Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 25 mars 1952 - Böcker - Den svenska byggnadsmaterialmarknaden, av Elon Igestedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
TEKNISK TIDSKRIFT
miska uppgifter. Med statiska menas de som
tillfredsställer ett existerande behov — med dynamiska sådana som
har till syfte att ge upplysning om nya metoder, varor, och
användningssätt, och att snabbt få dessa accepterade.
Distributionens dynamiska funktion är en mycket viktig
faktor, när det gäller att föra den materiella utvecklingen
framåt. Den mest geniala nyhet är värdelös, om ingen får
veta att den existerar. Förf. talar visserligen varmt om
den stora betydelsen av teknisk information, men skiljer
denna från något som han kallar reklam. Hur har gränsen
dragits mellan dessa båda? Jag kan inte se någon skillnad
mellan dem, i all synnerhet som förf. påpekar, att en av
orsakerna till ökningen i teknisk information inom t.ex.
tegelbranschen har varit hård konkurrens! Teknisk
information bör betraktas som en form av reklam.
överhuvudtaget måste man ställa sig rätt skeptisk till de
teoretiska resonemangen i distributionskapitlet, då de synes
till största delen vara väl generellt framställda och alltför
fria från alternativtankegångar. Beträffande t.ex. lagring
(s. 189) säger förf. helt generellt, att man bör sträva efter
att låta en så stor del som möjligt av varorna gå direkt
från producent till köpare och att göra
omsättningshastigheten för lagerliggande varor så stor som möjligt.
Därigenom skulle man minska kostnaderna för lagringen, och
det förefaller ju alldeles klart, men när det gäller
åtskilliga varor, skulle direktleveranser ställa sig mycket
dyrbara och i vissa fall vara nästan omöjliga att genomföra.
Man kan t.ex. tänka på kolonialvarubranschens
förhållanden. För att avgöra om lagring är motiverad eller ej, måste
man jämföra kostnaderna för denna med kostnaderna för
det distributionssätt som skulle ersätta den — i detta fall
leveranser i mindre kvantiteter direkt till konsument.
En del av uppgifterna om distributionsstrukturen kunde
lämpligen fått form av diagram, t.ex. köpens fördelning på
olika kategorier. Bl.a. för jämförelser med andra
branschers distributionsförhållanden skulle även uppgifter om
typiska leveranskvantiteter av olika byggnadsmaterial,
försäljning per försäljare, försäljningens säsongfördelning etc.,
vara av intresse.
I kap. 12 försöker förf. visa, att den samverkan i fråga
om transporter, som förekommer inom de olika
kartellerna i de behandlade branscherna, medför en avsevärd
besparing. Idén och dess utgörande är intressanta, och förf.
har av allt att döma lagt ned mycken energi på detta, men
en del av de förutsättningar, som framställningen bygger
på, är mindre tillfredsställande. Om konkurrens skulle
råda, säger han, borde den lokala marknaden förbehållas
företaget på orten på grund av transportkostnadernas
betydelse för dessa material. Men så blir inte fallet, utan
längre bort belägna företag säljer eller försöker sälja på
det lokala företagets marknad. Detta fördyrar
transporterna och konsumenterna får betala högre pris än om
samverkan (kartell) skulle existera. Detta resonemang måste
bygga på en eller flera av följande förutsättningar:
förf. ser problemet på kort sikt,
det lokala företagets kostnader i övrigt är högre än
konkurrenternas,
priserna inom branschen är fasta, varför någon
prisdifferentiering ej kan förekomma,
det lokala företaget kan inte täcka hela det lokala behovet
(men i så fall skulle av allt att döma förhållandet icke
avhjälpas med en kartell),
kunderna föredrar av någon anledning det längre bort
belägna företagets varor.
På kort sikt kan det naturligtvis inträffa, att ett ur
transportkostnadssynpunkt sämre beläget företag kan
konkurrera, men det vore besynnerligt, om ett sådant fenomen
skulle bestå, sedan det lokala företagets ledning hunnit
genomföra den erforderliga justeringen av prispolitik,
produktionskostnader, e.d. Godtar man kortsiktssynpunkten
kan man ju förutsätta t.ex., att den sittande ledningen är
fullständigt inkompetent, och i så fall kan man komma
till nästan vilka resultat som helst.
