemperatur.
Första gången påvisades fenomen av detta slag
hos vanlig järnoxid, som först om den framställes
ur något järnsulfat får den vackra röda lyster
man önskar i rödfärg. Det var Stora Kopparbergs
Bergslag, som ville veta, om man inte kunde få
fram färgen direkt genom kisrostning och alltså
slippa ifrån en oxidations- och
hydratiserings-process svarande mot det naturliga bildandet av
det från Falu Gruva bekanta vitriolslammet. Det
visade sig emellertid vid en av de tidigaste
röntgenspektrografiska undersökningar som
företagits i Sverige (1920) att detta inte gick. Den
röda lystern är bunden till små av
modersubstansen vållade "arvsynder" i strukturen. När dessa
vid 800—900°C försvinna går också den vackra
färgen bort.
Till denna grupp av tekniskt mångsidigt
använda resultat höra också de till en generellt giltig
regel sammanfattade iakttagelserna, att varje
tillstånd av strukturomvandling eller annan mot
inre energiöverskott svarande labilitet försätter
den fasta substansen i ett särskilt aktivt
förhållande till omgivningen. Och detta, liksom allt
annat vi tala om här, avser det fasta ämnets
förhållande inte bara till andra fasta utan också till
flytande eller gasformiga medier. Den ökade
aktiviteten kan utnyttjas positivt vid framställning
av speciellt rena produkter genom
pulveromsättningar utan tillsats av flussmedel eller också för
att skydda t.ex. ett ugnsmaterial, som aldrig får
omvandlas inom det temperaturområde där det
användes.
Några typexempel på ny teknisk användbarhet
må här anföras. Framställningen av rödfärg har
redan nämnts. Jag tror att vi i Sverige kunna få
fram en vida mera omfattande produktion av
pigment. Vi ha zink, bly, kobolt, nickel, koppar,
mangan, och av deras oxider, silikat, aluminat
m.m. kan man i form av föreningar, fasta
lösningar eller blandningar få fram hela spektret av
färger.
Min doktorsavhandling för snart fyra decennier
sedan handlade om dylikt, och förslag till
inhemsk produktion gjordes ungefär samtidigt. Jag
har hittat den gamla boken på
industrilaboratorier i många länder — senast i USA — där man
begagnat sig av fördelen att genom
pulveromsättningar mellan oxider med reglerad reaktivitet få
fram dylika produkter. I Sverige kom metoden
tidigt till användning i Gustavsberg.
Ett högaktuellt område, grundat på
spinellsyn-teser av detta slag, är framställningen av t.ex.
ferriter och fasta lösningar av spineller med
specifika elektriska och magnetiska egenskaper. Det
är som bekant högfrekvenstekniken i dess många
former, som behöver apparatdelar av detta slag.
Produktionen av högeldfasta eller kemiskt
beständiga "refractories" är ett annat
tillämpningsområde med stor variabilitet.
Under min vistelse vid New York State College
for Ceramics i Alfred, N.Y., där tusentalet
studenter utbildas till ingenjörer eller forskare på
keramikområdet, gavs upprepade gånger tillfälle att
delta i de olika avdelningarnas "research
discus-sions". Ett högaktuellt spörsmål var just
utexperimenterandet av "refractories" t.ex. för
reak-tionsplan. Denna fabrikation har naturligtvis
samma behov i Sverige. Vi ha, skulle jag tro,
tillräckliga förekomster av zirkon och beryllium här
hemma. Torium, cerium, yttrium, och deras
släktingar äro vi inte heller utan. Alla finna i dag
användning vid fabrikation av specialkakel. Jag
tänker att vi böra kunna komma rätt långt på
keramik området genom systematiskt utnyttjande
av vad vi redan veta om specificerad flotation och
de fasta ämnenas reaktivitet.
Möjligheter att reglera aktiviteten
Ett resultat, som likaledes fått principiell
betydelse och praktisk användbarhet är
konstaterandet av, att även sådana gaser, som ej äro direkt
kemiskt aggressiva i högsta grad kunna inverka
på det fasta ämnets reaktivitet därigenom att de
kunna upplösas i det. Sådant var tidigare känt
för metaller men icke påvisat för de
icke-metal-liska ämnena. Som ett enda exempel må
nämnas, att kvartspreparat som förupphettats i
syrgas eller kvävgas visa även vid samma
kornstorlek ytterst olika reagerbarhet t.ex. med kalk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
