Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1952 - Fartygsgeometri och matematisk formbestämning, av Nils Lidbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. För den matematiska formbestämningen erforderliga parameterkurvor.
ningsaxlar m.m. Samtidigt som en sådan ritning,
som inom flygplansindustrin kallas för
geometrisk referensritning, så att säga visar
fartygets resp. flygplanets geometriska
konstruktion, utgör den dessutom ett för samtliga
instanser gemensamt geometriskt underlag vid
utförandet av kompletterande beräkningar. Den är
därför ett mycket värdefullt komplement till alla
övriga ritningar, som utförs över fartyget.
Matematisk formbestämning av fartygsskrov
Efter denna orientering i fartygsgeometrin skall
jag nu ge ett konkret exempel på matematisk
formbestämning av skrovet till en av B
Bjur-strömer konstruerad 5,5 m internationell yacht,
fig. 5.
Denna båt har bl.a. underkastats noggranna
hydrodynamiska beräkningar. Förutsättningen
för dessa var, att man kunde skapa en
skrov-och kölform som var tillräckligt noggrann för
att göra dem berättigade. Tanken att i likhet
med flygplanets ytor även söka ge båten en
matematiskt bestämd form låg då nära till hands. Jag
har därför utarbetat en teori för matematisk
formbestämning av båtskrov, och det följande är
en tillämpning av denna teori på ovannämnda
segelbåt.
Uppdelning i olika ytor och ytfält
I likhet med ett flygplan tänker man sig även
båtskrovet uppdelat i ur matematisk synpunkt
olika ytor, nämligen skrovytan, "fillet"-ytan och
kölens yta. Dessa ytor behandlas sedan var för
sig och kan vid behov uppdelas i lämpligt valda
ytfält, varvid man efter behag kan ställa olika
stränga krav på kontinuiteten i gränsövergången
mellan ytfälten.
genom insättning av dessa värden i ovanstående
transformationsformel
x12 = 0,989814 • 27,8 + 0,047889 • 112,4 —
— 0,134086 • 93,7 = 20,3
y12 = 0,004126 • 27,8 + 0,931698 • 112,4 +
+ 0,363216 • 93,7 = 138,9
212 = 0,142322 • 27,8 — 0,360064 • 112,4 +
+ 0,922007 • 93,7 = 49,9
Geometriska ritningar
När man lägger koordinatsystem till grund för
lägesbestämning och måttsättning, uppstår helt
naturligt ett behov av en
sammanställningsritning som ger en överskådlig bild av fartygets
geometriska data, t.ex. läget och antalet av valda
koordinatsystem och deras inbördes samband,
läget av spanten, viktiga referenspunkter, vrid-
Fig. 7. Spantekvationen skall
uppfylla de av
parameterkurvorna givna villkoren i
punkterna P„ och Ps.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
