Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 15 april 1952 - Fartygsgeometri och matematisk formbestämning, av Nils Lidbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 april 1952
345
Innan vi går vidare skall jag först i tur och
ordning förklara i vilken betydelse jag använder
orden "fillet"-, skrov- och kölyta:
"fillet" är ett engelskt ord som väl i detta
sammanhang närmast kan översättas med utfyllnad,
och det användes inom flygplansindustrin som
ett gemensamt namn på alla övergångsytor
mellan olika kroppar. Ett typiskt exempel på en
dylik filletyta är den yta som bildar övergången
mellan kroppen och vingen på ett flygplan, fig. 2.
Här har jag använt ordet för att beteckna
övergångsytan mellan skrovet och kölen;
skrovytan är den yta som båten skulle få, om
vi tänker oss att både köl- och filletyta, dvs. de
ytor soin bildas av de undre streckade linjerna i
fig. 7, avlägsnats. Här vill jag också påpeka att
jag med spant och spantsektioner i
fortsättningen avser de sektionskurvor, som bildas av
tvärsnitt genom denna skrovyta, dvs. av snittplan
som är vinkelräta mot æi-axeln (se även fig. 13);
kölytan är den yta som återstår sedan fillet och
skrovytan avlägsnats.
För undvikande av missförstånd vill jag
understryka, att denna uppdelning givetvis inte har
någon konstruktiv eller tillverkningsmässig
motsvarighet utan den har tillkommit enbart för att
underlätta själva den matematiska
formbestämningen.
På ur strömningssynpunkt vitala ytor, t.ex.
vingytan på ett flygplan, fordras i regel att inget
språng i ytornas krökning får finnas utefter de
gränskurvor som skiljer ytfälten åt. Sådana
språng inverkar ofördelaktigt på strömningen
och kan i sämsta fall förbyta en laminär
strömning i en turbulent. Där dylika diskontinuiteter
kan tillåtas behöver man endast se till, att de
angränsande ytfälten har ett gemensamt
tangent-plan i alla punkter utefter gränskurvorna.
Parameterkurvor
Av de i fig. 6 visade kurvorna är f2 skrovytans
bottenkurva.’ Båtens maximibredd bestämmes till
storlek och läge av kurvorna t3 och f4. Av de båda
övriga kurvorna representerar Si ett
diagonalsnitt och ßj_ spantsektionernas lutningsvinkel i
bottnen, fig. 7. De nu beskrivna kurvorna kallas
för parameterkurvor, och de utgör själva
grundvalen för den matematiska formbestämningen.
Det är därför av stor betydelse att de väljs rätt,
och det är ofta en mycket svår fråga att avgöra
vilket som är det fördelaktigaste valet.
Här vill jag påpeka att valet av dessa kurvor
endast sammanhänger med formbestämningen.
De har således ingenting med båtens
konstruktion att göra och de anger inte läget av någon
sorts reling, bottenstock e.d.
Fig. 8. Spantruta och
linjeritning till 5,5 m
internationell yacht.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
