Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 22 april 1952 - Andras erfarenheter - Hur skall vi skydda oss mot atombomber? av Bo Adamson - Formändringar i trycktuber med invändigt vattentryck, av S Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKNISK TIDSKRIFT
antal korta delsträckor av en planerad underjordisk
järnväg. Dessa delar inredes som skyddsrum för ett lämpligt
antal personer, och när "den eviga freden" kommer,
sammanbindes delarna till en tunnel. Denna plan kan för
vissa städer erbjuda en lösning, som är godtagbar både ur
finansiell och civilförsvarsteknisk synpunkt.
Att förbättra existerande byggnader torde vara mycket
svårt och kostnaderna står sannolikt icke i proportion till
det skydd, som de kommer att lämna. Man kan emellertid
för de olika hustyperna försöka rekognoscera den del, som
erbjuder det största skyddet, och där husets innevånare
bör samlas vid larm. I USA pågår sådana undersökningar.
Vid en nybyggnad är det naturligtvis möjligt att
konstruera huset så, att motståndsförmågan mot atombomber
väsentligt ökas jämfört med nuvarande byggnadstyper.
Severud och Merill har föreslagit ett par
konstruktionstyper, fig. 1. Den sågtandade byggnaden placeras i
förhållande till det tänkta detonationscentrum så, att dess
fönster ligger i lä och luftstötvågen i största utsträckning
hindras komma in i byggnaden; glassplitter fångas upp av
en metallskärm. De siloliknande husen är byggda med
fönster, som skall kunna motstå stötvågen; hissarna
stoppar vid var tredje våning och huskropparna är hopbyggda
med gångtunnlar också på var tredje våning. Bägge
projekten förefaller litet väl fantastiska, och man är böjd att
hålla med den arkitekt, som frågar, om kommande
generationer skall få lida för att vi just nu är rädda för ett
atombombanfall.
När man börjar diskutera städernas sanering,
bebyggelsens utspridning och "New towns", är man inne på sådana
finansiella, politiska och ofta känslomässiga
värderingsnormer, att man har svårt att dra några slutsatser. I USA
har dock det avstånd som behövs mellan yttergränserna
till två närliggande samhällen för att dessa icke skall
kunna skadas av en och samma atombomb, bestämts till
35 km. Man anser, att man då har garderat sig mot sådan
verkan även av vätebomben.
När en fiende skall söka sätta ett lands industri ur
funktion, kan han antingen försöka slå ut industribyggnaderna
Fig. 1. Förslag till
atombombsäkra
hustyper.
eller arbetarna. De senare är betydligt svårare att ersätta
än byggnaderna, och man får förmoda att fienden utser
sådana mål för sina atombomber, att så många arbetare
som möjligt dödas eller skadas. En undersökning har visat,
att i USA 7 milj. arbetare kan göras arbetsodugliga med
35 atombomber, såvida ej särskilda skyddsåtgärder finns.
Dessa arbetare är sysselsatta i 240 000 industrier (52 ’% av
totala antalet) med en sammanlagd produktionskapacitet
av 42 000 M$, dvs. 56 °/o av den totala
industriproduktionen. Detta är skrämmande siffror som visar, att problemet
med utspridning av bebyggelsen är av vital betydelse.
Frågan om det finns något skydd mot atombomber kan
besvaras med både ja och nej. Det senare får sitt kanske bästa
uttryck i konstaterandet att "Det bästa försvaret mot krig
är fred" (Progressive Architecture sept. 1951). Bo Adamson
Formändringar i trycktuber med invändigt
vattentryck. Vid Lyse kraftverk i Norge har utförts mätningar
av formändringarna i ett slutet cylindriskt stålrör med
diametern 1 850 mm, längden 6 000 mm och tjockleken 10 mm.
Stålröret ingöts i berg; den omgivande betongens tjocklek
var ca 50 cm. Mätningarna utfördes dels i diametral
riktning med hjälp av elektriska mätanordningar monterade
på teleskoprör, dels i tangentiell och axiell riktning med
hjälp av trådtöjningsmätare.
Mätningarna utfördes under gradvis ökning av
vattentrycket med 10 kp/cm2. Mellan varje mätning sänktes
trycket till noll. Maximaltrycken vid mätningarna ökades med
ca 10 kp/cm2 varje gång. Sedan trycket i betongcylindern
och stålröret borträknats erhölls förhållandet mellan det
på berget verkande trycket och den tangentiella
förlängningen.
De plastiska formändringarna i berget är betydande och
varierar mellan 7 och 50 °/o av de elastiska. Vid det första
tryckförsöket med maximitrycket 12,5 kp/cm2 fick man
tangentiella förlängningen 0,145 °/00. Vid ett senare försök,
då föregående försöks maximitryck varit ca 80 kp/cm2,
fick man förlängningen 0,450 °/m vid trycket 12,5 kp/cm3.
Vid tryckförsök som utfördes ca 8 månader efter de
första, erhölls tryck på berget först sedan den tangentiella
förlängningen nått 0,20 vilket alltså representerar den
kvarstående plastiska deformationen från de första
tryckförsöken. Vid ett tryck på 104 kp/cm2 erhölls vid det
första försöket en förlängning på 1,125 °/m. Efter
avlastning kvarstod en plastisk deformation på 0,50 °/00, som efter
8 månader hade minskat till 0,20 °/oo-
Om man i ett formändringsdiagram sammanbinder
punkter som representerar varje försöks maximitryck, erhålles
bergets formändringskurva. Denna kurva är i stort sett
en rät linje, vars vinkelkoefficient benämnes bergets
formförändringsmodul. Denna blev för de första tryckförsöken
70 000 kp/cm2 och för de försök, som utfördes 8 månader
senare 100 000 kp/cm2. Att det senare värdet blev högre
berodde på den kvarstående plastiska deformationen.
Bergets elasticitetsmodul, som erhålles av
avlastningskurvorna blev i bägge försöken ca 150 000 kp/cm2. Ovan
nämnda resultat gäller vid mätningar av formändringar
vinkelrätt mot bergets skiktriktning. Vid formändring
parallellt med skiktriktningen erhölls formändringsmodulen
165 000 kp/cm2 och elasticitetsmodulen 180 000 kp/cm2. Här
blev den plastiska deformationen, 0,07 °/oo, lika stor 8
månader efter försöket, som omedelbart efter detta.
Vid undersökningar efter tryckförsöken befanns stålröret
vara "bom" till 70 ’%>. De plastiska deformationer, som
här konstaterats i berget, understryker önskvärdheten av
att trycktuber belastas och därefter avlastas omedelbart
före den slutliga injekteringen av berget. Härigenom
minskas risken för knäckning vid utvändigt vattentryck.
Försöken visar också att berget kring en trycktub, som
går vinkelrätt mot skiktriktningen, erhåller mindre
plastiska deformationer än det där tuben går parallellt med
skiktriktningen (SVERRIE Westin vid NIM 4, Helsingfors
juni 1951). 5 Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
