Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1952 - Hur arbetsstudier skall bedrivas, av Gösta Ingelman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1952
437
Hur arbetsstudier
skall bedrivas
658.54
Arbetsstudierna är en viktig och ej särskilt billig del i
företagets organisation och måste därför utnyttjas väl,
särskilt när det som nu är ont om arbetskraft och
produktionen måste höjas. Emellertid syns det vara så på
de flesta håll här i landet att arbetsstudieavdelningarna
icke utnyttjas i den grad som vore önskvärt, utan att de
på många ställen huvudsakligen får syssla med
ackordssättningar och rationalisering av arbetsmetoder i smått.
De stora frågorna om exempelvis utvidgningar av
verkstadsavdelningar, nyanskaffningar av arbetsmaskiner,
produktionens inriktning, företagets och dess avdelningars
organisation, ekonomiska utredningar, kostnadskontroll,
driftövervakning, rationalisering av kamerala arbetsrutiner,
avtalsfrågor m.m. har de icke kopplats in på.
Anledningen kan vara att man icke förstått att utnyttja
de värdefulla kunskaper som ovillkorligen under åren
samlas på en arbetsstudieavdelning, och kanske även att
man icke har tillåtit arbetsstudieavdelningarna att anställa
personal som är nog kompetent att ta på sig dylika
arbetsuppgifter. Förutsättningarna för ett så omfattande
verksamhetsområde kan naturligtvis vara olika inom olika
företag, beroende bl.a. på den uppdelning i
specialfunktioner som förefinns inom företagets organisationsplan. Inom
verkstadsindustrin är det sålunda vanligt att planering,
kostnadskalkyler och ibland även organisationsuppdragen
samlats på var sin särskilda avdelning.
Rationaliseringssträvanden inom företagen borde göras
mera universella och därmed omfatta även mer rent
administrativa och kommersiella aspekter på produktionen, men
det synes som om man i alltför hög grad är bunden av
traditionstänkande då det gäller arbetsstudierna, och som
om man därför låter verksamheten hålla sig inom en
alltför trång sektor. Såväl inom distributionsapparaten som
på den redovisningstekniska sidan finns plats för
effek-tiviserings- och förenklingsarbeten.
Rationaliseringsavdelningarna skall vara analysorgan, och
att utveckla dessa avdelningar är en synnerligen
betydelsefull angelägenhet för vårt näringsliv. De har fått sig
pålagda alltför mycket av sådana uppgifter som
ackordsfrågor för att kunna hinna med det viktiga
utvecklingsarbetet. Vi behöver även ett centralt institut för
arbets-forskning, dit man kunde vända sig för att få vissa
betydelsefulla frågor utredda, speciellt av arbetsfysiologisk
art. Ett sådant institut skulle också vara ett organ för
produktionsteknisk forskning.
Rationaliseringsmännen måste dugliggöras, så att de har
förmåga och tillräckliga insikter för att kunna ta hänsyn
till både tekniska, ekonomiska och psykologiska faktorer
i rationaliseringsarbetet. Detta är angelägnare nu än
någonsin, med tanke på vår knapphet på arbetskraft.
Arbetsstudieavdelningarna borde få större bredd och i större
utsträckning anförtros kvalificerade rationaliseringsuppdrag
inom företagen.
Det är egendomligt att det ofta synes vara lättare för en
utomstående konsulterande rationaliseringsfirmas expert
att få igenom förbättringar av långt gående karaktär än
företagets egen expertis. Man tycks gärna underkänna
sina egna förmågor och tror att allting som kommer
utifrån måste vara bättre. Med ett bättre stöd från den högre
företagsledningens sida borde de egna rationaliserings-
Referat från konferens inom Arbetsstudietekniska Föreningen den
2 november 1951.
ingenjörerna inom företagen kunna göra åtskilligt. Därmed
får man givetvis inte underkänna värdet av de
konsulterande firmornas tjänster, som är av oskattbart värde för
företag som inte kan hålla sig med en egen
arbetsstudieavdelning, och som har behov av att få så att säga impulser
utifrån.
