Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1952 - Nya metoder - Hållplatsindikator - Vakuumtorkning av brännvin, av SHl - Andras erfarenheter - Epoxiplasters användning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 TEKNISK TIDSKRIFT
angivna, och markerade med genomlysta rutor. Härutöver
finns på tavlan två åt motsatta håll pekande pilar, av vilka
den är genomlyst som motsvarar färdriktningen.
En lysande vertikal visare som förflyttar sig över tavlan
anger nästa hållplats. Allteftersom hållplatserna passeras,
förflyttas visaren av en elektrisk impuls, som avges av
en enkel kontaktanordning, vilken är anbragd på
kontaktledningen i anslutning till varje hållplats.
Då vagnen skall gå i trafik på en annan linje än den som
tavlan anger har man endast att byta stationsdiagram.
Om vagnen periodvis skall trafikera linjen endast på en
delsträcka, växlar indikeringen av färdriktningen
automatiskt då vagnen vänder. För övrigt kan tavlan även
manövreras manuellt av vagnspersonalen.
1 de fall då linjen har både obligatoriska hållplatser och
sådana där vagnen stannar endast på anfordran, kan dessa
olika slag av stationer särskiljas på tavlan genom
olikfärgade ljus.
Apparaten kan även användas på icke eldrivna
trafikmedel, t.ex. motorbussar och ångtåg. Den kopplas då till
vägmätaren eller till en impulsanordning, som ställer om
visaren (enligt Lalatta AB, Göteborg).
Vakuumtorkning av brännvin. Distributionskostnaderna
för brännvin och andra spritdrycker är mycket höga,
framför allt beroende på flaskornas stora vikt i förhållande till
innehållets.
En elegant lösning av problemet har nu tillkännagivits i
USA. Det har nämligen visat sig möjligt att vakuumtorka
brännvin, varvid dess alkohol och aromämnen binds
genom adsorption vid en smak- och luktlös plast. Vattnet
går däremot bort därför att plasten är hydrofob. Dennas
natur har ännu inte avslöjats; det är möjligt att den är av
jonbytartyp.
Förfarandet genomförs i en apparat närmast liknande en
spraytork. Brännvinet sprutas mot tunna plattor av plasten,
skurna i maskin till lämpliga storlekar, t.ex. motsvarande
halvlitrar. Plattorna packas sedan i cellofanomslag eller
helst i sådana av polyeten, då de är något hygroskopiska.
Det påstås att varan behåller sin fulla arom. Innehåller
den socker, stannar detta givetvis på plattorna, och det
enda som förbrukaren behöver göra för att få en halv liter
brännvin av en platta, som han kan bära i plånboken, är
att behandla den med angiven vattenmängd. Man kunde
kanske vänta att brännvinets slutliga styrka skulle bero
av den använda vattenmängden och att man därför skulle
kunna göra starkare brännvin än det som nu finns i
handeln. Så är emellertid inte fallet.
Kemisterna har nämligen lyckats framställa ett material
som, sedan det mättats med alkohol, inom snäva gränser
ger en vattenlösning med bestämd alkoholhalt. Denna
kan man ställa in på önskat värde genom små variationer
av plastens sammansättning. Tar man mindre än
föreskriven vattenmängd, får man därför inte starkare brännvin
utan bara en mindre kvantitet av den eftertraktade varan.
Till skillnad från alkoholhalten stiger sockerhalt och
aromstyrka med fallande vattenmängd, men detta sker givetvis
på bekostnad av den totala alkoholmängden.
Någon fullständig lösning av emballageproblemet inne-
Fig. 1. Hållplatsindikator.
bär den nya metoden ännu inte. Idealet vore att
plastskivorna bleve en envägsförpackning, som kunde kastas
bort av köparen efter urlakningen. Plastmaterialet är
emellertid än så länge så pass dyrt att det lönar sig att
smälta om urlakade plastskivor och härigenom spara
material. En enkel kalkyl visar att trots denna nackdel vår
egen Spritcentral skulle kunna öka sin årliga vinstleverans
till staten med flera miljoner genom att övergå till den nya
förpackningsmetoden (Bulletin of the Bagatelle
Matrimo-nial Institute 1 apr. 1952). SHl
Andras erfarenheter
Epoxiplasters användning. Ett av Europas viktigaste
bidrag till den rikliga sorlering av plaster som nu står till
teknikens förfogande är epoxiplasterna. Ett material av
denna typ framställdes först i Schweiz och användes till
universallim (Tekn. T. 1951 s. 281). I USA och
Storbritannien har epoxiplaster senare fått stor användning till
läcker (Tekn. T. 1951 s. 291), men de har även fått
betydelse för plastindustrin såsom stabiliseringsmedel, vid
tillverkning av laminat och vid ingjutning av elektriska
apparater (Tekn. T. 1952 s. 43).
Epoxiplasterna tillverkas i ett stort antal kvaliteter och
saluförs bl.a. under handelsnamnen Epon (USA) och
Epi-kote (Storbritannien). En typisk epoxiplast framställs
genom att 4 mol bisfenol får reagera med 5 mol epiklorhydrin
vid närvaro av 6,43 mol natriumhydroxid i 10 % vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
