Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1952 - Nya metoder - Ångbesparing vid framställning av sprit, av SHl - Röntgenanalys av legeringar vid hög temperatur, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K\ mars 1952
231
Fig. A. Destillation med kompression av ånga med
ång-ejektor; 1 avdrivare, 2 förstärkare, 3 mäsk förvärmare, A
ånggenerator, 5 ejektor, 6 kondensor, 7 spritkylare, 8
finkeltvätt.
mäsk 0,5 kWh elenergi för kompressorn och 1,6 kg ånga.
I stället för eldriven kompressor kan man använda
ång-ejektor för kompression av ångan. Härvid blir
ångförbrukningen större — hur mycket beror på friskångans
tryck. Ju högre detta är, desto bättre blir ekonomin. Vid
denna metod (fig. 4) arbetar båda kolonnerna vid
atmosfärtryck. Det är omöjligt att kondensera all alkoholånga
från avdrivaren i dennas ånggenerator, varför en del av
den måste överföras till förstärkaren.
Ångförbrukningen för 1 kg 95 °/o alkohol ur 1 ’"/o mäsk
blir vid 2 at ö ångtryck ca 8 kg och vid 40 at ö ångtryck
5,5 kg. Samma metod kan användas vid destillation av
mäsk med 8 % alkoholhalt, varvid ångförbrukningen bör
sjunka från 2 kg till 1,6 kg vid 10 at ö ångtryck och till 1,3
kg vid 40 at ö.
Vid expandering av återstoden från avdrivaren kan bara
en starkt begränsad ångmängd återvinnas, därför att
ångtrycket snabbt faller med sluttemperaturen. Vidare beror
utvinnbar ångmängd givetvis av den kvantitet återstod som
står till förfogande. Används ångejektor kan
ångförbrukningen vid destillation av 1 fl/o mäsk minskas från 13 till
10,5 kg per kg 95 °/o alkohol, när friskångans tryck är
2 at ö. Ar detta 40 at ö kan man komma ned till 8 kg.
För mäsk med 8 % alkoholhalt blir besparingen av ånga
mycket mindre.
Med eldriven kompressor kan man ur 1 ""/o mäsk erhålla
1 kg 95 o/o alkohol med en förbrukning av 1,5—2 kWh
och 3—4 kg ånga.
En stor nackdel hos denna metod är emellertid att
föroreningar i återstoden kan skada kompressorn. Vid
destillation av sulfitsprit fordras grundlig tvättning och
kemisk behandling av ångan för att korrosion av kompres-
sorn skall undvikas (G Bæcklund i Teknisk Ekeblad
29 nov. 1951). SHl
Röntgenanalys av legeringar vid hög temperatur.
Numera anses röntgenundersökning vara ett oundgängligt
verktyg vid studium av legeringar. Härvid används oftast~
Debye—Scherrers pulvermetod, som kan ge viktiga
upplysningar om ett legeringssystem. Olika fasers
kristallstrukturer kan bestämmas, när de inte är alltför komplicerade;
förekomsten av olika faser i en legering kan konstateras;
variationer i gitterparametrar kan iakttas i enfassystem,
vilket är av värde vid fastställandet av fasgränser;
existensen av gitter av högre ordning och
ordnings-oordningsreaktioner kan påvisas.
Man behöver emellertid inte nödvändigt ha pulverprov,
då det är möjligt att med lämplig apparatur utföra
undersökningar enligt Debye—Scherrer med kompakta prov och
röntgenstrålarna i liten vinkel mot en plan yta. Det är
emellertid ofta omöjligt att studera förhållandena vid hög
temperatur genom undersökningar vid rumstemperatur, ty
det är långt ifrån alltid möjligt att fixera en viss
struktur genom snabb avkylning. Röntgenundersökningar vid
hög temperatur är inte lätta att utföra, men man har nu
övervunnit de praktiska svårigheterna.
Den första röntgenanalysen vid hög temperatur utfördes
1922 av svenskarna A F Westgren och G Phragmén, som
gjorde en mycket viktig och uppmärksammad
undersökning av rent järns allotropa modifikationer. Enligt
nuvarande uppfattning var deras apparatur mycket primitiv
men tydligen fullt effektiv. Deras prov bestod av en
järntråd upphettad med växelström och monterad i centrum
av en cirkulär kamera. Inga anordningar för att skydda
provet mot oxidation fanns, och dess temperatur mättes
med en optisk pyrometer. De lyckades dock visa, att
oc-och ö-järn är identiska och kunde avliva antagandet, att
en /S-modifikation existerar.
Vid den moderna tekniken används en noggrant placerad
hållare för pulverprovet, som monteras på en tråd eller
tas i ett rör av glas eller kvarts. Det omges av en
cirkelrund filmhållare, i vilken finns en slits. Genom denna
infaller ett knippe röntgenstrålar diametralt. Vid
högtem-peraturundersökningar omges provet av en liten ugn, som
naturligtvis måste ha en cirkelrund öppning (fig. 1), som
släpper igenom röntgenstrålarna.
Provets diameter är bara 0,5 mm, och det är därför
mycket svårt att åstadkomma jämn temperatur, när ugnen är
cylindrisk (fig. 1 A). Värme förloras nämligen på grund av
strålning genom ugnens cirkelrunda öppning. Man har
därför givit ugnen klockform B, utfört den i form av
halvklot av platina C eller som en stympad dubbelkon D. Alla
konstruktionerna avser att koncentrera strålningen från
ugnsväggarna mot den kylda delen av provet. Det är inte
lätt att hålla ugnstemperaturen tillräckligt konstant, men
med den moderna elektronikens hjälp har detta lyckats.
Kameror, i vilka kompakta prov kan undersökas, har
flera fördelar. Man kan ge provet jämnare temperatur på
grund av dess relativt stora massa. Temperaturmätningen,
som är mycket besvärlig för pulverprov, kan göras genom
att placera ett termoelement i kontakt med provet. Å andra
sidan är kornen större i kompakta prov än i pulverprov,
varför man måste ha möjligheter att låta strålknippet
svepa över ett stort antal korn under exponeringen. Annars
Fig. 1. Ugnstyper för
högtemperatur röntgenkameror; A
enkel cylindrisk ugn, B
klock-typ enligt Hume—Rothery
och Reynolds, C platinaugn
med halvklot enligt Peiser, D
ugn med stympade koner
enligt Ellwood.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
