Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Berg och kemi, av J Arvid Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
219
trots att varje kemisk inverkan på kvartsen av
syre eller kväve är utesluten.
Även rekristallisationsförmågan, alltså
torr-sintringen och sammanbakningen influeras.
Genom individuell gaspåverkan kan man således
ytterst verksamt reglera reaktivitet och
torrsint-ring utan tillförsel av förorenande flussmedel.
Metoden är mycket ny och ännu föga tillämpad.
Vad den kommer att betyda för pulverkeramik
och pulvermetallurgi ligger i så öppen dag, att
det ej behöver exempelifieras. Detsamma gäller
för reglering av katalysatoraktivitet.
Genom variation inom tillåtna gränser av
temperatur, upphettningstid och kontroll av
omgivande ugnsgaser har skifferaskans reagerbarhet
med kalk kunnat påverkas. Resultatet, rätt
tekniskt använt, torde kunna bli av betydelse för
användning av skifferaska som råvara för
byggnadssten.
Under kriget och bauxitbristen utfördes på
Sili-katinstitutet i samarbete med Höganäsbolaget
framställning av absolut ren aluminiumoxid ur
flygaska och vissa leror, även detta genom
reak-tivitetsreglering av det använda materialet. Hit
höra bl.a. också arbetena tillsammans med
Gustavsbergs Porslinsfabrik och Mälardalens
Tegelbruk med regenerering av gjutgips och
plastice-ring av magra leror.
Bränd leras förmåga att binda vattenånga har
Sandford visat vara i hög grad beroende av t.ex.
kolsyrahalten i ugnsatmosfären. Denna och andra
liknande iakttagelser ha medfört en betydligt
rationellare industriell atmosfärkontroll i
glashyttornas ugnar och kylkanaler än tidigare.
Fuktens betydelse vid målning även av sådant
gods, som ej kemiskt binder vatten (kvarts,
fältspat, malmer) är av annat slag, men väl värd att
mera uppmärksammas. Här gäller det närmast
kapillära processer och utbildandet av
finkorniga stötdämpande lager kring okrossade korn.
Det finns i regel en optimal gräns för lämplig
fuktighet. Absolut torrhet är vanligen ej heller bra
på grund av klumpbildning av elektrostatisk
anledning. Utförda experiment i stor skala i
samarbete med Surte Glasbruk ha visat den stora
betydelsen av bättre kunskap 0111 materialet även i
detta hänseende. Målning kostar som bekant pengar.
Platsväxlingsreaktioner
Då platsväxlingsreaktioner av olika typer
upptäcktes för ca 30 år sedan utlöste de ett skri av
ogillande över ett sådant okvädande av de fasta
ämnenas dogmfasta kemiska kyskhet. De
förlöpte nämligen vid lämpliga kombinationer med
stor intensitet vid förbluffande låga
temperaturer. De gåvo nästan lika omedelbart upphov, dels
till de första spekulationerna över
reaktionsmekanismen vid pulveromsättningar och dels till
teknisk produktion. Det senare gällde i första
hand spinellkakel och metallurgiska processer.
De olika typerna bruka anges med
principformlerna
M’0 + M"XO„ = M"0 + M’XO,( (1)
M’0 + M"X = M’X + M"0 (2)
M’0 + M"X + 02-> M’XO„ + M"0 (3)
varvid M’0 och M"0 äro metalloxider t.ex. BaO,
SrO, CaO eller MgO, M’X och M"X
metallhaloge-nider, -sulfider, -karbider, -silicider, -fosfider etc.,
M’XO„ och M"XO„ metallsalter av syresyror, t.ex.
sulfat, karbonat, silikat, fosfat.
Om pulvret är fint och reaktionens
värmeutveckling stor börjar omsättningen som sagt vid
tekniskt sett mycket låga temperaturer och
förlöper till stor fullständighet. Vid ekv. (1), när
M’0 står för BaO, SrO, CaO sker starten vid resp.
ca 350, 450 och 500°C oberoende av saltets art.
I detta fall ombesörjes materietransporten
säkerligen genom vandring av molekylartade komplex
utefter kontaktytor. Det är en ytterst aktuell
uppgift, även tekniskt sett, att utforska också hur
omsättningar mellan fasta ämnen äga rum. En
modern fabrikation kan i dag ej nöja sig med att
den sker.
De särskilt högtemperaturbeständiga
forsterit-och kromitkaklen framställdes mycket snart
genom pulveromsättningar enligt ekv. (1) där M’0
är MgO och M"XO,t olivin eller kromjärn
(ferro-kromit).
Därmed är den tekniska användningen av
denna reaktionstyp ehuru mångskiftande långt ifrån
uttömd. Det är alla skäl att pröva den på
blandningar med aluminiumsilikater, t.ex. andalusit.
Kristidens aluminiumframställning vilade inte
på en fullständig kännedom om material och
processart.
Via platsväxlingsreaktioner i blandningar,
innehållande kalihaltiga mineral (t.ex. fältspat)
bergarter (t.ex. leptiter) eller avfallsprodukter (t.ex.
skifferaska),starta omsättningar, som eventuellt
kunna leda till framställning av så viktiga
produkter som kali och soda. För framställning av
kali utarbetades under kristiden ett par metoder
som redan i då föreliggande form skulle kunnat
ge oss gödningskali — dyrt kanske men billigare
än att svälta ihjäl.
En systematisk utarbetning av nödig teknisk
apparatur för denna produktion behövs givetvis
för att göra metoden användbar i fredstid, men
detta har ännu ej skett. Kan månne inte den
kristidsatmosfär vi ha vara tillräckligt aktiverande?
Självklart spelar den ömtåliga bränslefrågan här
en viktig roll, men en av metoderna var ej
baserad på tillsats av koksalt, vars framställning i
Sverige kostar mycket bränsle.
Lovande försök utfördes ungefär samtidigt med
att framställa soda ur natronrika nefelinsyeniter,
som naturligtvis först få nefelin-anrikas genom
flotation. Inte heller i detta fall har man visat
något intresse för metodens fullbordande. Soda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