Arbetsstudieavdelningarna bör ha en sådan ställning inom
företagen, att de har en ledning som står rätt nära högste
chefen. Den får inte vara för snävf underordnad en
produktionschef, ty därigenom blir dess auktoritet lätt för
begränsad.
Arbetsstudiemannakåren består för närvarande av ca 2 000
man, av vilka tyvärr alltför många saknar erforderlig
utbildning. Eftersom kåren i stor utsträckning rekryteras
från teknikernas led, är den tekniska delen av deras
utbildning allt för dominerande, medan kunskaperna i
ekonomi och psykologi är alltför bristfälliga.
Till företagscheferna kan riktas uppmaningen att inte
begära för snabba resultat, ty det är faktiskt ofta en slags
forskning det gäller. Om man ger sig tålamod att vänta
kommer det kanske fram resultat av mera värdefullt slag,
och mera genomtänkta sådana, till gagn för företaget och
även arbetsstudierna, som endast genom att visa goda
resultat kan få den auktoritet och det anseende de måste
ha för att kunna uträtta någonting utav värde (harald
södergirlen).
Det har stått mycket strid och diskussion kring
arbetsstudierna, men vi skall heller inte neka till att det har
gjorts misstag i det förflutna. Vi måste lära av dessa
misstag och söka vinna allmän anslutning till våra
strävanden, som står i samklang med det ekonomiska
framåtskridandet och därmed i strävandena till en högre
levnadsstandard.
Genom tillkomsten av avtalet om arbetsstudier år 1948 har
vi fått ett samarbetsorgan i Arbetsstudierådet. Från
arbe-tarsidan framhålles ofta att det görs för mycket
tidtagningar och för litet verkliga metodstudier. Något ligger
det väl kanske i den kritiken. Arbetsstudiemännens
utbildning är en annan brännande fråga där arbetarna
trycker starkt på att det måste ges en obligatorisk utbildning
till arbetsstudiemännen. Industriledningarna anser kanske
det är ett rätt hårt krav, som är svårt att förverkliga på
en gång.
Arbetsgivarna i de olika företagen bör emellertid bättre
utnyttja de möjligheter som står till buds för att ge
ny-tillträdande en hjälplig utbildning, och de som redan är
verksamma inom arbetsstudierna en lämplig fortbildning.
Verkstadsföreningen har anordnat konferenser och
träningskurser men det behövs göras mycket mer.
Arbetsledareinstitutet har grundkurser för arbetsstudiemän och
önskvärt vore att ingen fick börja en dylik tjänst utan att
ha genomgått en sådan kurs.
En betydelsefull sak är att chefen i företagen vet en del
om arbetsstudierna, men även arbetsledarna och
verkstadsingenjörerna borde ha större kunskaper i ämnet. På
arbe-tarsidan gör man, speciellt inom
Metallindustriarbetarförbundet, ganska mycket för att ge information om
arbetsstudierna på fackliga kurser, vilket givetvis är av mycket
stort värde.
I arbetsstudiemannens pliktfält bör inte bara ingå att
söka förenkla och rationalisera ett begränsat avsnitt i
produktionskedjan. Han bör se till helheten och det större
sammanhanget. En angelägen uppgift är att söka få till
stånd större partistorlekar i tillverkningen, varigenom en
helt annan tillverkningsekonomi erhålles, framförallt kan
därigenom ackorden utnyttjas på ett rätt sätt genom ökad
rutin och mindre ställtider. Vi har ofta alldeles för små
serier på våra tillverkningar i Sverige, och där ligger
kanske en av våra svårigheter att konkurrera med de
stora industriländerna.
Arbetsstudiemannens möjligheter att uppnå ett gott
resultat är bl.a. beroende på företagets storleksordning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
