Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1952 - Tendenser i Frankrikes vattenkraftbyggnader, av D Olivier-Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 april 1952
393
Fig. 7. Dammen vid
Bort-les-Orgues (sept. 1950).
tunnelarbeten, 73 250 m under 1948 och 84 250 m
under 1949.
År 1946 led de franska företagen brist på såväl
material som personal och visste ingenting om
de senaste framstegen i utlandet beträffande
tunneldrivning. Mycket snart, redan under 1947,
gjorde importen av viss materiel det dock möjligt
att använda sådana metoder, som franska
ingenjörer hade studerat under sina utlandsresor.
Företagen har använt dels den "amerikanska"
metoden med tunga borrmaskiner, vilka
förbrukar stora mängder komprimerad luft och är
försedda med borr med "jackbitts", dels den
"svenska" metoden med lätta borrmaskiner och borr
med hårdmetallskär. Så småningom har man
funnit vilken metod som, med hänsyn till de
olika arbetsplatsernas speciella förhållanden, är
lämpligast. När det gäller stora och
lättillgängliga tunnlar är de tunga borrmaskinerna
fördelaktiga, medan det vid det betydligt vanligare
fallet med små och svårtillgängliga tunnlar blir
billigast med lätta borrmaskiner, särskilt om man
kan växla mellan flera, närbelägna tunnlar.
Metoden att i första hand spränga ut golvort i
tunneln och sedan ägna sig åt strossning har i
allmänhet frångåtts. Man har i stället sprängt
tunneln till full sektion. Borrningen verkställes
från borrvagnar. Lastningen sker med
importerade maskiner. I dåligt berg användes allmänt
stöttning med stålramar liknande dem, som
användes i järn- och kolgruvor. De placeras under
pågående indrift. I särskilda fall, speciellt i berg
där förskjutningar kunna uppstå, måste man
använda metoden med galleri och pall.
Man har gjort stora ansträngningar för att
förbättra ventilationen och studera spränggasernas
utbredning. Studierna har visat fördelen av att
suga ut gaserna inom några minuter efter
sprängningen.
Företagens försök att modernisera metoder och
maskiner har givit tillfredsställande resultat,
ehuru ofta svåra geologiska förhållanden lagt
hinder i vägen. En del tunneldrivningar har
under senaste månaderna gått fram med en indrift
av 150—200 m per månad.
Betoneringen av tunnlarna har också
förbättrats genom systematiskt begagnande av
järnformar, vilka vibrerats, och genom att placera
betongen med hjälp av pumpning eller med
komprimerad luft. Användningen av järnformar
nedbringar i hög grad betongytans råhetsgrad. De
franska bergarterna är sådana, att man sällan
kommer ifrån utgifterna för inklädnad av
tunnlarna. På grund av vissa olägenheter med
berg-partier, vilka vittrat sönder ganska snabbt,
använder vi numera i tvivelaktiga fall
kristallografiska analyser av bergmaterialet, innan vi
beslutar oss för att spara in beklädnaden.
Kanaler i jord och större schaktningsarbeten
Genom att från Kembs kraftstation (driftfärdig
1933) avleda Bhens vatten genom en grävd 12
km lång kanal har man åstadkommit ett fall vid
Ottmarsheim. Vattenmängden är 1 080 m8/s och
vattenarean 900 m’2, vilket krävt schaktning av
18 milj. m3. Andra anläggningar har medfört
mindre schaktningsarbeten, men dessa har
ändock omfattat 1—2 milj. m3.
I allmänhet har dessa schaktningar utförts
antingen med stora elektriska grävmaskiner med
skopor om 2—4 m3 volym eller med "draglines"
av amerikansk konstruktion, försedda med
skopor om upp till 7,5 m3 (fig. 8). Transporten av
schaktmassorna göres inte längre med spårbun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
