Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 6 maj 1952 - Hur arbetsstudier skall bedrivas, av Gösta Ingelman - Arbetsstudier. Diskussion, av B von Alfthán, H Vässlin, G Juhlin och S Engelgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
TEKNISK TIDSKRIFT
hur verksamheten är organiserad och på ett rätt sätt
inlemmad i företagets organisation. Framför allt är det
viktigt att arbetsstudiemannen icke blir så starkt engagerad
i ackordsförhandlingar o.d. att han icke hinner med
metodstudierna och att ägna sig åt de stora och viktiga
rationaliseringsåtgärderna inom företaget. Det bör starkt
understrykas, att det inte får tolereras något kvacksalveri
på arbetsstudieområdet (Gösta Ingelman).
Diskussion
Dr-ingenjör B von Alfthan: På företagsledarna mer än
på någon annan samhällsgrupp beror det, om
arbetsstudie-avdelningarna skall kunna uppfylla sin mission inom vårt
lands näringsliv. Den fundamentala villfarelse, som på ett
ödesdigert sätt snedvrider det nutida näringslivets
utveckling, består helt enkelt i att man uppfattar
arbetsstu-dierna såsom en teknologisk angelägenhet, dvs. såsom en ny
liten detalj i ingenjörsväsendet, i stället för att behandla
dem som en tillämpningsform av en självständig ny och
likvärdig systervetenskap till ingenjörsvetenskapen och kemin.
Man hör ofta arbetsstudiernas vetenskaplighet betvivlas
och förnekas. Lösryckta ur sitt egentliga sammanhang
representerar visserligen arbetsstudierna, speciellt
ackordsstudierna, en jämförelsevis enkel rutinhantering.
Detsamma kan emellertid sägas t.ex. om de äggvite- och
sockerbestämningar, som utförs av sjuksystrar, men ingen skall
väl häri se en anledning att förneka läkarvetenskapens
existens. Analogt står bakom arbetsstudierna — men
tyvärr hittills katastrofalt försummad och underskattad —
arbetsvetenskapen.
Att höja och utveckla vetenskapen om människans
produktiva arbete till jämbördighet med dessa två
systeregenskaper är nutidens viktigaste socialekonomiska
problem och nyckeln till framtidens näringsliv. Det land, där
näringslivets ledare tidigast och klarast inser och
förverkligar detta, tryggar sin ekonomiska framtid. Det måste
sägas rent ut, att trots att svensk industri befinner sig på
en erkänt hög nivå, så löper vi i Sverige risk i dag att, i
det här berörda avseendet, bli förbigångna av andra länder.
För att upphäva arbetsvetenskapens eftersläpning borde
den arbetsvetenskapliga forskningen under den närmaste
framtiden främjas med minst lika stora forskningsanslag
som ingenjörsvetenskapen och naturvetenskap
tillsammantagna. Men på listorna över anslagen till teknologisk och
naturvetenskaplig forskning skall man förgäves leta efter
så mycket som en tusenlapp till arbetsvetenskaplig
forskning. Man betraktar alltså inte endast arbetsekonomin som
bara en detalj, utan t.o.m. som en jämförelsevis oviktig
detalj inom teknologin. Med andra ord, man betraktar den
arbetande människan som en oväsentlig bagatell i
jämförelse med maskinerna och materialen, detta trots att
människan i motsats till maskinen och materialen också
är en konsument, dvs. anledningen till att en produktion
överhuvudtaget existerar.
Företagsledarna har sedan omkring 150 år förvärvat
erfarenhet i att inrikta sina ingenjörers verksamhet. Så
länge de betraktar arbetsekonomin som en teknologisk
angelägenhet uppfattar de därför allt tal om
arbetsratio-nalisering som ett förklenande omdöme om deras
förmåga att själva organisera sitt företags tekniska
angelägenheter. De avspärrar sig därigenom från de rika
möjligheter att höja företagets lönsamhet, som arbetsekonomin
bär inom sig.
En felplacering av den arbetsekonomiska funktionen i
företagets organisationsplaner kan svårligen undvikas så
länge som man missuppfattar den såsom en teknologisk
funktion, ty det är då endast naturligt, att ingenjören i
ledande ställning gör anspråk på att vara
arbetsekonomer-nas överordnade. Det är emellertid i princip ett svårt
organisationsfel att sålunda sammanblanda stabs- och
linjefunktioner.
