Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Polyvinylkloridpastor, av Harald Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
TEKNISK TIDSKRIFT v
under polyvinylkloridens tillverkning, nämligen
temperatur, katalysatorhalt, emulgatorhalt,
poly-merisationstid samt torkning och siktning av
polymeren. Då dessa faktorer ligger utom
räckhåll för pastatillverkaren, övergår jag i stället till
att beskriva de egenskaper hos polymeren, som
gör den lämpad för pastatillverkning.
De flesta polymerer ger pastor av något slag,
men bara ett fåtal fyller ens de flesta av
ovanstående krav på en god pasta. Man torde kunna
indela pastapolymererna i två grupper, nämligen
det stora flertalet, såsom fransk Rhodopas, tysk
Igelit, svensk Pevikon och engelsk Corvic PM,
samt en soin står i särklass: Breon 121. Av de
förstnämnda torde Corvic PM höra till de bättre,
men den är också jämförd med de övriga ganska
dyr. Detta gäller även Breon 121, som torde vara
den för närvarande dyraste för pastatillverkning.
Den största skillnaden mellan Corvic PM och
Breon 121 utgör partikelstorleken, som hos den
förra är ca 50 ji, men hos den senare 0,1—1 fi.
Jämte olikheter i
partikelstorleksfördelningskur-vornas utseende medför detta stora olikheter hos
de pastor, som framställts av de båda
polyme-rerna.
För att erhålla ungefär samma viskositet måste
man använda 20 % mera mjukningsmedel till
Corvic PM än till Breon 121 (tabell 1). Då man
vill ha en så litet mjukgjord pasta som möjligt
för att få fram en torr och läderliknande film hos
den färdiga plastprodukten, framgår mycket
klart Breon 121 :s överlägsenhet. Dessutom
uppvisar filmer tillverkade av Breon högre
draghållfasthet, vilket bl.a. medför större slitstyrka hos
den färdiga produkten.
Mjukningsmedel
Valet av mjukningsmedel är av vital betydelse
såväl för pastans som slutproduktens
egenskaper. Det finns en oerhörd mängd
mjukningsmedel, och för att få någon översikt av dem kan
följande ganska enkla klassificering utgöra en
viss ledning:
organiska estrar: ftalater, adipater, sebakater,
azelater, pelargonater av högre alkoholer;
oorganiska estrar: arylfosfater, alkylfosfater,
arylalkylfosf ater;
polymerer: polyestrar, t.ex. Paraplex,
nitrilgum-mi, t.ex. Hycar;
diverse: amider, polyetylenglykolestrar,
derivat av feta oljor;
"extenders": kolväten, klorerade bifenyler,
klorerade paraffiner.
Av dessa torde dioktylftalat och trikresylfosfat
vara de, som företrädesvis används för pastor,
under det att de övriga intar en mindre
framskjuten ställning.
Då man i allmänhet icke har många polymerer
att välja på men däremot ett stort antal
mjukningsmedel, är det dessa, som i hög grad
bestämmer pastans viskositet. Mjukningsmedel med låg
viskositet ger ganska naturligt pastor med låg
begynnelseviskositet. Hur viskositeten kommer
att gestalta sig vid lagring beror på helt andra
faktorer, såsom mjukningsmedlets förmåga att
lösa polymeren. Ett mjukningsmedel, som har en
stark tendens att svälla och lösa
polymerpartik-larna, ger en pasta med snabbt stigande
viskositet. Ett mjukningsmedel med hög viskositet ger
pastor med hög begynnelseviskositet, varför man,
om man önskar använda polymera typer, t.ex.
Paraplex G-40 eller G-60, måste blanda dem med
mjukningsmedel med lägre viskositet eller
tillsätta något spädningsmedel.
Med hänsyn till sin verkan indelas
mjuknings-medlen i två klasser, primära och sekundära
mjukningsmedel; de senare kallas även
"extenders". De primära mjukningsmedlen
karakteriseras av, att de är lösningsmedel för
polyvinyl-klorid vid förhöjd temperatur och att de har hög
kokpunkt. Deras avdunstning vid normal
temperatur blir därför mycket liten eller praktiskt taget
ingen. Sekundära mjukningsmedel är ej
lösningsmedel för polyvinylklorid och i regel ej
ensamma kombinerbara med polyvinylklorid utan
fordrar närvaron av ett primärt
mjukningsmedel. Man skulle kunna betrakta dem som
flytande fyllmedel och deras förnämsta och
praktiskt taget enda uppgift är att förbilliga
blandningen.
Det ojämförligt mest använda och samtidigt
bästa mjukningsmedlet är dioktylftalat. Detta
namn är emellertid något missvisande, emedan
det i själva verket icke är normal oktanol, som
ingår i estern, utan 2-etylhexanoI, varför det
rätta namnet borde vara di-2-etylhexylftalat. En
ester av normal 2-oktanol är dikaprylftalat. Båda
ftalaterna har ungefär samma egenskaper och
kan i praktiken utbytas mot varandra, utan att
några prov behöver göras. För närvarande är
dioktylftalat billigast, men i England hoppas
man, att dikaprylftalat skall bli billigare, när
Tabell 1. Viskositet och hållfasthet hos polyvinylklorid pastor
12 3ABCDEFG
Corvic PM ...................... viktsdelar 100 100 100 — — — — — — —
Breon 121 ...................... viktsdelar — — — 100 100 100 100 60 36 40
Breon 202 ...................... viktsdelar — — — — — — — — 24 27
Mjukningsmedel ................ viktsdelar 100 80 65 100 80 65 45 40 40 33
Viskositet ..............................P 18 95 1 000 8 17 70 870 100 30 100
Dragbrottgräns .................... kp/cm2 77 105 115 133 158 189 217 — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