Frågan om det lokala företagets kostnader har förf.
klarat av genom att förutsätta, att produktionskostnaderna
är desamma för olika företag. Men är detta en realistisk
förutsättning? Det förefaller högst otroligt, att de företag
som samverkar skulle ha samma produktionskostnader,
trots att de under denna samverkan haft god tid på sig till
anpassning. Och även om så vore fallet, ger detta ingen
grund för antagandet att olika företag under fri
konkurrens skulle nå ett så statiskt läge.
Är priserna fasta kan man knappast tala om fri
konkurrens. När en kostnadspost är av så stor betydelse och
så lätt att identifiera som transportkostnaderna i detta fall,
förefaller det rimligt att endera differentiera priserna eller
låta köparna själva bestrida transportkostnaderna, och
har man genomfört en sådan differentiering, och ett sämre
beläget företag kan konkurrera under någon längre tid,
måste man väl slå fast att det lokala företaget är mindre
effektivt och väl knappast bör fara illa av konkurrensen.
Normalt verkar denna som en sporre till
kostnadssänkan-de åtgärder, vilkas resultat helt eller delvis kommer
konsumenten till godo.
Om förf. slutligen utgår från att de olika företagen
tillverkar varor, som ur konsumenternas synpunkt ej är
utbytbara mot varandra, förändras icke detta enbart därför
att företagen bilda en kartell, varför man inte har
anledning räkna med någon transportekonomisk vinst.
På s. 213 säger förf.: "För följande beräkningar gör jag
emellertid dessa antaganden: Om samverkan ej äger rum
mellan de olika företagen inom en kartellsammanslutning
är företagens leveranser till olika konsumtionsorter
oberoende av transportkostnaderna, men direkt proportionella
mot företagens storlek." Därpå säger han sig vara
medveten om dessa antagandens brister, men ändå tro att
leveransfördelningen skulle motsvara dem efter en lägre
period av konkurrens och om variationerna i
transportkostnader ej är alltför stora. Det förefaller vara en något
ovanlig vetenskaplig metod att bygga på något man vet är fel,
men ändå hoppas att man skall komma rätt i det långa
loppet! Antagandet innebär att om cementfabriken i Limhamn
skulle konkurrera med den i Stora Vika och båda vara
lika stora, så skulle de leverera samma mängd cement till
Stockholm.
På grundval av sådana antaganden erhåller förf. en
transportekonomisk vinst för leveranser på Malmö vid
samverkan på hela 286 °/o. Han reserverar sig visserligen för
att denna siffra är för hög, men säger också att innan
samverkan kom till stånd leveranser även från avlägset
belägna cementfabriker sändes till Malmö enligt en uppgift
han erhållit. Varifrån denna uppgift härstammar och vilka
mängder cement den avser, redovisar han dock inte.
Förf. drar med ledning av sina beräkningar slutsatsen, att
den transportekonomiska vinsten vid samverkan uppgår
till 15—20 Vo. Min uppfattning är, att man icke alls är
berättigad att dra några som helst bestämda slutsatser på
grund av resultaten av en beräkning, som bygger på ovan
nämnda antaganden.
Utrymmet tillåter mig inte att lämna mer än ett par
kortfattade kommentarer till avsnittet Reflexioner över
distributionskostnader och priser för byggnadsmaterial. Detta
är avsett som en sammanfattning av vissa i utredningen
berörda frågor.
På tal om skäligheten i cementindustrins priser anser förf.
att utvecklingen av priserna ur flera synpunkter varit
gynnsam. Vilka synpunkter? Kartellens, konsumenternas
eller samhällets?
Längre ner på samma sida (s. 275) påstår förf. att de
totala distributionskostnaderna för cement skulle bli större
vid konkurrens än vid samverkan, bl.a. därför att varje
företag skulle få lov att upprätta en egen organisation av
återförsäljare. Är man berättigad att dra en sådan
slutsats, då den enda fristående fabriken har ca 15 °/o av
cementproduktionen i landet men endast ca 13 "/o av antalet
återförsäljare inom Cementa? Procenttalen är grundade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