Ingenjör H VÄSSLIN: En arbetsstudieavdelning bör
omspänna hela kedjan av delprocesser inom företaget, från
ordermottagningen och fram till den färdiga produkten.
Företagschefernas inställning till arbetsstudierna är av
mycket stor betydelse, och likaså uppmaningen att skynda
långsamt i den här verksamheten. Misslyckas man i början
av arbetsstudieverksamheten har man sedan mycket svårt
att få bort de missuppfattningar och den animositet som
detta skapat.
Arbetsstudiemannen har en svår ställning; han råkar så
lätt trampa många på tårna, och han riskerar till sist att
stå alldeles ensam. Det måste därför finnas ett gott
samarbete i alla led, så att arbetsstudiemännens arbete
underlättas.
På frågan om huruvida arbetsstudiemannen skall vara
med och förhandla om ackorden, vill jag svara att
arbets-studiechefen givetvis måste delta i förhandlingarna,
eftersom diskussionen ofelbart kommer upp huruvida ett
ar-betsstudieresultat är riktigt, och därför någon måste kunna
försvara och förklara detta. Ansvaret för det pris som
kommer till för ett arbete måste dock tas av det ansvariga
verkstadsbefälet.
Ingenjör G Juhlin: Det torde vara ett faktum att
arbets-studiemännen ofta kommer ut alldeles för tidigt på svåra
uppgifter. De saknar ofta tillräcklig kunskap om det arbete
som de skall studera och stundom även insikter i rationell
verktygsteknik. Men alltför ofta saknar
arbetsstudiemannen också det moraliska stöd som behövs för att kunna
utföra sitt ömtåliga arbete.
Civilingenjör S BngELORiEn: Kritikerna har rätt när de
säger att det förekommer för mycket ackordsstudier och
för litet metodstudier. Men det brister också i den allmänna
informationen om vad en arbetsstudieman utför. Arbetarna
ser tidtagning, men de vet tyvärr alltför lite om vad som
görs för att skapa rationella metoder och om annat
förberedelsearbete. Här skulle vi behöva en upplysning på
bredast möjliga front. Arbetsgivareföreningens skola i
Yxtaholm borde ta upp arbetsstudierna på sitt program,
och arbetsgivarna skulle behöva sitta på skolbänken och
lära sig de fundamentala principerna i arbetsstudieteknik.
Vad jag vill efterlysa är också klarare direktiv från högsta
ledningen till arbetsstudieavdelningarna. I den mån sådana
finns behöver de säkert många gånger tas under
omprövning.
Dr-ingenjör von Alfthan: Ett studium av platsannonser
om arbetsstudiemän ger mig anledning att ställa frågan,
hur det verkligen förhåller sig med kunskaperna hos dem
som annonserar och om de anspråk man ställer på dem
som skall utöva arbetsstudieverksamheten. T.o.m. ganska
stora firmors annonser i dagspressen efter
arbetsstudiemän visar, att man lider av en fundamental villfarelse då
det gäller de kvalifikationer man anser sig böra ställa på
ar-betsstudiefolket. Man efterlyser folk med verkstadspraktik.
Antagandet att branschteknologiska kunskaper skulle vara
väsentliga för att uppskatta den skäliga tidsförbrukningen
för olika arbetsoperationer är emellertid alldeles felaktigt.
Den tyska REFA-organisationen har genomfört följande
experiment. En ritning över ett enkelt arbetsstycke
förelades fyrtio utvalda verkstadsfackmän, vilka anmodades
att oberoende av varandra, just på grundvalen av "sin
djupa förtrogenhet med arbetsprocessen" uppskatta hur
lång tid som skäligen borde beviljas en verkstadsarbetare
för att tillverka arbetsstycket. Endast en femtedel av de
utvalda branschteknologerna lyckades hålla sig inom de
felgränser av ± 10 ’"/o, som anses tillåtna för vältrimmade
arbetsekonomer. De övriga fyra femtedelarna gjorde sig
skyldiga till grova felbedömningar, som varierade mellan
50 ®/o för kort tid och 200 % för lång tid.
Samma experiment har man med analogt resultat
upprepat i ett annat land och representerar alltså inte en till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
